Efter många mörka skåneledsetapper i löparskor var det härligt att få till en riktig långvandring igen. 35 kilometer mellan Foteviken och Falsterbokanalen, och en dag då vi fick uppleva både soluppgång, solnedgång, snö och regnbåge.

Etapp: 20 (Foteviken-Falsterbo camping) och 21 (Fasterbo camping-Falsterbokanalen).
Hur: Placerar bilen vid Kanalkiosken vid Falstebokanalen. Tar buss till Östra Halörsvägen och promenerar sista biten till starten i Foteviken.
Svårighet: Platt hela rundan. I början en del vatten att hoppa över och i slutet en ganska lång sträcka på sandstrand.

Etapp 20-21 utgör NÄSTAN en rundslinga. Så när som den första flärpen från Foteviken till Falsterbokanalen. Därefter är det i princip längs vattnet hela vägen via Skanör, Falsterbo, Ljunghusen och tillbaka till kanalen igen. Vi börjar strax före soluppgång för att hinna runt innan solen går ner igen. Det snöar när vi kliver ur bilen. Ett av alla väder dagen ska bjuda på…

I Foteviken finns ett vikingamuseum och en vikingaby som vi misstänker är själva anledningen till extrakroken. Det är öde nu men vi får i alla fall se ett par spår av vikingaskepp.

Vi går genom Höllviken i mörker och studerar upplysta statyer längs vår väg. Det här är stället Fredrik är uppväxt på och där vi båda tillbringat mycket tid. Nostalgifaktorn är stor. Dessutom finns här ett Espresso House som blir själva målet med vandringen…

Efter Falsterbokanalen går leden på en gammal banvall och det är både platt och rakt fram. Det spritter i löparbenen. De slutar dock spritta så fort vi viker av på mer knöliga underlag där vi tvingas hoppa över grästuvor för att rädda vandringsskorna. Då är jag förträffligt glad för att vandra och ha tid att se var jag sätter ner fötterna.

Vi går i medvind precis lagom till det är dags för förmiddagsfikat. Då befinner vi oss plötsligt i full storm. Söker skydd bakom en båtklubbsstuga och slänger i oss mackan och kaffet på två röda. Då har kaffet ändå redan hunnit svalna…

Det är bitande kallt i motvinden och vi är ensamma ute på Knösen. När vi passerar Skanör bli det lite mer trängsel på banan. Då är det ändå öde jämfört med Måkläppen som väntar längre fram. Efter Falsterbo fyr och på gränsen ut mot Måkläppen hittar vi det perfekta vindskyddet där vi tänker slå lunchläger. Vi ser lämmeltåget ut mot Måkläppen men slipper trängas. Måkläppen görs med fördel en ruskigare dag om man vill ha den för sig själv.

Vårt vindskydd blir sedan invaderat av stor familj med stirrig pappa utan tanke på avstånd. Han är överallt och vi känner oss tvungna att lämna om vi vill återfå lite lunchro. Hittar vindskydd bakom en sanddyna och DÅ börjar det regna…

Maten intas på världsrekordsnabba 10 minuter. Fredrik är klar redan efter tre men jag försöker att inte låta mig stressas. Vi har 14 kilometer kvar och 3,5 timme till Espresso House stänger. Det kommer att gå.

Det regnar fastän himlen är klarblå och vi får inte helt ihop det. Men regnbågen framför oss är beviset på att vi faktiskt inte inbillar oss att det regnar. Ljuset är magiskt när vi går genom Falsterbo och över heden till Ljunghusen.

Det är mycket sandstrand sista biten och det går trögt att ta sig fram. Jag är rädd att vi inte ska hinna. Att Espresso House ska stänga och att det ska bli mörkt. Vi har ju inga pannlampor…

Men allt har ett slut. Även djup sandstrand. Plötsligt är vi framme vid bilen. Med burrande vader och trötta underben. Det har blivit dags för det efterlängtade kaffet. En takeaway från stället som visar sig vara både igenbommat och dött. Så mycket antiklimax.

Som tur var hade de både kaffe och solnedgång i Lomma på vägen hem! Slutet gott allting gott!