Att jag skulle vinterbada är nog det mest otippade som kunde ske. Och det är säkert någon som undrar hur fasen det gick till?
Mina barn tror att det är en medelålderskris men jag blånekar. Jag är ju bara 23.
Det är säkert någon som tror att jag bara följer trenden som blev. Precis som att alla köpte spikmatta när det begav sig. Men det är inte riktigt så heller. Det är faktiskt först efter att jag börjat bada som jag upptäckt att alla andra också gör det. Dessutom är jag i grunden väldigt otrendig. Jag kan vara den enda som inte runstreakar…
Kanske är det ett sätt att bli ren fast då finns det ju varmare alternativ.
Sanningen är en blandning av många:
- Jag gick igång på en utmaning.
- Jag läste en bok och blev inspirerad och nyfiken. Skulle jag också kunna kontrollera den där hysteriska andningen som blir när jag badar kallt?
- Någon sa att man kunde få brunt fett och vänja sig vid kyla. Om något kan få mig att frysa mindre är det värt alla vinterbad i världen. Gissar att man måste bada galet mycket mer än jag gör men ändå. Det är en morot. Tänk att liksom inte frysa ihjäl varje dag.
Men mest av allt är det en otroligt cool känsla att göra något man aldrig någonsin i hela sitt liv trodde man skulle våga. Jag kliver väldigt sällan ur min bekvämlighetszon och att äntligen ha gjort det är lovely. Jag kommer nog leva på det länge. Med eller utan brunt fett.
Vad är det mest otippade du har gjort?
8 Kommentarer
ingmarie Nilsson
5 januari, 2021 kl 22:39Det är just det jag försökt förklara. Det ÄR något speciellt med det här att kall/is-bada/simma. Jag tror det är en kombo av det du skriver att man gör något otippat, att det är en obeskrivbar kick och att det nästan är lite busigt! Jag uppskattar nog mest de gånger jag är helt ensam och simmar med änderna. Finns nog ingen gång jag är så närvarande och levande! Det går ju liksom heller inte att ge upp utan jag måste lösa påklädningen själv och det är ibland en nästan lite skrämmande känsla.
När jag började var det ungefär lika otippat som när du började. Fast helt ärligt anade jag det fanns en vinterbadare i dig också. Vi är för lika helt enkelt. :-)
Anna
6 januari, 2021 kl 13:25Jag har inte blivit så modig att jag vågar göra det ensam ännu. Tänker att någon måste rädda mig om jag drunknar… :D
ingmarie Nilsson
6 januari, 2021 kl 22:34Du kommer INTE att drunkna om du inte simmar långt ute länge. Du kommer inte ens få hypotermi . (Om du inte får för dig vara i 20-30 min i max 5-gradigt vatten vill säga. )
Men det är klokt att ha någon med sig! Man ska ju egentligen det men ibland är det svårt och min abstinens kan vara så stark att förståndet (det lilla jag har) liksom försvinner. :-O. Det viktigaste är att det känns rätt och bra för dig!
Anna
9 januari, 2021 kl 17:54Förutom livvakt är det ju bra att ha någon som kokar kaffet och håller handduken :D
Joanna S
6 januari, 2021 kl 21:18Håller med om att det var oväntat att läsa om ditt vinterbadande så som du beskrivit dig – att du OGILLAR att frysa och bli blöt.
Jag är precis så: badar knappt på sommaren för att jag tycker det är för kallt och tänker att det ALDRIG kommer att hända att jag skulle vinterbada!! 🙈
Men efter dina inlägg påminns jag om att ”Man ska aldrig säga aldrig”. Men tyvärr går jag inte igång på utmaningar 😉
Hur som helst: jag är mäkta imponerad över att du överkommit ditt motstånd! Starkt 👊💪
Anna
9 januari, 2021 kl 17:56Helt ärligt så har jag aldrig varit en badande person. Behöver minst 30 grader i luften och 25 i vattnet för att ens fundera på det. Och då står jag ändå och tvekar en kvart innan jag vågar.
Men som sagt. Under kan ske. Så säg inte aldrig, nästa gång är det du som står där i plurret med mössan på :D
Hannas krypin
7 januari, 2021 kl 16:34Det mest otippade jag har gjort är att börja döma fotboll. Från noll intresse av fotboll till att ha dömt fotboll i över 10 år. Det är otippat. Jag är så fascinerad av alla som vinterbadar. Önskar att jag vågade men jag är badkrukan nummer 1.
Anna
9 januari, 2021 kl 17:53Det finns ingen större badkruka än jag. Hade 25-gradersgräns tidigare. Så kan jag så kan du :D