Det regnar och blåser. Jag vill inte gå utanför dörren men Runacademy har hittills inte valt att hålla några pass hemma i mitt vardagsrum. Jag måste iväg. Och ångesten är monumental.

Helst hade jag haft på mig både gallonbyxor, stövlar och tre fleecetröjor men jag inser att det inte hade varit skönt att springa i. Jag tröstar mig med att jag faktiskt överlevt både Stockholm marathon och Österlen Springtrail i värre väder än så här. Jag kommer förmodligen överleva även idag.

Men om det inte kommer fler inlägg så vet ni. Då har jag frusit ihjäl och blåst bort.

Bikram yoga alltså. Idag hade det suttit fint…..

Alltså det är ju inte så svenskt att säga att man är världsbäst men ibland är jag faktiskt det. På att komponera min egen hemmaträning. Det står plötsligt klart för mig sedan jag fallit för frestelsen att hoppa på någon annans pass på youtube…

För när man bestämmer själv får man ju passet precis som man vill ha det. Allt annat är en kompromiss. Ibland sammanfaller ens önskeupplägg med det man lyckas välja i internets outsinliga källa, men oftast inte. Då ligger man där i en planka och sörjer de axelpressar man hellre hade gjort.

Idag lyckas jag plocka upprepningarnas pass. Och när vi gjort en miljon av varje övning och avslutningen är fem minuters burpees så ger jag upp. Någon måtta på tjatigheten får det liksom vara. Då rotar jag fram ett danspass på Nordic Wellness Online och svingar loss framför katten. Mest för att jag har hört ryktas att dans är bra för stela höfter. Och för att jag behöver lite variation.

Katten måste ha undrat vad som hände…

Det finns månader där ALLT händer. Sen finns det åren 2020 och 2021…

Maj 2015 hände allt. När jag gör en tillbakablick i bloggen förstår jag inte riktigt hur jag hängde med. Nu när man tycker det är värsta happeningen att ta på sig jeans! Jag trivs bra i den här lugna lunken men ändå, att läsa om maj 2015 är ändå lite exciting.

Maj 2015:

Jag börjar månaden med löparresa till Kroatien och springer Wings for life för första gången! Ett fantastiskt sätt att starta världens bästa månad på!

Vilar upp mig en vecka innan jag hänger på ett löparläger på Bjäre. Underbara dagar i  vårfint Skåne. Northern Wilderness Experience alltså, var tog de ens vägen? Värsta mysiga arrangörerna!

Jag tror jag är hemma i tre dagar innan jag åker till London för att fira mammas 70-årsdag (hennes 75-årsdag som gick av stapeln 2020 förblir fortfarande ofirad). Löparskorna med såklart, så att födelsedagsbarnet får sova ut i lugn och ro på morgnarna!

Knappt borstat av mig resdammet gästar jag radio och pratar löpning och tips inför Göteborgsvarvet någon vecka senare.

Jag får feeling och spontanshoppar en startplats i annans namn. Det är en vecka till start och det vore ju dumt att inte maxa den. Jag åker upp en extra sväng till Göteborg för att testa flåset på Aktivitus . Hem och vänder innan det är dags att ställa sig på startlinjen. River av ett spontanvarv och njuter av egentid.

Sen vilar jag nog en någon vecka innan det är dags för utlandssemester igen. Vi åker till England och springer trail. Fast det är ju i juni och räknas inte. Man kan ju inte hinna allt på samma månad…

Blir spännande att se hur tillbakablicken från 2021 ser ut när jag skriver den om sisådär 5 år. Sålänge njuter jag av gamla minnen!

Det måste vara något magnetiskt fält för så fort bilen befinner sig någon timme från Halmstad så styr den liksom dit av sig själv. Eller så är det bara den fantastiska löpningen längs havet som lockar…

Prins Bertils stig gör en aldrig besviken. Speciellt inte när det är vindstilla, 15 grader, och sol bakom lätta moln. Själva definitionen av perfekt löpväder.

Hade det inte varit för att vi har en tid att passa hade jag förmodligen sprungit fortfarande. För kilometerna liksom bara tickar och jag glömmer att jag ska vända efter 6 km. Efter 7 km frågar Fredrik (som glömt klockan) om vi inte sprungit 6 snart. Då tror jag att vi är på fyra. Helt förtrollad av havet, sanden och våren. Och upptagen av att komma på vad det andra stället heter, det som inte är Grötvik men typ något nästan likadant… Halmstad är alltid värt omvägen. Även om det börjar regna lagom till utekaffet…