Aktuellt

Gemensam dresscode please

Jag bor vid en av Malmös större parker.  Jag kan spana på löpare hela dagen från mitt köksfönster. Det skulle kunna vara en USP för vår lägenhet. Möjligheten att spana in hur mycket kläder folk har på sig och därmed underlätta sitt klädval. Men det är inte så lätt…

Jag står vid fönstret och sippar på min cappuccino. Det har varit minst sagt alla väder på sistone men nu skiner solen. Det blåser en del och temperaturen visar hela 9 grader. Men ”det känns som”-funktionen på SMHI visar plus 6. Det är inte självklart vilka kläder som ska på. Sån tur att jag har så många löpare att spana på, tänker jag när jag placerar mig vid fönstret.

Löpare 1: shorts och linne.
Löpare 2: långa mjukisbyxor, hoodie, halsduk och keps
Löpare 3: långa tighst och vindjacka
Löpare 4: shorts och jacka.
Löpare 5: långa tights samt lager 2 och jacka runt midjan!
Löpare 6: jeans…
Löpare 7: mjukisbyxor, t-shirt och dunväst

Jag hade kunnat fortsätta hela dan. Det finns ingen logik!

Kan vi inte bara bestämma att vid 9 grader, sol och blåst gäller tunn långärmad tröja, trekvartstights (för den som är stenålders, i övrigt shorts) och inget på huvudet. Möjligen ett par tunna vantar för den som är lagt åt det hållet.

För just det passade utmärkt idag! Förövrigt tror jag det blev vår just idag. Mina ben förvandlades i alla fall till studsbollar i rena glädjeyran.

Aktuellt

Mainstream

Jag är nöjd med mitt lopp igår. I stunden var jag jätteglad att det bara var 22, 65 km och inte 60. Jag var nöjd med att det fanns stunder av medvind och inte bara sid- och motvind som på 60 km. Jag var glad att jag sprungit färdigt och satt i bilen när den värsta hagelskuren kom…

Ändå. Så här dagen efterr känns det som det hade varit coolare att ha sprungit 60. Mer rafflande stories på fikarasten i morgon. Fler blånaglar. Nu vet jag fortfarande inte hur det är att springa långa sträckor på sandstrand, klättra upp för Stenshuvud, springa genom en tågvagn eller springa på störiga stenar.  Och jag har ingen finishermugg!

Mainstream var roligt medan det varade. Det var smart, med tanke på min fortsatta träning mot Köpenhamn. Men ändå, det är något som skaver. Och det är inte skavsår. Inte ens ett sport-bh-skav.

Jag älskar 21:an. Men nästa år ska jag inte vara mainstream….

Aktuellt

Race report: Österlen Springtrail 2022

Jag glömde bort att jag hade snuva och ställde mig i startfållan. Ett par kilometer senare kom jag på att jag inte bestämt mig för om jag skulle starta eller inte. Det beslutet skulle jag ju ha tagit på morgonen… Men ett glömt beslut är också ett beslut!

Vi kommer till Christinehofs slott en knapp timme innan start. Perfekt för att hinna sitta kvar lite för länge i bilen, gå två varv i bajamajakön, glömma att värma upp och stå på startlinjen en minut innan start.

Det är många löparkändisar på plats och jag hinner speedmingla i en hel minut innan startskottet går.

I vanlig ordning haglar det i starten. Känns ändå lite coolt. Och hagel är bättre än regn. Alla dagar i veckan!

Första tre kilometerna är min paradgren. Lätt nerför och lättsprunget. Tuffar på och känner mig stark. När slottet passeras igen börjar loppet på riktigt. Det är nu man ska bestiga bergen vid Alunbruket, springa  uppför Ramslökskantade fjäll och hålla sig på rätt sida stupet ner mot Verkeån.

Som vanligt sicksackar jag mig fram i starfältet. Gasar om på grusvägar och blir frånåkt i terrängen. Tycker jag håller ihop det rätt bra till Vantalängan. Då det är dags att vända tillbaka och harva motvind!

Precis innan vätskekontrollen kommer Kringlan-Henrik ifatt mig. Han som är lite starkare, men som det ändå hade varit lite kul att ge en fight. Inser direkt att det är kört. På två steg är han 100 meter framför. Ger upp utan att ens försöka…

I motvind är min vikt en nackdel. Jag kommer inte igenom väggen. Det börjar bli jobbigt. Jag lyckas inte uppbringa traktor-feeling på platten och glänser inte längre där jag vill glänsa.

Bakom mig har jag en svans av killar som låter mina breda (?) axlar ta vinden…. Jag svär i mungipan över deras bristande gentlemannamässighet och tänker att de väl kunde hjälpa till och dra…

Sista biten från Hallamölla är det lite mindre kuperat.  Trots motvinden äter jag ikapp och plötsligt är jag hack i häl på Henrik igen. Ligger kvar och tar skydd i fyra steg innan jag bestämmer mig för att chansa. Väl medveten om att han kommer igen i sista backen eller ännu värre: i målgångstrappan…

Men han kommer inte. Jag snubblar mig upp för trappan. Stapplar över stenarna på målrakan och tackar högre makter att det är över, när jag äntligen passerar mållinjen.

Ett fantastiskt lopp som alla år. Men oväntat tuff motvind. Jag blev fasen trött…

8:e tjej. 14 sekunder snabbare än Henrik. Tio minuter snabbare än Fredrik. Det får jag vara nöjd med!

Och såklart fika på Byvägen 35 efteråt. En tradition är en tradition är en tradition…

Aktuellt

Snorigt

Jag kolhydratladdade hela gårdagen. Med after work på jobbet OCH tjejkväll på Boulebar med svärmor och svägerskor. Dessutom hade jag fantastiskt lätta ben på onsdagens löprunda. Som upplagt för ett härligt lopp i morgon alltså. Eller inte…

Jag vaknade nämligen snorig. Oklart om det är för att sovrummet är mindre dammsugat, om det är pollen i nordanvindarna eller om jag helt enkelt blivit förkyld. Jag är rädd att det är det sista…

Men än stoppar jag huvudet i sanden. Jag har inte ens vågat berätta det för Fredrik. För så länge man inte pratar om det så finns det inte. Kanske är det en endagsgrej. En dålig dag. Ett måndagsexemplar av fredag.

Snälla håll tummarna för det!