Aktuellt

19:40 och landat i sovsäcken

Sova-ute-premiär för året och jag kunde inte vänta längre. Klockan 19:40 ligger jag redan som en stoppad korv i sovsäcken. Fast mest är det nog för att jag fryser…

Vi har gått 24 km på vår första Skåneleden-vandring för året. Vi är i Skånes allra nordligaste delar och isvindarna från Nordpolen tränger genom alla tre lager kläder. Vi passerar både fika och lunch utan att få upp värmen, men precis lagom till kvällshänget vid lägerelden tittar solen fram. Så till den milda grad att det blir häng vid en lägereld utan eld. Till solens sista strålar äter vi vår standard-ute-middag: tomatsås, fylld pasta, svamp och burrata. Efter en dag i vandringsskor slår den vilken Michellinkrog som helst!

Anyway. Det var sovsäcken vi skulle prata om. Ens enda tillflykt när solen går ner.  Och jag är inte ensam i min…

Jag delar sovsäck med en chokladkaka. För att kall choklad är det värsta som finns. Nu väntar efterrätt och sommarpratare. Och godnatt innan nio. Tältlivet när det är som bäst!

En riktig vandringsrapport kommer. Med detaljerna om hur, var och varför. Stay tuned.

 

Aktuellt

Bloggtipset!

Jag skriver sällan om mat här inne. För att jag liksom tröttnade på mat som något komplicerat och laddat, när det borde vara positivt och glädjefyllt. Jag älskar mat. Och äter för att må bra och för att orka, men också för att njuta. Jag orkar inte med när folk pratar om hur många kalorier det är i min semla. Det förstör min njutstund. Eller hur långt de ska springa när de ätit en pizza. Vem vill ens springa EFTER en pizza??
Men så hittade jag ett blogginlägg som jag hade kunnat skriva själv. Det sammanfattar mina tankar så himla bra. Därför länkar jag dit. Ifall någon undrar hur jag tänker…
Läs och kommentera gärna här nere hur ni ser på mat. Nu när jag för en gångs skull tagit upp det…

 

 

 

Aktuellt

Tjuvlyssnare av rang

Runacademy på schemat ikväll och parintervaller i olika former. Bara tanken på intervaller gör mig nervös i magen hela eftermiddagen. Men jag kommer att överleva, ska det visa sig senare…

runacademy

Anyway. Vi är en blandad skara som ger oss i väg på en lång uppvärmning. ALLA verkar ha varit på Österlen i helgen och det är galet spännande att höra allas upplevelser. Det är så roligt att tjuvlyssna att jag helt glömmer bort att vara social.

Och plötsligt är mingeltiden över. När intervallerna drar igång snackar man inte så gärna. Vi är ihop-parade två och två och ska springa åt olika håll på en slinga. Vid möte ska det hajfajvas, vändas och springas tillbaka till start. Hade jag fått välja själv hade jag valt en sjukt snabb partner så jag inte behövt springa så långt, men ödet gav mig en hyfsat jämnsnabb. Vi möts ungefär på samma ställe oavsett vem som springer åt vilket håll.

I nästa block springer löpare 1 upp och tillbaka ner för samma backe. Löpare 2 vilar och pillar navel. Här önskar jag plötsligt mig en jättelångsam kompis. Så jag fick mer tid att pilla naveln. Men min vän för dagen är densamma och har tyvärr inte blivit jättelångsam sen sist…

Känner mig snabb och studsig uppför, men det är värre på vägen ner. Orkar inte alls trycka på. Fredrik Zillén dyker upp på axeln med sina visdomsord från Portugal: ”håll igen lite uppför så du orkar springa på nerför”.  Men jag dras liksom med. Lyckas aldrig hålla tillbaka. Och får därför aldrig veta om hans ord funkar. Jagfår ge det ett nytt försök nästa gång jag ser en backe….

Aktuellt

Milen!

Vet inte hur det gick till men plötsligt hade jag klickat hem en startplats till Malmöloppet den 22 juni. En helt vanligt onsdagkväll innan semestern….

Jag gillar ju inte ens milen som distans. Den är ju jättejobbig jämfört med halvmarathon och marathon. Och jag blir nervös av blotta tanken.

Ändå går jag här och funderar på att anmäla mig till Lundaloppet också. Som om en mil inte vore tillräckligt att plåga sig.

Jag vet inte vad som händer med mig. Bör jag vara orolig….?