Aktuellt

Dubbeldejt

Det finns fredagar och så finns det Fredagar. Här är receptet på en världsklassfredag.

06:30 Träffar löparna i Malmögerillalöpare för den sedvanliga fredagsturen. Fem kilometer i snacketempo med obligatoriska fotostopp och avslutning på Espresso House. Vi ökar deras omsättning med några hundra procent varje fredagsmorgon och vi behöver inte längre fråga baristan om hon ska ta kort på oss. Hon vet att det ingår i dealen. Här avhandlar vi allt från Lidingölopp, midnattsmarathon i Tromsö, och charmen i att att jobba på hemmakontoret med löparshorts och människotröja. Det är så trevligt att att snicksnacka med alla trevliga människor och det ska villigt erkännas att jobbet inte lockar alls….  Tur att det bara är fyra timmar till nästa dejt.

12:00 Stänger ner datorn och springer iväg. Naturligtvis har jag preppat genom att aldrig ta av de där löparshortsen. Liksom varit redo hela förmiddagen…  Möter upp med Sara och Johanna. Vi ska testa uteservering på Malmös nya sommartorg på Davidshall och via omvägar på 10 kilometer ta oss dit. Vädret är med oss och livet känns så där extraglassigt när maten och kaffet kommer in.

Och nej. Vi pratar inte EU-val. Vi pratar fyra dagars Skåneledenäventyr, Odense marathon, brunchlöpning, kaffedrinkar och hur man nästan kommer försent till sitt eget bröllop (det var inte jag!)

Ja ni fattar. Sällskap när det är som bäst. Väder när det är som bäst. Sverige när det är som bäst.

Efter två sociala lyckoträffar och lite jobb däremellan är det dags att bege sig till Garden Show. Titta på fina blommor, äta glass och köpa jordgubbar.

Och nu säger Garmin att mitt Body Battery är 100%. Tro fasen det!

Aktuellt

Hemligheter om gruppträningsinstruktörer

Hittade 13 hemligheter om gruppträningsinstruktörer på Facebook. Som instruktör sedan 26 år kan jag ödmjukt erkänna att det fanns en del igenkänning…

Så här:

  1. Det händer att vi pillar med stereon eller ljuset när vi inte orkar göra en övning. 
    Helt klart. Fast egentligen mest när sparar mig inför lopp och sånt. Maska för att jag är lat gör jag sällan…
  2. Vi äter snuskigt mycket snask, onyttigheter och godsaker. För att vi kan.
    Snuskigt skulle jag inte säga. Men bangar inte för godsaker. Dock hellre chips än snask. Och så gillar jag grädde… Tycker inte godis, om det inte är choklad!
  3. Vi tror att alla som inte gillar att träna är kompletta idioter
    Eh, ja. Så är det väl? :D
  4. Vi ser inte vårt jobb som ett jobb. Det är en livsstil.
    Ja men typ. Fast alltså, dagen efter ett marathon, när du bara vill vila. DÅ är det ett jobb and nothing but a job!
  5. Vi känner oss uppklädda i jeans och t-shirt. 
    Yes. Går jag bananas och tar något ännu finare känner jag mig nästan utklädd…
  6. Vi får lust att knyta ihop fötterna på dem som plockar undan sin utrustning under pågående pass eller stretch, med ett riktigt grovt snöre, så att de kan var stilla tills passet är över.
    Ja, speciellt på yogan!
  7. Vi lägger mer tid på att lära oss koreografier, mixa ihop pass och hitta bra musik, än vi gör på på att köra klasser!
    Sant. Musiken till en 45 minuters cykelklass kan ta en hel arbetsvecka att sätta ihop. Eller två.
  8. Vi äger mer träningskläder än vanliga kläder men har ändå aldrig något att ha på oss på träningen.
    Sant, för att jag bara snurrar på tre favoriter. Resten samlar damm i lådan.
  9. Vi väljer gärna rulltrappan eller hissen. Vardagsmotion, my ass.
    NEJ! Tar alltid trapporna. Däremot älskar jag att sitta och använder ALDRIG mitt ståbord på jobbet…
  10. Vi kräks lite i öronen varje gång vi hör vissa låtar, men låtsas som det är det bästa vi någonsin hört. 
    Väljer bara bra låtar. Fördelen med att inte vara Les Mills-instruktör…
  11. Vi svettas som grisar, och vad myten än säger så luktar det definitivt inte sommaräng eller hallon.
    Haha, jag är inte ungdom längre. Min svett har slutat lukta för länge sen!
  12. Vi låtsas ibland skruva på aptungt motstånd på spinningcykeln medan vi i själva verket trampar i nerförsbacke utan ansträngning. And the Oscar goes to…?
    Bara veckan innan marathon. Eller när jag är förkyld och inte hittat vikarie. Eller när jag behöver kunna prata.  Dock blir jag alltid avslöjad av att svettpölen under cykeln är mindre än vanligt…
  13. Vi är aldrig sjuka. Att träna med förkylning, 40 graders feber eller hälsporre är väl inte hela världen?
    Jodå. Skulle aldrig träna med feber. Lite småkrasslig har väl hänt. Och småskadad.
  14. Vi kommer inte ihåg artister eller årtal när vi hör en låt, men vet vilken release den varit med i och vilken övning vi gjorde till den?
    Framförallt vet jag alltid vilken låt som kommer efter. Och kan associera vissa låtar till olika personer. Och så vet jag i huvudet hur många bpm….
  15. Vi tränar under semestern. Inte för att hålla oss i form utan mest för att man får så mycket träningsvärk om man har uppehåll.
    Varför skulle man ha uppehåll? När man som omväxling har oceaner av tid!
  16. Vi tjänar så pass bra att vi kan leva på att instruera. Om vi kör 2821 klasser i veckan, bor i kollektiv i Botkyrka och lever på nudlar vill säga…
    Största vinsten är att slippa betala gymkort. Sånt är dyrt har jag hört… Och att jag har gratis omklädningsrum i hela Sverige, när jag vill ut och springa!
Aktuellt

Sjukstugan fortsätter

Att inte kunna träna är ödesdigert. För äktenskapet och för plånboken. Och det allmäna välbefinnandet. Dag 5 och jag håller på gå bananas. Men Garmin tycker jag är fit for fight!

Det som händer när jag inte kan träna är att jag får obegränsat med tid över. Jag hade kunnat städa hela lägenheten, måla om sportstugan och veckohandla för tre veckor framåt. Om orken och inspirationen hade funnits. Men den följer ju liksom förkylningen, i riktning rakt ner…  Kan inte låta bli att tänka på hur mycket otränade människor borde hinna på en vecka. Typ göra sina egna pickles, sy sin egen sommaroutfit, grodda pumpa och baka bröd. Eller nått.

Det jag har ork till är däremot att shoppa. Därför blir det dyrt. Tröstshoppa är inga billiga grejer och då har jag inte ens kommit till träningsshoppingen ännu. Ni fattar. Jag har handlat MÄNNISKOKLÄDER. Sånt som jag aldrig tar mig tid till annars…

Men det värsta är den där avundsjukan. På andra som tränar och då framförallt min egen man. Trots att jag aldrig skulle avboka mina träningspass för att städa så tänker jag att han borde göra det när jag äntligen har tid….  Så mysigt att göra ihop liksom…

Ja ni hör. Oförnuftet har inga gränser. Bäst jag blir frisk snart.

Aktuellt Resor

Buenos Aires – sammanfattningen

När löparbloggaren blir förkyld förvandlas löparbloggen till reseblogg. Här kommer en sammanfattning av vår resa till Argentina.

När man bara har 10 dagar på sig krävs det planering för att maximera dagarna, speciellt som restiden är lång – ca 22 timmar från dörr till dörr. Vi bestämde oss tidigt att vi ville ha både storstad och naturupplevelser och blandade upp huvudstaden Buenos Aires med en 4 dagars utflykt till norra Argentina. Valet att resa norrut gjordes med tanke på vädret. I landet bak-å-fram är det varmare i norr än söder, och maj betyder höst på väg mot vinter…

Vår utflykt har jag redan skrivit om här. Det här inlägget kommer handla om Buenos Aires. En jättestor stad som vi inte ens hunnit med en bråkdel av…

En viktig del i alla våra resor är mat och kaffe. Det är alltså där allt börjar, på en kaffebar. Vi kommer att ha avverkat ett par stycken under resan, och vi hittar vår favorit i The Shelter. Här finns både finkaffe, underbara croissanter och avokadomackor. Precis som hemma, New York, eller var som helst. Med undantaget att havremjölken inte nått stan.

Dottern bor nära Reserva Ecologica Costanera Sur, som är en stor park där jag har tänkt ta mina löparrundor. Problemet är att hitta dit utan hjälp av mobiltelefonen. Jag har förvisso skaffat ett kontantkort för att komma billigt undan med surfen, men enligt dottern är det inte att rekommendera att plocka upp sin mobil och se vilsen ut. Pga rånrisk. Därför ägnar vi första eftermiddagen åt att lära mig hitta vägen till parken utantill. Så att jag ska kunna springa dit när hon går i skolan nästa dag. Jag ägnar även en stund på kvällen att plugga kartan. Safety first.

Och på tal om säkerhet. Det känns sådär säkert att gå omkring med stora buntar sedlar men det är så det funkar här. Cash is king och vi snackar mycket cash. Den vanligaste valören är på 1000 pesos, ca 10 kronor. Och din hyra betalar du kontant…..

MATEN

Eftersom vi har ett stort matintresse är det med spänd förväntan vi sätter tänderna i den argentinska matkulturen. Som visar sig vara lite…. tråkig..
Det är mycket bröd och ost. Mycket okryddad quinoa och väldigt lite grönsaker. Och såklart grillat kött. Men alltså salt, det verkar inte ha nått den här delen av världen.

Jag har hört mycket om det fantastiska argentinska köttet och har bestämt mig att jag måste prova trots att jag mestadels äter vegetariskt. I saluhallen (väl värd ett besök) i San Telmo hittar vi en liten restaurang med grymt kött och en gigantisk tallrik grillade grönsaker. I kontrast till all brödmat som jag börjat tröttna på känns detta som höjden av lyx.

Den bästa maten hittar vi dock på de restauranger vi googlat upp hemifrån: Osaka med en fantastiskt asiatisk meny, och Chui där vi frossar loss bland vegetariska smårätter. Kostnadsmässigt ligger just dessa i paritet med Sverigepriser, med undantag av vinet. Äter man empanadas på stan kommer man dock billagare undan.

GUIDADE TURER

Jag älskar att gå med guide. Orkar liksom inte ta reda på fakta själv och dör tråkdöden av att läsa på skyltar. Därför har vi bokat upp tre (engelskspråkiga!) tourer för ca 100 kronor styck. Vi börjar med en tvåtimmars tur i La Boca, stans färggladaste kvarter, men också en lite fattigare del av stan med mer sociala problem. Och inte att förglömma Boca Juniors hemmaarena La Bombonera. Här får vi veta allt om invandringen från Europa och om hur italienarna satt sin prägel på både mat (sa jag bröd med ost….?) och kroppsspråk. Vi får lära oss om tangon som ursprungligen var en dans för män, Argentinas historia, och om varför fotbollsarenan har en väldigt speciell form. Riktigt spännande från början till slut.

Vi går också en tur för att se på street art och fascineras av de många målningar som helt lagligt pryder stan.

Och såklart åker man inte från Buenos Aires utan att bevittna Kyrkogården i Recoleta. Det rika folkets kyrkogård. Där störst Mausoleum vinner. Kyrkogården är snarast att likna vid en stad i sig. Det är gator med hus och i husen ligger kistorna som du kan se om du kikar in. Vill du ligga här när du är färdig med jordelivet finns Mausoleum till salu på Argentinas Hemnet. Ett par miljoner kan du behöva lägga. En crazy och lite spooky upplevelse.

LÖPNINGEN

Jag hade inga stora förväntningar på löpmöjligheterna. I en stor stad är jag glad om jag slipper allt för många rödljus, och jag undviker helst fel områden. Jag har sett ut parken jag beskrev ovan men det ska visa sig lite lurigt att komma till. Vid minsta regn stängs parken och jag fick roa mig UTANFÖR parken alla gånger utom den sista. Det finns en fin gångpromenad längs parken som sträcker sig ca 2 km enkel väg. Första gångerna roar jag mig med att springa fram och tillbaka där. När jag blir lite mer varm ikläderna vågar jag mig på små utsvävningar och springer längs kanalen i Puerto Madero som går genom det nya fancy affärsområdet i närheten.

Sista dagen är parken öppen och jag får äntligen nöjet att upptäcka den. Runt om är den 7-8 kilometer och jag lyckas få ihop ett långpass genom att ta två varv plus dit och hem. Det är mjukt underlag, soluppgång, och efter ett par kilometer havet vid min sida. Trots att Buenos Aires ligger vid havet är detta första gången jag faktiskt ser det. Det blir en fantastisk runda som jag verkligen rekommenderar. Toalett finns vid ingångarna samt ute längs banan. Det får jag veta i efterhand. Efter att ha uppsökt en buske till tänderna rädd att bli arresterad av argentinsk polis. Man vet aldrig hur lagarna för kissnödiga löpare är i andra länder och jag är nervös när jag hukar mig ner. Men alltså min spanska räckte inte till att översätta toalettskylten..

ÖVRIGT ATT SE

Sista dagen får dottern guida oss. Vi får se Obelisken som är stadens symbol. Som Eifeltornet i Paris eller Frihetsgudinnan i New York. Monumentet restes för att fira 400-årsdagen av stadens grundande 1936. Vi besöker också den omtalade bokhandeln El Ataneo i en gammal teater. Det är den coolaste bokhandel jag besökt och jag blir sugen på att shoppa loss bland böckerna även fast jag inte hade förstått ett dugg.

Inser att vi hunnit bara en yttepyttedel av utbudet men är nöjda ändå. Och mest nöjda med den extra bonusen att få tillbringa 10 dagar med sin sedan länge utflugna dotter. Det mysigaste av av allt!