Ni kanske undrar vad jag gör när jag inte kan springa. Om jag liksom sitter och pillar mig i naveln i väntan på bättre tider. Så är det inte. Det här är vad jag roat mig med under min två veckors löpvila.
Jag har:
- Lagt 1500 bitar pussel. Alltså det blev en drog. Kunde inte sluta. Så sent på kvällarna har jag ALDRIG varit uppe som när jag kände målvittring och de sista bitarna skulle på plats. Efter midnatt liksom…
- Cyklat. Jag har cyklat hälften så mycket under den senaste 1.5 veckan som jag cyklade på hela förra året…
- Gjort tåhävningar. Önskar jag att jag kunde skriva. Jag har slarvat och gjort mycket mindre än jag borde. Naprapaten kommer bli arg på återbesöket i morgon.
- Gråtit på huk. Så oskönt!
- Rensat i rabatter. Meditation så god som någon.
- Planerat löpkurser, löpgrupper och företagslöpningar. Så nära löpning men ändå inte…
I morgon väntar återbesök som sagt. Och förhoppningsvis säger naprapaten att jag får provspringa lite. Fast det vetetusan om jag vågar. Det känns skönare att inte veta om vaden är bra, än att veta att den inte är det…