Aktuellt

Det är Runacademy-onsdag och som extra grädde på moset har dottern bestämt sig för att hänga med. Det är hennes första pass och jag känner att jag behöver introducera henne till alla mina onsdagsritualer. Parkering 1 km från samlingsplatsen för att det råkar finnas en toalett där. Den luktar mindre gott men duger för sitt ändamål. Därefter följer jogg till och förbi samlingplatsen. För att slippa frysa tar jag alltid precis en sån lång extrakrok att jag kommer till samlingen exakt 30 sekunder före start. Då jag hinner knyta skorna men inte börja frysa. Efter avslutat pass följer ett obligatoriskt ärevarv i parken, för att få upp antalet kilometer till att ha varit värt ombytet. Sen ska vi visst springa intervaller också.

Intervallerna är en blandning av kort och långt:

4 min + 4x 45 s
3 min + 4×30 s
2 min + 4×15 s
1 min + 4×15 s
1 min

Första tröskeln går bra men efter andra 45:an är jag döende. Femton sekunders vila är så kort att Tant knappt hinner bromsa innan det är dags att starta. Får dra ner lite på tempot för att överleva. Men den yngre generationen dör också av chock, en tröst så god som någon!

Minnet är kort och så här ett par timmar senare i tevesoffan var det jättehärligt att springa intervaller.  Vi längtar redan till nästa vecka!

I morgon är det dags för Runacademy igen. Säsongspremiären var förvisso redan förra veckan men då hade jag som bekant annat för mig. Det är alltså nu man ska smörja sina växlar och hitta upp från bekvämlighetsträsket. Det är med skräckblandad förtjusning jag inser att den tre månader långa intervallvilan snart är över…

Anyway. Jag bor i Malmö. Och valde löpgruppen i Lund. För att jag känner mig hemma där. Vet vilka ledarna är och känner många av deltagarna. Det känns tryggt. Även om jag behöver åka tåg, krångla med väskor, passa tidtabeller och betala tågbiljett. Sån är jag.

Om tre veckor, när tågen krånglat, väskorna blivit inlåsta på Nordic Wellness och jag frusit ihjäl på en perrong kanske jag ångrar mig. Men det är ett senare problem…

I morgon springer vi trösklar blandat med kortare intervaller. I ett upplägg som är förvillande likt det spinningpass jag själv ledde idag. Kan det vara så att jag copypejstat lite från i våras…? På spinningcykeln blev jag trött, så det finns väl all anledning att jag blir det i löparskor också! Lika bra att böra förbereda mig mentalt!

Gillar du intervaller eller är du en långdistanstraktor?

Igår lärde jag mig att kajakhöfter gör susen för farten. Idag lärde jag mig att det är omöjligt att vara en kajak när man fryser….

Söndag lunch. Ska bara springa ett par varv i parken för att mjuka upp benen efter flygresan. Benen känns fina och plötsligt får jag för mig att testa mina ”kajakhöfter”. Ett löptekniktips från självaste Fredrik Zillén, som vi övat på i Portugal. Allt klickar och plötsligt springer jag med hjälp av mina kajakhöfter 20 sekunder fortare per kilometer än jag brukar. Jag flyger fram. Så känns det i alla fall. Kanske ser jag ut som en kajak eller en roddbåt, who knows…

Det var igår.

Idag får jag löpabstinens efter en halvdag i kontorsstolen och tänker klämma en snabb femma på lunchen. Klär mig efter hur vädret ser ut inifrån och ger mig ut i korta tights och tunn långärmad tröja. Kanske i tron att jag fortfarande befinner mig i Portugal. Det gör jag inte. Och temperaturen har fallit en hel del sen igår. Jag fryser.

Alla leder stelnar till och plötsligt är det inte kajaken som är ute och far. Det är ett springande kylskåp. Jag kan inte ens puffa med armarna så stel som jag känner mig. Farten tillbaka där den brukar.

Så. Till nästa gång. Klä på dig människa så du kan springa avslappnat. Det var ju grymt mycket roligare!

Och för er som undrar över kajakhöfterna så går det säkert att googla….

En fantastisk löparvecka är till ända. Jag har landat hemma i lägenheten, öppnat resväskan, dött odör-döden, tvättat två maskiner och konstaterat att hemma-apelsiner är torra och att avokadosarna inte alls lika gröna som i Portugal. Här är sammanfattningen. Den korta versionen för dig som inte orkat harva dig igenom alla inlägg.  Jag har under veckan:

…sprungit i sol, ösregn, duggregn och bara lite grått. Totalt 99 kilometer

…tränat SomaMove, löpstyrka, afro, yoga, core. 2-4 pass om dagen

… sprungit distans, intervaller, backar, bergspass, tröskelpass och långpass

…druckit kaffe med kanel vilket är den portugisiska definitionen av cappuccino. Om man lyckas hejda dem innan de häller i grädde. Annars får man den på grädde istället för mjölk…

…ätit en kost baserad på ris, pasta och potatis. Med lite örtolja för smak. För att vegetarisk mat inte stod högst på kockens lista över tänkbar mat. Och för att det allt som oftast slunkit ner köttbitar i böngrytan…

…överdoserat färdigskalade apelsiner. Typ det godaste på hela veckan. När man inte måste skala finns ju ingen hejd på hur många man kan äta!

…överdoserat knallgrön, mogen avokado utan en enda brun fläck. Är det inte själva definitionen av lycka så säg?

…blivit tillsagd på skarpen för att jag glömt munskydd

…. använt samma munskydd i flera dagar, in och ut och bak-och fram

…sprungit med munskydd på överarmen

…råkat ta fel glas på frukosten och blivit tillsagd på skarpen igen.

…blivit 20 år yngre, och därmed jämnårig med min room-mate. Personen som trodde vi var jämngamla har jag remitterat till ögonläkare!

… fått friskförklarat min lillhjärna som tydligen bemästrade Naprapat-Hasses koordinationstest best EVER!

…badat!

…gått 16 våningar upp i vårt gamla hotell YELLOW för att det är tradition!

…blivit utslängd från hotellbaren för att vi pratade för högt och störde när den lokala Monte Gordiska trubaduren var på besök. Det var inte barpersonalen som slängde ut oss. Det var pensionärerna på plats.

…frusit i hjäl på en yogaklass som avslutades med en 15 minuter lång saga i ett iskallt rum

…inte öppnat boken jag tog med mig

…konstaterat att det inte var sista gången nu heller!

Portugal 2023 alltså. Vi ses!