Aktuellt

Löplabbet tävlar ut en årsranson löparskor på Instagram och i min iver att vinna ett par skrev jag att jag i hela mitt liv bara vunnit en elektrisk potatisskalare, och att det här minsann skulle sitta bättre…

Ett bra motiv tyckte jag. Och ingen medveten lögn. Men det plingade till i inkorgen nästan direkt. Så var jag avslöjad och påkommen…

Och ja. Jag vann ju faktiskt julskor en gång. Undrar vad mer jag gjort som ni vet men jag har glömt…

Hoppas inget tokigt…. 🤪.

EDIT: det här hade jag visst också missat. En fotografering med Craft och en hel låda med kläder!

Fredrik ska springa traillopp i Hovdala och jag passar på att riva av veckans långpass i en alldeles särdeles vacker miljö. Känns helt galet bra att det är precis här vi snart ska bygga vårt fritidshus/löparstuga….

Han släpper av mig 7 kilometer från Hovdala slott, där hans start ska gå. Tanken är att jag ska springa dit, och sedan vidare ner till Finjasjön och runt ett varv. Det är lite trixigt att hitta till slottet och jag får konsultera appen MIN KARTA som Fredrik laddat ner till mig för att inte behöva hämta mig i norra Finland. Från slottet till sjön är det självförklarande och sedan är det Finjasjöledens rosa markeringar som blir mitt rättesnöre. Så enkelt och bra att till och med jag klarar av det.

Vi har sprungit här förr och jag är lätt nervös för Alsumpsskogen. Där som spången ibland ligger under vatten och där det blir JÄTTEKALLT om man snubblar och drattar i…

Men idag ska jag bli blöt tidigare än så. Jag har bara hunnit ett par kilometer på leden då stigen försvinner. Sjön är översvämmad och jag får svinga mig i träden som värsta Tarzan för att komma över någorlunda torrskodd. På vissa passager är det omöjligt. Och de stockar som ligger utlagda att balansera på roterar alldeles för lätt…

Men det är en magisk dag i solen och jag skrattar mest åt hindren på min väg. Inte ens självaste Alsumpskogen kan få mig på dåligt humör. Första delen ligger spången dessutom OVANFÖR vattnet. Under ett par minuter tror jag att jag ska slippa bada. Men nej. Sakta men säkert går spången djupare och djupare ner under ytan. Men helt ärligt är det nästan ljummet. Det är skönt hela vägen tills det är dags att ta sig upp ur fotbadet och inse att mina cityshoes inte släpper ut vatten. Mitt fotbad slutar alltså inte efter två kilometer. Jag tar det med mig hela vägen tillbaka!

Det är faktiskt inte vätan som är värst i Alsumpskogen idag. Det är lukten av träsk. Jag tänker på de strumpor som ska ligga och dofta i lägenheten tills vi fått tvättid. Mår lite illa av tanken.

När leden passerar världsmetropolen Skyrup tar jag en omväg runt vår tomt som påpassligt nog står kvar. Inom kort ska det stå ett hus här med uppgift att rymma alsumpsdoftande strumpor och leriga skor.  Blir glad av tanken. Vårt löparparadis!

31 km senare når jag målet på Fredriks lopp. Då har jag missat hans målgång med 25 minuter, men han är inte bitter. Inte jag heller. Bara hungrig.

Nästa vecka blir ett halvlångt långpass. Sen börjar man ana Köpenhamn marathon i horionten. Mig veterligen helt träskfritt.

Ni som följt mig ett tag kan historien om den rosa tishan. Den som är obligatorisk på Helsingborg marathon sedan jag ett år gjorde tabben att ta en turkos. Turkost var liksom 20 minuter långsammare. Minst!

Eftersom utbudet av rosa tröjor varit i det närmsta obefintligt har jag tvingats springa i den gamla, trots fettfläckar på magen. Men nu mina vänner har jag hittat ersättaren. På ett ställ i löpskoaffären hänger den skrikrosa skapelsen och skriker på mig. Utan att blinka är den shoppad och klar. Och numera också invigd.

5×10 minuter tröskel för att prova snabbheten i tröjan. Och jo, den lämnar lite att önska, men förhoppningsvis är den fortfarande snabbare än den turkosa. I Helsingborg i september kommer jag alltså vara både ren OCH se precis likadan ut som jag brukar. Himla praktiskt. Hejarklacken känner igen mig, och extra bra i fall jag skulle bli ful på alla bilder. Då kan jag liksom bara återanvända någon gammal!

Jag kan ha uppfunnit världens längsta ord. Möjligtvis heter det något lite längre på finska. Men ändå. Det är fredag eftermiddag och konflikt mellan alla de där sakerna som definierar hur man bäst startar en helg….

Jag vill springa. Har en 10 kilometersrunda med fartökningar i pajpen.
Jag vill gå på Geijersgatan, dricka cappu och äta deras fantastiska bananbröd.
Jag vill springa före fikat men cafét stänger ju klockan 17. Och jag vill varken stress-springa eller stressfika.
Och om man fikar först tar det emot att springa sen.

Dessutom blev jag akut sugen på att bada i det fina vädret. Och den får inte alls plats i ekvationen. För den gör man ju helst medan solen fortfarande skiner.

Och mitt i allt är det en dotter som ska hämtas kl 17:30. Mitt i allt.

Frågan är om hon vill att jag kommer med kaka i mungipan, iklädd baddräkt, eller med svettränder i pannan?

Hur startar du helgen bäst? Och har du också fredagseftermiddagsbeslutsångest?

EDIT: Google translate säger att fredagseftermiddagsbeslutsångest heter Perjantai-iltapäivän päätösahdistus på finska. Finskan vinner med två bokstäver!