Aktuellt

Jag ska äntligen få casha in min födelsedagspresent från 2020. Den som brann inne i pandemin för att Stockholm ligger mer än två timmar från Skåne. Men nu har vi fått chansen att träffa Fredrik Zillén i Göteborg för en tre timmars löpteknikkurs.

Uppstigning 04:40 och vi är minst sagt lite slitna när vi når Göteborg. Tar en panikkaffe på Bar Centro för att ens orka hålla ögonen öppna, sen är vi redo!Vi är två i gruppen som heter Anna och tydligen ser vi likadana ut. Jag blir omdöpt till Nystedt och känner mig som en soldat. Och Fredrik som ju är förärad samma fina efternamn kommer senare att ta till sig av uppmaningarna som riktas både till honom och till mig. Kanske är det därför han i blotta förvirringen lite senare utbrister att han känner sig som en clown.

Vi får en kort teoretisk genomgång innan vi tar oss ut till Heden för att öva. Första tio minuterna hör vi ingenting pga en förskräckligt högljudd klockringning. Kan inte finnas en Göteborgare som någonsin lyckats sova längre än 9:30!

Vi börjar med att spela in en ”före”-film. För framtida fredagsnöje. Innan vi spelar in ”efter”-filmen ska vi nöta miljoner övningar.

Pedagogiken är smart. Vi får teorin serverad. Sen övning. Vi springer medvetet fel, korrigerar och springer rätt. Känner skillnad. Hur man liksom växlar mellan att vara tung och lätt. Stannar upp eller flyter.

Vissa saker är lättare att ta till sig, andra kräver koncentration. Och att koncentrera sig gör att det känns onaturligt. Att slappna av och ”släppa” diverse kroppsdelar är nyckeln. Men svårt.

Det handlar om att inte slita sig framåt utan utnyttja energin i uttänjda strukturer. Kroppens gummiband. Och om bilmekanik och att kroppsdelar är mindre tunga att flytta när de är nära kroppen. Inte en enda gång håller vi armarna i 90 grader eller kniper femkronor mellan skinkorna….

Tre timmar senare har Fredrik (Nystedt…) levlat från ”att inte lyfta fötterna och att ha alldeles för låg stegfrekvens” till att se ganska spänstig ut.

Själv får jag frågan om jag är friidrottare. Tydligen ser det väldigt bra ut förutom att det är lite FÖR kontrollerat. Jag ska släppa loss. Hitta känslan av after work efter första drinken….

Så nu blir det party mina vänner! Vem behöver sportdryck när det finns Mojito?

En grym förmiddag. Sånt borde alla göra. Stay tuned för fortsättningen. För man åker inte hem från Göteborg utan lunch, mer kaffe och en tur i bergen!

Jag har sprungit 26 km. Men liksom inte rakt fram och i ett sträck. Kan tänka att min gps-fil är lite förvirrande…

Kommer i väg lite sent och får springa första 1,5 km till samlingplatsen med andan i halsen. Idag är det Olof och Fredrik som står för löparsällskapet. Inte min Fredrik utan en annan Fredrik. Men brutet nyckelben…

8:06-8:17 Stresslöpning. Kommer fram två minuter försent och får skämmas. Skyller på förflyttning av sulor från gamla till nya skor…
8.17-8:53 Löpning för att lämna barn på basket. Inte mina barn. De åker varken vagn eller spelar basket frivilligt.
8:53-9:00 Väntar på att basketträningen ska börja så vi kan fortsätta springa. Passar på att ta en toalettselfie. Mitt livs tredje…
9:00-9:18 Följer nyckelbens-Fredrik hemåt. Han är stel i axeln.
9:18-9:25 Springer tillbaka mot baskethallen
9:25-9:27 Handlar croissanter. Mutan till basketspelaren för att få springa 7 minuter extra av basketträningen. En löpvinst på hela 5 minuter och dessutom gott!
9:27-9:37 Löpning med påse.
9:37 Lämnar Olof i baskethallen för att se de sista 23 minuterna av träningen.
9:37-10:00 11 minuter åt ena hållet och sen 11 mintuter tillbaka. För att inte komma vilse.
10:00-10:15 Tittar på barn på lekplats. Passar på att ta en bild. Olof är härdad. Han vet att han inte kommer undan!
10:15-10:45 Löpning tillbaka till Olof. Äta crossiant.
10:45 Ring ertill Fredrik för att kolla när han kommer hem. Inser att jag har 45 minuter fritid och en kaffebar på vägen….
10:46-11:00 Mot kaffebaren. Via ett par rundor i parken för att hyfsa siffrorna lite.
11:00. Noterar att kön till kaffebaren ringlar sig lång utanför. Lätt en halvtimme till kaffe. Kommer inte hinna hem i tid utan att bli avslöjad…
11:01 Med sorg i ögat springer jag hem igen. Utan den bästa belöningen efter ett långpass: att få sitta ensam i solen och dricka kaffe.

Men nästan alla rätt. Hoppas du också har en kanondag! Happy Valborg!

I en värld (eller kanske snarare i en ålder…) där man inte kan springa alltid måste man prioritera. Och just nu är det jättesvårt.

Förutsättningarna:

Med två veckor till Köpenhamn marathon behöver jag få till ett sista långpass.
Jag älskar att springa på fredagar och det ska bli SUPERFINT väder.
På söndag ska jag på löpteknikkurs med Fredrik Zillén i Göteborg. Vill vara åtminstone lite pigg.
På söndag när jag ändå är i Göteborg vill jag springa i Ängsgårdsbergen. Min nyupptäckta pärla som jag upptäckte tack vare GBG FIVE.
På måndag är det Vårruset och jag vill åtminstone ha så mycket kräm kvar i benen att jag inte blir omsprungen av mina närmsta kollegor…

Pussla ihop den om ni kan!

Mitt liggande förslag är:

Fredag: skärp dig och gå och fika!
Lördag: långpass med lördagsgänget
Söndag: löpteknik + långsam njutrunda i snigelfart
Måndag: Spring MED kollegorna istället och låtsas att du är social. Man kan inte offra Ängsgårdar eller långpass för att vara pigg på ett Vårrus. Men fredagen får jag baske mig hålla mig.

Det är backintervaller med Runacademy och det är Lunds gamla soptipp vi springer på. St Hans backar. Det jobbigaste jobbiga men med en fantastisk utsikt från toppen. När man väl masat sig dit!

Första blocket består av 8×30 sekunder upp och ner. Vila 15 sek på toppen och botten. Dottern rejsar iväg som en gasell på första och jag inser att det inte är lönt att försöka. Men efter hand som intervallerna lägger sig i låren knappar uthållighetstraktorn i fatt och förbi. Men alltså. 30 sekunder är galet långt ibland.

Andra blocket är 6 omgångar av 30 sek + 20 sek + 10 sek i samma backe. Gå eller promenadvila ner mellan varje. 30-sekundraren är fortsatt tokjobbig. 20 sekundern ockå. 10 sekundraren är den bästa. Tröttheten hinner inte ikapp innan intervallen är slut. Lovely.

Men det finaste ändå är när alla grupper samlas på toppen efteråt. Och vinkar till drönaren som har följt oss hela kvällen. Så många människor på sån liten yta, det känns så 2019! Underbart att få trängas lite igen!