Lund är inte platt

Det är backintervaller med Runacademy och det är Lunds gamla soptipp vi springer på. St Hans backar. Det jobbigaste jobbiga men med en fantastisk utsikt från toppen. När man väl masat sig dit!

Första blocket består av 8×30 sekunder upp och ner. Vila 15 sek på toppen och botten. Dottern rejsar iväg som en gasell på första och jag inser att det inte är lönt att försöka. Men efter hand som intervallerna lägger sig i låren knappar uthållighetstraktorn i fatt och förbi. Men alltså. 30 sekunder är galet långt ibland.

Andra blocket är 6 omgångar av 30 sek + 20 sek + 10 sek i samma backe. Gå eller promenadvila ner mellan varje. 30-sekundraren är fortsatt tokjobbig. 20 sekundern ockå. 10 sekundraren är den bästa. Tröttheten hinner inte ikapp innan intervallen är slut. Lovely.

Men det finaste ändå är när alla grupper samlas på toppen efteråt. Och vinkar till drönaren som har följt oss hela kvällen. Så många människor på sån liten yta, det känns så 2019! Underbart att få trängas lite igen!