Fredrik ska springa traillopp i Hovdala och jag passar på att riva av veckans långpass i en alldeles särdeles vacker miljö. Känns helt galet bra att det är precis här vi snart ska bygga vårt fritidshus/löparstuga….
Han släpper av mig 7 kilometer från Hovdala slott, där hans start ska gå. Tanken är att jag ska springa dit, och sedan vidare ner till Finjasjön och runt ett varv. Det är lite trixigt att hitta till slottet och jag får konsultera appen MIN KARTA som Fredrik laddat ner till mig för att inte behöva hämta mig i norra Finland. Från slottet till sjön är det självförklarande och sedan är det Finjasjöledens rosa markeringar som blir mitt rättesnöre. Så enkelt och bra att till och med jag klarar av det.
Vi har sprungit här förr och jag är lätt nervös för Alsumpsskogen. Där som spången ibland ligger under vatten och där det blir JÄTTEKALLT om man snubblar och drattar i…
Men idag ska jag bli blöt tidigare än så. Jag har bara hunnit ett par kilometer på leden då stigen försvinner. Sjön är översvämmad och jag får svinga mig i träden som värsta Tarzan för att komma över någorlunda torrskodd. På vissa passager är det omöjligt. Och de stockar som ligger utlagda att balansera på roterar alldeles för lätt…
Men det är en magisk dag i solen och jag skrattar mest åt hindren på min väg. Inte ens självaste Alsumpskogen kan få mig på dåligt humör. Första delen ligger spången dessutom OVANFÖR vattnet. Under ett par minuter tror jag att jag ska slippa bada. Men nej. Sakta men säkert går spången djupare och djupare ner under ytan. Men helt ärligt är det nästan ljummet. Det är skönt hela vägen tills det är dags att ta sig upp ur fotbadet och inse att mina cityshoes inte släpper ut vatten. Mitt fotbad slutar alltså inte efter två kilometer. Jag tar det med mig hela vägen tillbaka!
Det är faktiskt inte vätan som är värst i Alsumpskogen idag. Det är lukten av träsk. Jag tänker på de strumpor som ska ligga och dofta i lägenheten tills vi fått tvättid. Mår lite illa av tanken.
När leden passerar världsmetropolen Skyrup tar jag en omväg runt vår tomt som påpassligt nog står kvar. Inom kort ska det stå ett hus här med uppgift att rymma alsumpsdoftande strumpor och leriga skor. Blir glad av tanken. Vårt löparparadis!
31 km senare når jag målet på Fredriks lopp. Då har jag missat hans målgång med 25 minuter, men han är inte bitter. Inte jag heller. Bara hungrig.
Nästa vecka blir ett halvlångt långpass. Sen börjar man ana Köpenhamn marathon i horionten. Mig veterligen helt träskfritt.
Inga kommentarer