Aktuellt

Julafton kom och passerade. Innehöll allt en julafton ska, men också lite spännande dramatik…

Klockan är halv åtta och gröten står på spisen. Inte tomtegröten utan varjedagsgröten, med havregryn och rågflingor.

Fredrik har bestämt sig för att tända en brasa så här på julafton men glömt någon detalj i själva processen. Den som ska se till att köldproppen i skorstenen försvinner. Därför försvinner den inte. Röken kommer inte ut och allt sipprar ut i huset.

Först luktar det som en grillkväll i skogen. Sen luktar det hela-huset-brinner, och jag får andnöd. Röster höjs på självaste julaftonsmorgon och plötsligt tittar två yrvakna ungdomar ut och frågar vad som pågår. Samtidigt som gröten kokar ner allt mer…

De blir infösta i sovrummet med två katter och den stirriga frun i huset, medan den uppjagade mannen öppnar alla fönster och dörrar.

Någonstans däremellan har någon kommit ihåg att rädda gröten, men en halvtimme senare är den seg som tapetklister. Dessutom iskall. Iskall gröt i iskallt hus blir starten på julafton 2022.

Därefter följer härliga samtal, julkalendertittande i soffan, julaftonslöpning, julmat, Kalle Anka, mer julmat, julklappar och Året med kungafamiljen…

Det enda vi faktiskt glömde var dansen kring granen. Tur att alla dansanta julgäster är kvar. Det är ju en dag idag också!

Dessutom. Havregrynsgröt gick uppenbarligen att äta kall. Men tomtegröt äts varm. Med mjölk. Ifall någon trodde något annat..  Vem gillar ens saftsås? (Nu kommer jag få hela Skåne efter mig på självaste juldagen men jag kunde inte låta bli..)

Anyway. God Jul alla som orkade läsa så här långt! Hoppas ni hade en härlig julafton med rätt temperatur på gröten och utan oväntade spänningsmoment. Fortsätt njut så hörs vi!

En riktigt skruttjul med julafton på en lördag och jobb ända in i kaklet. Så jag unnade mig lite extra semester och checkade ut redan efter lunch i går.

Skönt då att ha fem minuter till detta vackra:

Hinner nätt och jämt ut på stigen innan jobbet är glömt och hela jag redo för jul. Mentalt alltså. Rent på riktigt är jag många julklappsinslagningar back. Dessutom väntar miljoner kartonger på att bli uppackade innan fritidshuset börjar glänsa av jul.

Men det tänker jag inte på nu. På springkalenderns 22 lucka. Den som är 7 km men blir 10 för att det är så fint här.

När lådorna är uppackade och julen nerpackad ska jag bjuda hit alla jag känner. Så springer vi, dricker kaffe och äter pizza ur Freddes pizzaugn.

Men först lille jul och jul. Och jag är så taggad!

Morgonens löprunda var den mörkaste of all times. Kombinationen beckmörker och regn är liksom det mörkaste som finns. Skönt är då att veta, att nu vänder det!

Minut för minut kommer vi få ljuset tillbaka. Så här, för er som glömt:

Klockan 04…

Klockan 22:36

Ja ni fattar. När man går ut och springer långpass klockan 19 och hinner hem långt innan det blir mörkt!

När man glömmer att det finns något som heter reflexväst….

Snart är vi där. Vi ska bara avverka några mörkerrundor först. Fast under min julledighet tänker jag inte springa en enda meter utan dagsljus!

Längtar du också?

Jag har aldrig gjort en runstreak tidigare, men nu julkalenderstreakar jag som bekant. 20 dagar in på kontot, och så här är resultatet…

Jag är trött på siffran 5. När dottern la upp riktlinjerna skulle snittet bli 45 km i veckan och ingen distans fick vara kortare än fem. Det betydde att väldigt många luckor blev just fem. Fem kilometer är två varv runt Pildammsparken. Jag lovar att jag kan varenda sten på den rundan. Som förövrigt utgör banan för Sylvesterloppet på Nyårsafton. Ska man verkligen betala pengar för att springa rundan man just nu kräks lite på…?

Jag kan använda samma kläder hundra gånger i rad. För jag hinner aldrig börja svettas på 5 kilometer. Behöver minst 9 för att få upp värmen!

Det är superspännande att öppna luckan varje kväll. Blandade känslor över att FEM är långtråkigt och att det är skönt att slippa gå upp så tidigt om man ska hinna till jobbet i hyfsad tid.

Jag har börjat tycka 12 kilometer är superlångt. Jag som aldrig springer kortare än 12 i vanliga fall. Nu känns det som ett långpass…

När jag bara ska springa kort behöver jag inte noja över att jag är toanödig, hungrig eller inte hittar rätt vantar. Jag är ju snart tillbaka igen!

I morgon blir det 5 igen. Den femte i rad! Hade jag inte gått bananas och sprungit 26 i lördags hade jag nog börjat få knottror nu. Tjugoandra och tjugotredje lyder jag kalenderorder. Men på julafton tänker jag baske mig fira med en helt crazy annorlunda distans.