Jag har aldrig gjort en runstreak tidigare, men nu julkalenderstreakar jag som bekant. 20 dagar in på kontot, och så här är resultatet…
Jag är trött på siffran 5. När dottern la upp riktlinjerna skulle snittet bli 45 km i veckan och ingen distans fick vara kortare än fem. Det betydde att väldigt många luckor blev just fem. Fem kilometer är två varv runt Pildammsparken. Jag lovar att jag kan varenda sten på den rundan. Som förövrigt utgör banan för Sylvesterloppet på Nyårsafton. Ska man verkligen betala pengar för att springa rundan man just nu kräks lite på…?
Jag kan använda samma kläder hundra gånger i rad. För jag hinner aldrig börja svettas på 5 kilometer. Behöver minst 9 för att få upp värmen!
Det är superspännande att öppna luckan varje kväll. Blandade känslor över att FEM är långtråkigt och att det är skönt att slippa gå upp så tidigt om man ska hinna till jobbet i hyfsad tid.
Jag har börjat tycka 12 kilometer är superlångt. Jag som aldrig springer kortare än 12 i vanliga fall. Nu känns det som ett långpass…
När jag bara ska springa kort behöver jag inte noja över att jag är toanödig, hungrig eller inte hittar rätt vantar. Jag är ju snart tillbaka igen!
I morgon blir det 5 igen. Den femte i rad! Hade jag inte gått bananas och sprungit 26 i lördags hade jag nog börjat få knottror nu. Tjugoandra och tjugotredje lyder jag kalenderorder. Men på julafton tänker jag baske mig fira med en helt crazy annorlunda distans.
Inga kommentarer