Anna

Det har blivit dags för intervaller i Helsingborg marathons marathonprogram och jag har hittat ett pass med trösklar på 10 x 3 minuter. Vill helst köra på platt underlag men vår Sportstuga ligger liksom i en grop. Det enda som är platt är Finjasjön och en slinga på 1,24 km runt kvarteret. I övrigt är det brant uppför åt alla håll. Och Finjasjön kan jag inte springa på. Jag är ju inte Jesus…

Det blir asfaltslinga i bebyggt område.

Klockan är förmiddagsfika för semesterlediga grannar. Lunch för oss som envisas med att jobba. Och mitt i bästa fikastunden kommer en flåsande blåsbälg rännande. Inte en gång. Inte två. Hela FEM gånger ska jag komma förbi som ett knallorange oväder och störa deras utevistelse.

Försöker intala mig själv att jag alls inte stör. Jag kanske till och med är ett uppfriskande inslag för de som annars bara tittar på samma gamla hundägare dagarna i ända. Skillnaden är möjligen att hundägarna inte flåsar…

Anyway. Träningsprogrammet säger att jag ska springa 4:40-fart på intervallerna. Med tanke på att jag sprungit mycket längre intervaller i den farten tidigare i programmet blir jag tveksam. Gör en googling och hittar riktfart 4:25 på motsvarande pass på marathon.se. Så jag kör på det och det funkar fint. Jag är nog bättre på att springa än att följa program…

Jag har ett presentkort på Joe Nimble i Malmö över. Värde 1200 kronor. Det kan bli ditt för 600 kr!

Så skynda fynda! Maila mig på anna@piggelina.se. Först till kvarn!

Läs det här inlägget noga. För det kan vara nyckeln till hur du efter en regnig semester slipper komma tillbaka till jobbet utan den energiboost som semestern ju ska vara. För ärligt, det här vädret laddar i alla fall inte mina batterier!

Vi har blivit bortskämda med så många varma somrar att man liksom förträngt att det här är själva definitionen av svensk sommar. Regn, sol, grått och blått, i en helt oförutsägbar ordning. Som gör det omöjligt att klä sig men också planera för utflykter och picknickar i parken.

Det enda vi vet (fast ibland glömmer bort) är att svensk sommar är världsbäst för löpning. Därför: spring!  Passa på att bada när du har värmen uppe.  Krydda med trevligt sällskap och en jättelång lunch och du kommer inte ens ha tänkt på vädret. För bästa resultat, drick en kaffe under filt mellan badet och lunchen!

Jag vet att det funkar för just det gjorde vi idag! I Åhus, med bästa Ingmarie och Anders!

Nu är jag så boostad med semesterfeeling att jag utan problem kommer att överleva sista jobbveckan innan semester del 2.

Du är välkommen att copy pejsta konceptet. Oklart om det trevliga sällskapet ingår…

Gårdagens löpning till Sportstugan gick över förväntan och efter en fredagsmüslibonanza och en god natts sömn är vi reda för dagens äventyr: en cykeltur till St Olof för lunch och kaffe. Det verkar som regnmolnet Allan har precis samma plan för dagen…

Avfärden blir försenad med 45 minuter pga ovannämnda Allan. Vi förstår att det kan komma mer, men att starta i regn tar emot. Bättre att lägga några pusselbitar så länge!

Vägen ut ut Skyrup startar som alltid rakt uppför men med tanke på dagens distans och de något slitna benen tar jag det lugnt. Slipper den där mjölksyran som vanligen hör den här backen till.

Allt cykla till St Olof har jag gjort miljoner gånger men aldrig från det här hållet. Och vägarna är magiskt fina. Smala och nästan bilfria! Dessutom växer de sötaste träden just här…

Ända från start har vi följe av regnmolnet Allan. Han ligger snäppet före oss men det är bara en tidsfråga innan vi ska komma ifatt. Jag hoppas i varje korsning att vi ska svänga höger eller vänster. Vad som helst bara sluta cykla i Allans fotspår. Men Fredrik tar ner mig på jorden. Han säger att vi inte behöver någon karta, vi ska bara följa molnet…

Några stänk och jag inser att vi kommit i kapp. Tittar jag bara några grader åt sidan är himlen blå, men just här är det mörkt. Saktar nästan ner lite för att ge Allan försprång och klarar oss hyfsat torrskodda till fikastoppet vid 60 km.

Som alltid fikar vi på jämn kilometer och inte på fin plats. Helt stört egentligen. Men just idag prickar vi i alla fall in en efterlängtad toalett och ett tak. Då får man leva med att det står en soptunna bredvid…

Efter fikapausen leker livet. Eller alltså, vi får medvind. Allan har tydligen också fikat för han hänger enträget med oss, precis före.

I medvinden är vi räsersnabba och Allan håller inte undan. Plötsligt är vi rakt under när Allan släpper hela lasten. Vi är blöta in i märgen, men hanterar det lite olika.

Fredrik som aldrig fryser, fryser! Och blir sur. Jag som alltid fryser tycker mest det är kul. Båda cyklar som galningar. För att hålla värmen. För att cykla ifrån Allan. Och för att komma fram till Byvägen och ett tak!

Men Allan ger upp innan dess. Plötsligt skiner solen igen och vi hinner till och med torka innan det är dags för mat.

Slutet gott allting gott. Ändå intressant att SMHI utlovat inget regn idag…  Fast tur på ett sätt. Annars hade vi ju inte gett oss iväg, och liksom missat hela grejen!