Tvångslöpning

Jag älskar inte alltid att springa. Och längtar inte efter varje pass. Efter gårdagens monsterpass hade jag gärna legat raklång i soffan hela dagen, men alltså det funkar inte med min plan…

För jag har en plan för i morgon som kräver sin logistik. Vi vill cykla till Österlen, men det finns ett problem. Medan vi själva befinner oss i Malmö är våra cyklar i Sportstugan. En vanlig människa hade sett sig om efter en annan lördagsidé. Jag går loss i logistikutmaningen och landar i det här:

Fredag kväll: Tåg till Hässleholm. Därifrån är det 10 km till Sportstugan, som måste tas till fot. Jag har förvarnat Fredrik om att det kommer gå i åttaminutersfart. Eller nått. Det måste bli en återhämtningsjogg, för i morgon ska vi cykla långt.

Lördag morgon: Cykel till Byvägen 35 eller Madame Blå på Österlen. För lunch och kaffe. Eller bara lunch. Beroende på vilket ställe det blir.  Ca 8 mil, plus 2 till tåget sen. Sen blir det tåg till Malmö för att hämta katterna, packa väskor och ta bilen tillbaka Sportstugan.  Ni fattar. Rätt tunga i rätt mun när man packar.

För det funkar inte att vakna i morgon med cykelhjälm eller cykelskor i Malmö. Då måste hela utflykten ställas in. Därför måste vi tänka. Men vi kan liksom inte bära allt för mycket. Vi ska ju trots allt springa…

Vi kommer alltså till Sportstugan i löparmundering. Det betyder att vi får förlita oss på att det finns några gamla paltor där att använda till fredagsmyset. Fredrik tror sig vet att han har ett par pyjamasbyxor jag kan låna. I löparryggan har vi dessutom packat ikaffe, kaffe, banan, nötter och lite kakor. För att vi ska överleva till i morgonbitti. Havregryn hoppas vi finns där….

Och Fredrik som av outgrundlig anledning hade tagit cykelskorna till Malmö får springa med en i varje hand.

Jag tror vi har tänkt på allt. Nu ska jag bara överleva den där löpturen ikväll, så ska det bli skönt att nöta cykelsadel i morgon.