Intervaller och konsten att störa sina grannar

Det har blivit dags för intervaller i Helsingborg marathons marathonprogram och jag har hittat ett pass med trösklar på 10 x 3 minuter. Vill helst köra på platt underlag men vår Sportstuga ligger liksom i en grop. Det enda som är platt är Finjasjön och en slinga på 1,24 km runt kvarteret. I övrigt är det brant uppför åt alla håll. Och Finjasjön kan jag inte springa på. Jag är ju inte Jesus…

Det blir asfaltslinga i bebyggt område.

Klockan är förmiddagsfika för semesterlediga grannar. Lunch för oss som envisas med att jobba. Och mitt i bästa fikastunden kommer en flåsande blåsbälg rännande. Inte en gång. Inte två. Hela FEM gånger ska jag komma förbi som ett knallorange oväder och störa deras utevistelse.

Försöker intala mig själv att jag alls inte stör. Jag kanske till och med är ett uppfriskande inslag för de som annars bara tittar på samma gamla hundägare dagarna i ända. Skillnaden är möjligen att hundägarna inte flåsar…

Anyway. Träningsprogrammet säger att jag ska springa 4:40-fart på intervallerna. Med tanke på att jag sprungit mycket längre intervaller i den farten tidigare i programmet blir jag tveksam. Gör en googling och hittar riktfart 4:25 på motsvarande pass på marathon.se. Så jag kör på det och det funkar fint. Jag är nog bättre på att springa än att följa program…