Team Nordic Trail

Jag har lite panik-återhämtningsvecka den här veckan. Försöker göra ALLT för att rensa ut Portugal och Köpenhamn halvmarathon ur systemet. Tränar bara pass som jag är instruktör på, men vilar i övrigt. Överdoserar foamroller och bokar tid till fotvård och massage.

Team Nordic Trail ikväll och när jag tog det lugnt fick andra jobba. Ska erkännas att det var rätt gött att med gott samvete stå bredvid och blåsa visselpipa när de andra slet. Korta intervaller på schemat och upplägget blev så här:

2×60 sek – 2×45 sek – 2x 30 sek med 30 sek vila mellan varje
2 minuter setvila
Och ett varv till…

Lite joggvila innan vi avslutade med Tabata-intervaller:
20 sekunders jobb + 10 sekunders vila. 8 ggr.

Sen såg de ganska möra ut. Själv släpade jag ihop ca 5 km lufsjogg. En liten genomblödning för vaderna som kändes bättre än väntat men inte helt på topp. Nu återgår jag till panik-återhämtningsläge. 4 dagar. Må läk-köttet vara med mig.

Stack ut till Bokskogen innan dagens TNT-pass. För att riva av tre stycken egna tusingar innan det var dags att piska de andra till stordåd. Just TRE kändes lite mesigt innan jag gav mig iväg, men det var den tid som fanns att tillgå. Programmerade klockan kring 4:30-fart, för det var ju där jag låg när jag körde tiominutrare i förra veckan. Men då tänkte jag inte på att Kävlinge är platt och Bokskogen är det INTE. Inte heller visste jag att någon hade fyllt mina ben med betong…

Fanns inte på kartan att jag kunde hålla tempot. Klockan skrek och skrek. Andades som en blåsbälg men benen förde mig inte framåt. Tre tusingar kändes plötsligt som hundra. Och jag är glad ända in i märgen att det inte fanns tid för fler.

Dålig dag alltså. Och dåliga ben. Tur att jag hade ett helt gäng TNT-are som jag kunde piska att göra det där som jag själv inte lyckades med, att sätta ordentligt fräs på benen!

Intervaller är ett sånt där läskigt ord. Förknippat med mjölksyra och hemlängtan, hyperventilering och näradödenupplevelse. Men det är ju dumt att dra alla intervaller över en kam. Det finns ju faktiskt grader i helvetet. Så här betygsätter jag några vanliga intervaller:

30-60s:  kräver snabba ben men är så korta att man hinner bli klar innan man hinner dö. Helt ok.
90 s: tiden går sakta. Man dör en smula innan klockan piper. Går att genomlida men det är på håret.
2-3 minuter: värsta möjliga. Tiden tar aldrig slut! Hemlängtan och dödsångest
4-5 minuter: bästa intervallen. Kan inte köra på tokmax utan lite mer på diesel. Här trivs jag bäst.

Igår blev det fyraminutrare på TNT. I mörker och lervälling. Bland rötter, stenar och galet branta backar. Inga tider som vinner os-medalj men med en cool känsla i kroppen. Rejsa lera är helt klart det nya svarta.

Vilken intervall är din favorit?