Browsing Tag

skador

Sälhenorna!

Vi måste prata. Om mina hälsenor. Eller SÄLHENOR som jag kallar dem är jag inte tycker att de bråkar för mycket. De har gått och fått tendinos. En knöl på vardera sena som gör ont och ömmar. Som gör att steget inte studsar och att jag emellanåt känner mig trött och punkterad i vaderna. Det är inget akut och det besvärar mig egentligen lika mycket i vardagen som när jag springer. Därför har jag kört lite strutsmentalitet ett tag. Glömt bort och förträngt.

Men jag vill verkligen riskera löpåret 2015 med alla dess roligheter, så jag beslutade mig i ett ögonblick av klokskap för att ta tag i problemet. Uppsökte sjukgymnast med stötvågsmaskin och upplevde nya dimensioner av smärta.  Kan inte komma ihåg att det ens gjorde så ont att föda barn…

Inför andra behandlingen var sjukgymnasten positiv och hoppfull. Han såg resultat jämfört med besöket innan. Vid tredje besöket råkade jag nämna i förbifarten att vaderna känts som död materia under tomtelöpningen på 18 kilometer.

Då puckoförklarade han mig lite vänligt men bestämt. Frågade om jag verkligen tyckte 18 km var en bra idé på skadade hälsenor.

För de är inte friska och jag måste sluta låtsas att allt är som vanligt.  Jag är visst en skadeskjuten kråka och ingen frisk struts. Jag får springa men bara så länge det känns bra. Börjar det kännas konstigt måste jag sluta. Oavsett om klockan visar 5 km,  8 km eller mer.

Och där rök drömmen om 27 km på nyårsafton!

2014-12-25 13.05.55 

Förutom stötvåg roar jag mig med The Stick, en taggboll vid namn Beastie och en god portion Counterpain liniment. En cocktail av roliga ting som förhoppningsvis gör gott för hälsenor och vader.
Mot ett besvärsfritt 2015!

Där satt den!

Började med lite styrka i trädgården idag. Upptäckte att axeln samarbetade till den milda grad att jag kunde utföra regelrätta armhävningar på knäna. Utan att behöva peta upp rumpan och lasta bak vikten i benen. Upptäckte att jag lyckades lyfta en fyrakiloshantel vilket var omöjligt bara i förra veckan.

Mitt i lyckoruset började jag drömma om yogahundar och kunde liksom inte behärska mig. Klickade in mig för en prövoperiod på Yogobe och satte igång. 30 minuter av trevande och utforskande. Skulle de gå? Skulle det inte?

2014-06-05 14.12.01

Över förväntan I must say. Men stelt som attan. Känns att det var länge sen. Men vad gör väl det? Yogan är inom räckhåll. Bra mycket tidigare än jag vågat hoppas. Min axel kommer inte ta några år att läka, den är på G. Jag känner det. Och vad vetenskapen än må säga så tror jag det är löpningens förtjänst. Min axel har aldrig fått stelna till, den har fått hänga med mig på äventyr, skakas i takt till mina löpsteg och fått en blodgenomströmning den aldrig sett skymten av hemma på sofflocket.

Så. Otroligt. Tacksam.

Rygglyftslördag… spexigt!

Jag brukar vara träningsuppfinningarnas moder. Alltid hitta lösningar. Aldrig behöva bli utan träning oavsett vilken skada som bråkar med mig. Men nu är det fasen svårt…


Saker jag drömmer om…

Man tänker inte på hur mycket en axel faktiskt kan ställa till det. Det är ju liksom bara en axel. Men den är med mest överallt.

Springa är det enda som funkar men det kan jag inte göra varje dag. Då går jag sönder. Behöver blanda upp med cykling/spinning, styrka och yoga, och det funkar ju klockrent i vanliga fall, men inte nu.

1. Svårt att cykla utan cykel. Leverans på väg, frågan är när jag vågar och kan.

2. Spinning. Passen ligger ju inte när jag vill !!! Attans att det inte är jag som lägger schemat längre! Lördag morgon kl 07.30 hade ju passat ypperligt när resten av dagen är fullspäckad!

3. Vad gäller styrka är det i princip bara ben som funkar, men då kan jag inte ha någon belastning (för armarna kan inte bära). Knäböj och utfall utan vikt känns inte ens. Fick ändra till upphopp och utfallshopp, men då är jag ju där och sliter på löparbenen igen. Och det ville jag ju inte.  Annars är det väl typ rygglyft som funkar…

4. Yoga. Gör ont bara av att tänka på det. Bara en solhälsning innefattar alla de rörelser jag inte kan göra.

Så summan av kardemumman: Rygglyft. Galet spännande på en lördag!

Utskälld

Sjukgymnastbesök 2.


Hit är det långt…

Han klämmer mig på axeln och tittar på min rörlighet. Tycker att jag tramsar när säger att det tar stopp. Lite till, säger han. Lite till går det. Så avslöjar jag att jag suttit 30 min på spinningcykeln. Spinnat med en arm. Då blänger han på mig med det ondaste öga. Säger till mig att följa med till lokalen bredvid. Han låter arg. Där får man för att man tjuvstartat.

Så ber han mig hoppa upp på Monarken. Att sätta båda händerna på styret och trampa. Se där liksom. Det fungerar. Det var inte tjuvstarten han skällde på. Det var mitt tramsande med ena armen.

Jag frågar när jag kan springa och han släpar med mig till löpbandet. Svaret är nu. Så vrider han på bandet. Ökar hastigheten. Ökar lite till. Det känns lite men funkar ganska bra. För första gången i mitt liv tycker jag om ett löpband. Han ökar lite till men sen får det vara nog. Han vet ju att jag fortfarande har problem att få deodoranten till höger armhåla, därför tycker han det är säkrast att sluta i tid…

Han är rolig min sjukgymnast. Inte typen som tycker man ska vila sig i form. Sånt gillar jag. Han säger att det kan ta ETT ÅR innan axeln är helt smärtfri, men det känns som det kvittar. Kan jag springa och cykla spelar det inte så stor roll att jag inte kan sträcka mig till de översta hyllorna.

Dock har jag ett annat problem jag vill få utrett innan jag slår på stora trumman. Att jag ser dubbelt när jag blir trött. Det känns läskigare än en ond axel. Får jag ordning på det lär ni snart få se mig rännandes genom byn igen. Jag har ju en hel hög nya träningskläder att inviga!