Aktuellt

Yogalove och danska tights

I Stockholm händer allt. Jag blir inbjuden till  pressfrukostar, roliga träningspass och mingelkvällar men kan av förklarliga skäl aldrig gå. Jag tänker att det borde hända lika mycket spännande i Köpenhamn som ligger bara 45 minuter bort. Men därifrån får jag inte en enda inbjudan. Det må finnas en bro över sundet men i bloggsammanhang är det vattentäta skott mellan länderna. Jag vet inte ens om jag har en dansk läsare…

Fil 2016-06-29 15 21 58

Men. Plötsligt händer det. Jag har för första gången blivit kontaktad av ett danskt företag, Yogalove, och fått testa ett par av deras yogabrallor. Brallor som förövrigt var otroligt sköna och lite wild and crazy i sitt utseende. Me like. Och efter premiären i kväll vägrar jag ta av dem. Så himla fina! Nu håller jag tummarna för att danskarna är på väg att vakna. Så att jag också får gå på mingelfrukost med coola smoothies och förhandstitt på snygga träningskläder.

Fast jag skulle ändå inte förstå vad de sa, så det kanske är onödigt…

Fil 2016-06-29 15 21 26

Och av ren nyfikenhet… har jag någon dansk läsare här inne idag?

Aktuellt

Blogg på jogg

Min blogg finns att läsa även på jogg.se. Det glömmer jag tyvärr ofta bort. Jag har sämre koll på statistiken över joggbloggläsare och sämre koll på vilka som läser. Jag är inte jätteflitig besökare av sidan och de få kommentarer jag får missar jag tyvärr ofta att svara på. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man kan inte få för många…

När jag hittar två veckor gamla obesvarade kommentarer känner jag mig snorkig och ohyfsad, men det är inte min mening. Bloggjoggen är bara inte lika tillgänglig för mig, den lever lite sitt eget liv.

Mitt fokus ligger på min blogg här på min egen sida. Den besöker jag tre miljoner gånger om dagen och försöker svara på så många kommentarer jag bara hinner.  Vill ni ha svar så kommentera gärna direkt inne på bloggen. Då får jag mail och allehanda aviseringar. Det finns ingen risk att jag missar.

Det är precis samma text som visas på vanliga bloggen och joggbloggen, men responsen på inläggen skiljer sig milsvida åt. På vanliga bloggen har jag en hyfsat jämn statistik. På joggbloggen har jag oftast typ 100 visningar medan vissa inlägg går i taket på flera tusen. Och en joggläsare bryr sig föga om mina body pump-inlägg, en joggare vill ha löpning. För att lura till sig ett ”gilla” på joggbloggen måste man kämpa. Och gärna skriva en racerapport. Annars kan man se sig i stjärnorna efter den där upp-tummen. Kommentarerna växer inte heller på träd. Fast igår fick jag två, vilket nästan är världsrekord. Och jag har precis svarat på dem…

Läsarna här inne är mer allätande. Ni vet att jag bloggar både om löpning, body pump, cappuccino och gröt, och ni läser lika flitigt oavsett. Om det inte råkar vara fredag för då har ni bättre saker för er. Och midsommar alltså, då var ni svårflörtade minsann. Inte så att jag anklagar er, jag läste nog inte heller en enda blogg den dagen.

Förövrigt är jag imponerad att ni hänger kvar. Och förökar er. Både här och på jogg. Att ni orkar läsa och inspireras av mina svamlande texter fast det går dubbelt så fort att svepa igenom flödet på instagram. Joggläsare eller bloggläsare spelar ingen roll, jag är grymt tacksam att jag har er. Men som sagt, vill ni vara säkra på svar så kommentera här…

 

Aktuellt

Alltid redo!

Hade en löpcoachning i morse på min första nästan-semester-vecka. Vi kom in på marathon och marathonträning. Hur långa långpass man bör ha i benen och NÄR man bör vara uppe i 30 kilometer. Hon förundrades över att jag sprang 30 km igår och såg pigg ut idag. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Så tänkte hon att om jag sprang 30 km nu, med Helsingborg marathon i sikte den 3 september, så borde hon vara upp i 30 km två månader innan hennes race day. Förvisso en ganska bra plan men jag tänker ju inte så när det gäller min egen träning. För jag vill kunna springa ett marathon alla årets dagar. Jag tränar inte för ett speciellt marathon. Jag tränar för att alltid vara redo om ett fantastiskt marathon eller ultraäventyr skulle regna ner i huvudet på mig.

Därför springer jag 30 km när det passar. När jag inte får plats i bilen eller när sällskapet är oemotståndligt. Oavsett om det är i januari eller juli. Jag planerar gärna andras resa mot marathon men min egen är högst oplanerad. Den är väldigt lite siffror och logik och väldigt mycket tillfällen, lust och möjligheter.

Därför kan jag alltid springa ett marathon men aldrig persa. 3.22.17 från Stockholm marathon 2011 lär därmed stå sig så länge jag inte strukturerar upp mig. Men väcker du mig mitt i natten och vill springa marathon så kommer jag inte banga.  Jag är alltid redo!

 

Löpning

Transportlöpning – pros and cons…

När man ska få in ett bord och tre flyttkartonger med loppisprylar går inte hela familjen in i bilen. En fick ta tåget och jag förpassade mig själv till löparskorna.  Och jag sörjde inte en enda gång på min väg mot Malmö.

Blåser bort på stranden


På Lomma Beach – inte en kotte!

Transportlöpning är guld. Det borde alla syssla med. Här är varför:

1. Löpningen får ett annat syfte än rent träningsmässigt: du ska ta dig till en punkt. För mig är det mycket mer spännande än att springa en runda. Speciellt om vägen är ny för mig och jag inte är stensäker på vägen.

2. Du får se andra vägar än dina standardrundor (om du inte transportlöper till jobbet varje dag förståss…)

3. Det kräver en lagom dos av förberedelser och logistik. Väskor som ska packas och kartor som ska kollas. Minst halva nöjet!

4. Det kan råka ligga en kaffebar vid sträckans slutpunkt…

Ful cappuccino...

Ful cappuccino…

Men ja. Det finns nackdelar också:

1. Har man motvind, har man motvind hela vägen…

2. Sträckan kan vara kortare än man tänkt så att man måste springa runt som en knäppgök i centrala Malmö, i jakten på de fina siffrorna…

2. Vätskeryggan kan ha läckt över hela bröstet så man ser jättesvettig ut när man glider in på kaffebaren.

3.  Man kan ha glömt en bh och och/eller torra strumpor

4. Kaffebaren kan ha helgpersonal som inte vet hur man gör en fin cappuccino…