Tävlingen är avslutad och vi har en lycklig vinnare av platsen till löpeventet Spring Dreams i Malmö den 11 november.
Det blir Joanna Sörensen som får glädjen att insupa löpning en hel dag. Föreläsningar, mingel, lunch och en avslutande jogg. Hur bra låter inte det.
Alla ni som tävlat men tyvärr inte vann föräras en rabattkod så ni kan anmäla er lite billigare. Denna mailas ut till er inom kort!
Idag sprang jag Yddingeloppet. Jag hade kunnat göra det lätt för mig och återanvända rejsrapporten från 2015, för dagens lopp blev typ precis likadant… Jag tänker att ni ändå förtjänar lite nytt material på bloggen. Och dessutom stod det ju inget om snö i förra rapporten. En helt ny krydda i tillvaron som förtjänar sin plats i rampljuset. Här kommer race report 2018:
Vi sitter på parkeringen med stjärtvärmen på. Utanför faller blötplaskig snö och jag är grymt omotiverad. Vad ska jag göra ute i det kladdiga vädret när jag kan sitta här och mysa i bilen? Fredrik förbarmar sig och hämtar nummerlapparna medan jag försöker uppbringa lite pepp. Lyckas måttligt…
Fredrik deklarerar att han ska starta längst fram och springa sig ordentligt trött. Efter förra gången vet jag att han kan springa riktigt bra på vilja. Utan att liksom behöva träna. Själv har jag ingen vilja och bestämmer mig för att lufsa runt. Som vanligt på det här loppet tydligen. Tänkte visst precis samma sak förra året, enligt den race report jag läser så här i efterhand.
Jag roar mig med att räkna Stävie Trail-buffar på min väg till starten och gläds åt att det faktiskt är väldigt många som klätt sig i grönt idag. Jag själv också såklart. Även om jag i vanlig ordning satt den upp och ner. När blir man egentligen tillräckligt gammal för att klä på sig ordentligt? Sätta nummerlappar rakt och buffar åt rätt håll? Måste vara vid 46…
Starten går. Och jag har fel skor.
Då jag aldrig blivit kompis med mina nya trailskor har jag valt mina blankslitna asfaltskor. Hur halkigt kan det vara på ett motionsspår liksom? Då missade jag detaljen att löv är halkiga var de än ligger. Och att det finns lera i skogen. Men egentligen är det inget större problem, jag får ta det lite försiktigt på löven, i leran och på broarna bara. Hellre det än ont i fötterna!
Det stora problemet stavas backar. Och makadam. Backarna får pulsen att slå i taket men det ordnar sig snabbt efter varje krön. Sten-eländet är bara jobbigt. Det ordnar sig aldrig. Sten-elände under löv är ännu värre. Fötterna åker hit och dit och jag vet aldrig var jag ska våga sätta ner foten. Möter minst 3-4 personer som klivit av och haltar längs sidan. Blir rädd om anklarna.
Det där med att lufsa runt har jag glömt bort sedan länge och jag kommer på mig själv med att faktiskt försöka springa på så fort jag kan. Med det inte sagt att det är fort!
Blir omsprungen av en kille i Stävie Trail-buff och tänker att så här kan vi ju inte ha det. Ögonblicket därefter kommer vi ut på asfalt och jag säger ett tyst hejdå till buffmannen och sätter iväg. På asfalten kommer min inre traktor igång och jag älskar att få mata på. Flyter förbi flera stycken och för första gången kan jag lyfta blicken och se allt det höstigt vackra runt omkring.
Kommer mot mål som nummer åtta i motionsklassen och förväntar mig publikens jubel. Eller ja, i alla fall Fredriks. Men han är inte där. Han har sprungit så fort att han behövt hämta jackan för att inte frysa ihjäl i väntan på hans långsammare hälft.
Medan jag väntar på hans återkomst pratar jag av mig i målområdet. Snackar lite skit om snön och stenarna på vägen och sen glömmer jag dem. Nu kommer jag bara ihåg hur fantastiskt fint det var i skogen. Och att jag nog ska springa Yddingen nästa år igen…
Alltså jag har tjuvstartat min födelsedag så många gånger att jag snart borde börja bli gammal. Det började med födelsedagslöpningen förra helgen. Sen blev vi medbjudna till en övernattning på Nyrups naturhotell i går, och fick starta den riktiga födelsedagen i en yllehydda mitt ute i skogen. Naturhotell alltså, häng med så ska jag förklara…
Hotellet ligger vid Frostavallen strax utanför Höör, i mitten av Skåne, i mitten av skogen. Det består av 6 yllehyddor att sova i och en större hydda som fungerar som en samlingsplats, vardagsrum och plats för kvällshäng. Kissar gör man i skogen, och har man andra behov finns en kompost-toa att använda sig av. Köket finns utomhus och består av bilfälgar att göra upp eld i, samt diskstation och arbetsbänkar. När mörkret faller på är vi hänvisade till fotogenlampor. Vi har medhavda pannlampor för krislägen men försöker klara oss med det mjukare skenet från fotogenlampan. Och månen, som kvällen till ära är full.
Vi kommer till platsen efter en tio minuters promenad från bilen, och får en genomgång av kaminer, vattenkokning, diskning, brandvarnare och koldioxid-varnare. Vi ska laga vår egen mat här ute i ingenstans. Det kommer att ta två timmar och tipset från coachen är att sätta igång ganska direkt. Men vi vill ju springa…
Så vi springer. Jag och Malin tar en kortkort photoshoot-runda och landar strax i yllehyddan med cava och choklad. Andreas och Fredrik som orienterat bort sig en aning håller på missa hela förfesten. De ramlar in i hyddan precis innan mörkret och har tur att det ens finns lite choklad kvar…
Kring 19.30 går vi in i samlingshyddan för att hämta vår korg med råvaror och sätta igång med matlagningen. I korgen finns grönkål, spetskål, morötter, lök, ägg, lingon, vildsvinsfärs, grädde, smör och socker. Till vår hjälp finns en lapp med inspo till huvudrätt och efterrrätt.
I ett sällan skådat samarbete lyckas vi få ihop en fantastisk meny. Mycket pga skickliga kockar men lika mycket pga mängden smör. Det tar två timmar som utlovat, men med en inte helt oansenligt mängd medhavda chips går det ingen nöd på oss.
Vi äter, spelar kort och planerar fler äventyr. Och följer varandra ut på kissepaus. För ingen vågar gå ut själv bland vildsvinen. Även om vi kanske precis ätit upp dem…
Samlingshyddan är uppvärmd av en kamin och sovhyddan av en fotogenvärmare. Så länge allt brinner går det bra att hålla värmen. Men fotogenvärmaren får inte vara på när man sover. Tur att jag är rustad.
Jag kryper ner i sängen med strumpor, långkalsonger, underställströja och fleece. Men mest av allt fryser jag om nästan. Jag drar upp buffen i ögonhöjd och drömmer om födelsedags-sången jag tror jag ska få höra morgonen därpå.
-Godmorgon, säger Fredrik klockan 06.20 på självaste födelsedagen.
-Hej…. säger jag lite avvaktande. Tänker att nu kommer sången.
-Godmorgon, säger han igen. Han har glömt…
-Hej… säger jag. Fortfarande lite avvaktande.
Så kommer han på det. Harklar sig och levererar en födelsedagssång i tveksam tonart.
Vi avnjuter en frukost i samlingshyddan innan vi behöver ge oss av. Jag har ett spinningpass som väntar och tiden är knapp. Direkt från skogen äntrar jag spinningsalen. Med löv i håret och en doft av lägereld omkring mig. Jag är inte fräschast i lokalen men en kvart senare kommer ingen att vara fräsch…
Förra helgen sprang jag 45 kilometer och idag har jag utlovat en extra intervall på spinningen. Lika många sekunder som antal år. Är man en siffernörd så är man. Även om dagens firande är väldigt snabbt överstökat jämfört med förra veckans.
Men firandet är inte över än. Första ska jag få presenter av familjen. Och vad det blev ska jag avslöja en annan dag. Tills dess kan jag meddela att jag kommer bli snygg, ung, mätt och trött av mina presenter. Hur bäst låter inte det?
(Och har du inte tävlat om en dag på Spring Dreams, så gå genast in och gör. På måndagen dras vinnaren!)
Tänk en heldag löpning mestadels utan löparskor. Vi snackar Spring dreams och en söndag med spännande föreläsningar, livsöden och löparinspo. Efter en stund i åhörarstolen kommer inspirationen att vara på topp, det kommer klia i varenda löparmuskel och löparskorna kommer att skrika på dig från långt ner i väskan. Du kommer att behöva hålla dig i löparskinnet ända fram till eftermiddagen, men du blir inte utan. För till slut, så där vid fyrasnåret får du äntligen snöra på mig skorna och släppa ut energin! Jag tycker det låter grymt kul!
Spring dreams är en löpardag som för första gången anordnas i Malmö. För alla oss löparnördar som vill inspireras av andra löparnördar. Så här:
”Spring Dreams är en dag fylld med inspiration, föreläsare, utställare, mat, goodiebag och till och med en joggrunda. Allt detta händer i Malmö den 11 november. Talarna är sköna löpare som lever sina drömmar.
En talare är en av Sveriges bästa löpare genom alla tider, Malin Ewerlöf. Nu, vid 46 år så presterar hon fortsatt kanonresultat, vad styr henne och var kommer energin från?
En annan är Mimmi Kotka, en av världens bästa ultratrail-löpare. Hon och familjen valde att lämna tryggheten och leva sina drömmar, resultatet? Det får vi höra på Spring Dreams.
Ytterligare en som fick energi av sina drömmar var Johan Steene, han hade en post-it lapp på sin dator, den talade till honom år efter år – hur långt han skulle springa på 24 timmar. Han nådde drömmen och krossade ett svenskt rekord efter över 26 mil löpning.
Drömmar kan även bli mardrömmar om de tar över allt, Johan Larsson hade bestämt sig, OS 2020 i maraton. Resultaten kom, träningen ökade successivt och livet blev mer och mer målstyrt tills det en dag sa stopp. Övertränad, näringsbrist och oförmögen att ta ett steg längre… Drömmen slocknade dock inte, nu är han på väg tillbaka igen och delar med sig av sin resa.
En makalös resa har även Jan Haak gjort. Hans fru gick bort i Leukemi, själv drabbades han av cancer. Efter många behandlingar blev Jan frisk igen och som en hyllning till livet sprang han från Malmö till Kebnekaise topp. Under löpturen hade han bokat in ett antal samtal vid vägkanten med människor som varit i samma situation, forskare författare, med flera.
En fantastisk dag som sedan avslutas med en lugn jogg genom Malmö med valfri löparprofil.”
Så himla spännande. Inte minst med Johan Steene och hans rykande färska världsrekord på Backyard. 68 timmar och drygt 45 mil. Man kan ju hoppas att han pratar lite om det.
Hela programmet hittar du här.
Och sist men inte minst: jag har kommit över en plats till utlottning. Allt du behöver göra är att motivera i kommentarsfältet (senast måndag kl 15!) varför den ska bli din.
