Det sägs att jag ska hålla 3 timmar spinning i morgon. Själv.

I ursprungsplanen är vi två som ska dela på passet men min partner in crime har blivit sjuk. Jag är i Stockholm och har begränsad möjlighet att sno ihop något att ersätta hennes del med…

Jag ska enligt tidtabell vara hemma klockan 22 men en mycket oläglig combo av signalfel och spårspring försenar hemkomsten med 80 minuter. Om jag inte missar anslutningen från Lund…

Någon frågade mig i förra veckan hur man skulle förbereda sig på passet?

Jag borde kanske också funderat på det… ‏

(Blir det mot förmodan inte pannkaka av passet ska jag fira med pannkaka på Koppi i Helsingborg. Pannkaka som pannkaka liksom. Om ni undrade över bildvalet…)

Stoppa pressarna, jag har sprungit ett pass med fart…

Vet inte vad som flög i mig men plötsligt blev jag sugen på mitt favoritpass från Portugal, vi snackar långpass med inslag av fartökningar.

10 + 20 minuter i marafart
15 minuter i marafart minus 10 s/km
10 minuter i marafart minus 20 s/km
5 minuter fri fart

Men idag är det inte fartökningarna som är utmaningen. Det är vädret. Med smäll-tät dimma ser jag typ 20 meter framför mig,  och hinner springa vilse på min egen uppfart innan jag kommer ut på rundan. Springer på mindre vägar och undrar hur nära bilarna måste vara för att se mig. Med tanke på hur sent de väjer, inser jag att jag inte syns alls. Springer med ständig beredskap att hoppa i diket.

Mot mörker finns reflexväst, men vad gör man för att synas i dimma? Någon som vet något smart? Vill ju inte bli pannkaka.

Jag tänker att december är en månad då löpningen liksom går på sparlåga. Inga lopp, inga äventyrslöpningar, inga fikalöpningar. Det var innan jag tittade i min kalender över saker jag vill göra.

I december vill jag:

8:e – Tomtar finns även i Danmark. Stora julelöbet måste ju bara testas. 47 km mellan Helsingör och Köpenhamn. Undrar om danska tomtar äter wienerbröd med chokoläääde på vägen?

11:e – Luciaspringa med glögg och pepparkakor. Jag gillar egentligen varken glögg eller pepparkakor men det hör liksom till. Men man kanske kan ta med sig lite varm havremjölk och croissanter och äta i smyg….

15:e – Springa för musikhjälpen. Det lutar åt två timmar mellan klockan 05-07. Om någon undrar över den illa valda tiden så är det för att hinna dricka cappuccino innan spinningen börjar klockan 09.30. Inga frågor på den please.

16:e – Tomtelöpning i Malmö. Det har ju blivit en tradition. Och jag måste ju använda tomtedräkten jag köpte så den blir värd sina pengar. Så här kul hade jag förra året. Och det vill jag ha igen.

24:e – Julafton. Riktiga löpare ni vet… Klart jag springer på julafton. Var och hur vet inte ens tomten.

31:a – Nyårsafton. Springa ut det gamla med stil. Frågan är om det ska göras i Danmark för att få lite distans, i Malmö för att slippa distans i bilen och i benen, eller rent av i Kävlinge.

Anyway. Har man löparsug går man inte lottlös i december. Så får man återhämta sig nästa år….

Jag känner mig som en Teletubbie med Fredriks orienteringspannlampa på huvudet. Den står rätt upp som värsta antennen, men kan fasen lysa upp en mindre planet. Därför blir det aldrig riktigt mörkt där ute i skogen men jag är ändå glad för sällskap.

Hade jag sprungit själv hade varje sten varit en björn, varje prasslande löv ett vildsvin. Den lilla skogen, som ingen ens vet att den finns, hade varit full av yxmördare och rånare. Jag hade varit livrädd, sprungit med maxpuls och längtat hem. Och det vill jag inte. Därför lurar jag med mig världens mest lättlurade kompis på en tur i mörkret. Sen snackar vi oavbrutet i 13 km, jag märker faktiskt inte ens att jag springer. Än mindre ser jag alla vildsvin som lurar i buskarna och björnarna som skrattar åt oss. Det är bara när jag tar kisspaus och släcker lampan (det får ju vara någon hejd på hur kul vildsvinen ska ha en kväll som denna!) som jag känner mig lite liten och ensam i den stora svarta rymden.

Kompislöpning får bli da shit i vinter, om jag inte ska behöva springa varvbana runt mitt eget hus. Hoppas jag har några som vill hänga med!