Mörkt

Jag känner mig som en Teletubbie med Fredriks orienteringspannlampa på huvudet. Den står rätt upp som värsta antennen, men kan fasen lysa upp en mindre planet. Därför blir det aldrig riktigt mörkt där ute i skogen men jag är ändå glad för sällskap.

Hade jag sprungit själv hade varje sten varit en björn, varje prasslande löv ett vildsvin. Den lilla skogen, som ingen ens vet att den finns, hade varit full av yxmördare och rånare. Jag hade varit livrädd, sprungit med maxpuls och längtat hem. Och det vill jag inte. Därför lurar jag med mig världens mest lättlurade kompis på en tur i mörkret. Sen snackar vi oavbrutet i 13 km, jag märker faktiskt inte ens att jag springer. Än mindre ser jag alla vildsvin som lurar i buskarna och björnarna som skrattar åt oss. Det är bara när jag tar kisspaus och släcker lampan (det får ju vara någon hejd på hur kul vildsvinen ska ha en kväll som denna!) som jag känner mig lite liten och ensam i den stora svarta rymden.

Kompislöpning får bli da shit i vinter, om jag inte ska behöva springa varvbana runt mitt eget hus. Hoppas jag har några som vill hänga med!

 

7 Kommentarer

  • Svara
    Trail & Inspiration
    6 november, 2018 kl 20:11

    Jag är som du, för det mesta (rädd att springa själv i skogen när det är mörkt). Men på något märkligt sätt tycker jag att det är liiite av en vanesak. Jag brukar vara som räddast nu i början. Framme i februari går det bra (bättre). Haha!

    • Svara
      Anna
      7 november, 2018 kl 19:36

      Såklart! I februari har ju björnarna ätit upp vildsvinen och blivit så mätta att de gick i ide…. Helt riskfritt då ju!

  • Svara
    Hannas krypin
    7 november, 2018 kl 15:48

    Jag springer inte i skogen själv när det är mörkt. Fast jag vet att sannolikheten att någon ska lura bakom en buske är ganska osannolik så är jag livrädd ändå. Härligt dock att springa och inte ens märka att man gör det. :-)

    • Svara
      Anna
      7 november, 2018 kl 19:37

      Risken med folk i buskarna borde vara betydligt större på andra platser än i mitt ute i en ödeskog. Men ändå, kompis känns tryggt :)

  • Svara
    Märta Johansson
    7 november, 2018 kl 21:48

    Håller med om att det är ganska läskigt att springa själv i mörk skog. Även om man har pannlampa. När man ser glimmande ögon ute bland buskarna och inte vet vilket slags djur de tillhör.

    • Svara
      Anna
      8 november, 2018 kl 07:52

      Har faktiskt aldrig hänt mig. Hade dött på fläcken… :O

  • Svara
    A-mamman
    8 november, 2018 kl 08:58

    På sista bilden förstår jag hur folk med pannlampa kan springa i terräng – när det finns sådär bra pannlampor!

  • Kommentera

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.