Jag skuttar inte alltid ut genom dörren. Onsdagarnas efter-jobbet-löpning brukar vara veckans mentala utmaning.

Först har jag frusit på jobbet en hel dag och därefter gått hem genom ett snålblåsigt Malmö. Jag är kall in i märgen och hade hellre suttit under filten än att ge mig ut igen.

Tanken på en tunn löpartröja lockar inte alls. Jag hade hellre sprungit i dunjacka och vintertights men min samlade löperfarenhet bromsar mig. Vill ju inte smälta bort…

Drar ut på mellanmålet för att skjuta obehaget framför mig en stund till. Tillslut har jag ätit mig lite för mätt och måste vänta lite till för att låta maten sjunka ner. Smart där.

100 år senare kommer jag ut. På något vis gör jag alltid det. Hur hemskt det än känns.

Och resten vet ni. Jag blir varm. Det är skönt. I alla fall varannan intervall. De som går i motvind är inte lika kul. Men jag gissar att de bygger pannben snäppet mer effektivt.

En hel vecka till nästa onsdag och nästa efter-jobb-spring. Och innan dess ska jag njutlöpa Madrid. Där snackar vi INGEN Ågren alls!

Ibland tänker jag att man borde ha ett instakonto med alla misslyckade foton som blir till i jakten på en någorlunda representabel bild. Fast det kontot hade liksom blivit fullt på en eftermiddag…

Ni som av en händelse ibland lägger upp bilder i sociala medier vet säkert att det krävs minst sjumiljoner fula bilder för en normal. Eller är det bara mig det är fel på?

Som idag. Jag tänker mig en bild på bryggan i Västra Hamnen. En grådassig bild förvisso men jag har i alla fall en orange tröja som förgyller en smula.

Sätter timern och börjar springa. Då dyker det upp en svartklädd man från ingenstans och sumpar den bilden.  Jaja, nytt försök.

Sätter timern och börjar springa. Och ni kommer inte att tro mig. För plötsligt seglar en man i badrock in från vänster. Nybadad och ren men ändå. Hans stör utsikten över havet lite.

Andra favoriter utan inbördes ordning:

Blundar

Hår i hela ansiktet

Mobilen välter och fotar asfalten

Har bakåframkameran på men glömmer. Står och ser snygg (??) ut helt i onödan när jag fotar åt andra hållet

Vatten på linsen

Fokus på ett grässtrå som råkar komma i vägen

Självutlösaren är långsammare än jag. Hinner springa ur bild innan den knäpper.

Det kommer förbi någon när jag står och ser fånig ut. Med resultatet att jag ser ÄNNU fånigare ut, när jag låtsas som jag inte tar kort….

Typ så. Tar du snygga bilder?

Jag fick en födelsedagstårta från ICA. En jättefin blåbärsmousseskapelse värd 168 kronor. Jag gillar inte köpetårta men för den slanten kände jag ändå att jag borde plocka ut den. Gratis kan ju trots allt vara gott…

Fast innan jag sätter tårtspaden i tårtan hinner jag se ingredienslistan flasha förbi. Lång som ett helt marathon. Där det borde stå smör, mjöl, socker, grädde, ägg och blåbär, står mycket mer rafflande saker. Det känns en throwback till kemilektionen på gymnasiet. Vi snackar trikalciumfosfater, kaliumsorbat och natriumalginat. För att nämna tre av tremiljoner…

Den smakade sjukt konstgjord. Inte ens Fredrik som är ett gottetroll av rang ville sätta tänderna i den. Så den hamnade här…

Men om det är någon annan som vill ge mig tårta så feel free. Men korta gärna ingredienslistan. I min värld är less more.

Vi har arrangerat Stävie Trail sedan 2014, och till våren blir det tioårsjubileum. Som en del i festen lanserar vi en ny flashig distans: halvmarathon = 21,1 km. Tänkt som en engångsgrej, men in case of succé kan det hända att den blir kvar. Hur som haver. Folk verkar taggade, och vi också. Idag testsprang vi den 8 kilometer långa loopen som förlänger ordinarie bana till ett halvmarathon. Och alltså, vilken karusell!

Vi har världens minsta skog att jobba med och har behövt använda nästan varenda stig som finns. Utan att banan får korsa sig själv. Man kan säga att det blev lite kringelikrokigt. Och i vanlig ordning är jag bortkollrad efter första svängen.

Men alltså nöjesparker i all ära, det här är ändå bästa karusellen. Vilken otroligt härlig bana vi knåpat i hop. Eller ”VI” kanske är en överdrift. Det är Fredrik som ska ha äran. Kartnörden extra allt.

8 fantastiska kilometrar in på kontot innan det var dags för den egentliga uppgiften. Att sätta upp reflexer på den ordinarie bansträckningen. Det är ju en Lucialöpning coming up.

Så en jobbesöndag alltså. Även om visst jobb inte är så jobbigt…

Den 11 december springer vi Luciatåg i skogen. Den 3 mars är det raceday. I fall du vill komma till världsmetropolen Stävie.