Jag skuttar inte alltid ut genom dörren. Onsdagarnas efter-jobbet-löpning brukar vara veckans mentala utmaning.
Först har jag frusit på jobbet en hel dag och därefter gått hem genom ett snålblåsigt Malmö. Jag är kall in i märgen och hade hellre suttit under filten än att ge mig ut igen.
Tanken på en tunn löpartröja lockar inte alls. Jag hade hellre sprungit i dunjacka och vintertights men min samlade löperfarenhet bromsar mig. Vill ju inte smälta bort…
Drar ut på mellanmålet för att skjuta obehaget framför mig en stund till. Tillslut har jag ätit mig lite för mätt och måste vänta lite till för att låta maten sjunka ner. Smart där.
100 år senare kommer jag ut. På något vis gör jag alltid det. Hur hemskt det än känns.
Och resten vet ni. Jag blir varm. Det är skönt. I alla fall varannan intervall. De som går i motvind är inte lika kul. Men jag gissar att de bygger pannben snäppet mer effektivt.
En hel vecka till nästa onsdag och nästa efter-jobb-spring. Och innan dess ska jag njutlöpa Madrid. Där snackar vi INGEN Ågren alls!
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
10 november, 2023 kl 19:45Jag beundrar dig som pallar köra efter jobbet. Men jag vet att du har skallben och jag vet det går. Har bara blivit bortskämd med att kunna köra de där passen på dagtid. :-)
Anna
21 november, 2023 kl 13:48Jag pallar egentligen inte. Men att inte träna är inget alternativ, och ljuset styr jag tyvärr inte över. Men kan jag så tränar jag 100% hellre dagtid.