Jag kämpar vidare mot mina 300 mil. Och idag fick jag draghjälp av Olof. Som redan är i mål med sina 200 och som nu cashar in bonuskilometer av fri vilja…

Jag ska inte säga att viljan är jättefri när JULSMOCKAN PIA lurar runt hörnet, men när man blir erbjuden löpsällskap mitt på blanka förmiddagen tackar man inte nej. Då arbetstidsväxlar man och startar arbetsdagen redan klockan 7. För en liten konstpaus i regnet klockan 10.

Att gå ut på förmiddagen är ett klokt drag. Då har inte Pia hunnit hit på riktigt. Fast det blåser rejält i motvinden och jag tackar Olof för att han uppfunnit en runda som mestadels är medvind… Hur det nu gick till.

I morgon är en ny dag och en ny löpning. Försöker ligga lite på plus medan vi fortfarande är kvar i Malmö. För jag vet att varje kilometer är dubbelt så jobbig när vi kommer till Sportstugan med alla dess höjdmeter.

Med tio dagar kvar har jag 103 km att avverka.  Om jag lägger 42 av dem på samma dag blir det rätt chill i övrigt.  Den som lever får se vilken taktik jag väljer.

Men på julafton springer jag. Var så säker!

Jag la upp ett inlägg på instagram om mina tankar på 300 mil. Det skulle jag inte ha gjort.

Peppen blev total. Det var bara en som sa NO. De andra sa GO. Och en siffernörd väljer alltid öra med omsorg när det kommer till att lyssna. Så jag gick ut och sprang. Inte för att jag hade bestämt mig. Men för att OM jag skulle bestämma mig skulle jag liksom inte ligga mer back.

I morse vaknade jag med 132 km kvar i jakten på 3000. Som jag fortfarande inte vet om jag ska ta upp jakten på. Men för säkerhets skull sprang jag. För att inte försitta chansen. 8,5 kilometer innan frukost och 6,5 kilometer till lunch.

117 kilometer kvar. 11 dagar. Ska jag?

Jag har sällan mål med min löpning. Annat än hålla mig i form nog för att när som helst kunna riva av en spontanmara…  Men andra har mål. Och igår mitt under pågående Tomtetåg nådde Olof sitt årsmål på 200 kilometer, och ställde till med en hjulning mitt i tomteskaran. Som förvisso hade kunnat sluta i en buske, men ändå!

Anyway. Jag blev nyfiken på hur många kilometer jag har på kontot 2023. Lyckas inte hitta någon fancy rapport på Strava och får fortsätta mitt letande på Garmin Connect. Två clementiner och ett par gråa hår senare hittar jag rapportknappen och lyckas få ut en hel lista med rafflande statistik.

Vi snackar 214 löppass och en genomsnittsdistans på 13,33 kilometer. Men mest snackar vi en total på 285 mil,  och genast börjar siffernörden tänka att 300 hade varit fint. Men alltså, det är 8 dagar kvar på året och två mil om dagen är inte rimligt mitt i julstressen.

Men 290 kanske jag kan få till. Inte jämnt någonstans. Men ändå. Når jag dit ska jag hjula. Med risk för att jag putsar åt andra hållet, och stannar 10 meter innan. Det där med hjula är läskiga ting…

Har du något årsmål? Och vilken är din medelsteglängd 2023? Min är 1,00. Komma noll noll. Sug på den!

Åren går fort och idag var det åter igen dags för den traditionsenliga Tomtelöpningen på Malmös gator. Det är 9 grader varmt och Tomtedräkten känns varm. Men idag är outfittens utseende viktigare än klädernas andningsförmåga och skornas stötdämpning. Idag är dresscode rött, skäggigt, och gärna kryddat med bjällror och luva…

Det tar ett tag innan jag känner igen alla bakom skäggen.  Vissa känner man igen på skorna, andra på rösten eller medhavd hund. Och mina julskor avslöjar mig direkt….

Vi springer i vanlig ordning längs hela Ribban, där allt fler tomtar ansluter efter hand. Vi cruisar genom stationen och vidare mot Stortorget där vi drar ett par varv runt granen till en skönsång som är allt annat än skön. Alla sjunger olika verser i olika takt och tonläge. Kanske är det en modern typ av kanon, eller så är det bara resultatet av att det är jättejobbigt att springa och sjunga samtidigt…

Inne på Triangels köpcentrum bli vi fotade av vakterna som inte alls verkar tycka att vi stör. Det är varmt, men det ska bli varmare längre fram…

Vi fortsätter genom Triangelns station,  och via Pildammsparkens rullstolsklack till pepparkakor och skumtomte-fika vid Stadion. Allt flyter och kilometerna tickar fort förbi. Plötsligt är det dags för backarna på Kroksbäck igen och i år är det tydligen ALLA backar som gäller. En stunds flåsande upp och ner innan vi är tillbaka på platten.

På Emporia trängs vi med folk med julklappspanik. Och här är det varmt. 700 grader. Minst. Jag är kokt under den för tjocka tröjan och längtar ut. Fötterna har dessutom börjat domna. Julskor må vara det finaste någon har skapat men de är inte jättesköna. Morton skriker i lilltårna men tomtar gnäller inte.

Det blir ett par granar till längs vägen innan vi är tillbaka i mål. Trots flera timmars övning har vi ännu inte fått till sången. Jag gissar att vi behöver ses och öva nästa år igen.

Efter avslutat dagsverke bjuder jag hem Kävlingekompisarna på kaffe. Ingmarie och Anders som åkt ända från Åhus kvalificerar sig för lunch, och sällskapen avlöser varandra i vår för trånga hall.

En hel dag med löpning, tomtesång och sällskap. Världsklass!

Och så hamnade vi visst i Sydsvenskan….