Aktuellt

Alltså Krukan – vad hände?

Det här är inlägget som skulle handla om en fantastisk cykelutflykt till Mölle.  Om tjockfoten som fick plats i cykelskon och samarbetade hela vägen. Och om den goda lunchen på Krukans underbara uteservering. Men det var något som gick snett…

CYKLING MÖLLE

Vi har cyklat nära nio mil när vi kommer fram till vad vi tror ska bli belöningen, lunchen på Krukan. Folk sitter ute och vi ser fram emot att ta av oss hjälmen och relaxa en stund i sommarvärmen. Njuta semesterlivet efter dagar av tveksamt väder. Det är då som personalen informerar om att köket har stängt. Typ en halvtimme. Men kakor går bra att äta.

Jag har noga kollat på hemsidan innan avfärd och försäkrat mig om att lunch serveras ”till sent” och klockan 17:00 tar pizzamenyn över. Klockan är 13:47 och jag vill ha ett klockslag på när köket öppnar. 14:17 känns ologiskt på något vis….

Frågar en annan ur serveringspersonalen som svarar lika luddigt, men att det nu plötsligt går att få en veggo-gryta.

En kryddstark och varm gryta är kanske inte det jag hade tänkt mig i sommarvärmen men det får duga, vi är rätt hungriga nu. Blir placerade vid ett bord och får en meny. En meny? Det finns ju bara en rätt att välja på…?

Efter en kvart blir det varmt i solen och vi undrar om vi kan byta till ett bord i skuggan. Det går bra. Men när vi ska beställa den enda rätten som går att beställa upplyser hon om att det är självbetjäning på den. Kastrullen står på ett bord och det är bara att hämta. Kunde hon inte ha sagt det för en kvart sen istället för att ge oss en meny som vi ändå inte kan beställa från?

Vi tvekar lite. I Corona-tider känns det så där bra att alla plockar sin egen mat, och framför att att alla ställets gäster tummat på det bröd jag själv ska skära upp och äta.

Så ser vi att grannbordet får beställa från menyn. Av en annan servitris. De beställer allt det där jag är sugen på. Så köket är öppet för vissa och inte för andra….?  Tänker att vi också ska beställa från samma servitris, så slipper vi äta bröd som alla tagit i….

Precis när vi ska vifta henne till oss,  går hon tillbaka till de som precis beställt och berättar att köket är stängt. ”Typ en halvtimme eller så….”

krukan mölle

Alltså vet inte ens personalen att köket är stängt?  Eller hur länge? Det är ju ganska intressant när man ska bestämma sig om det är värt att vänta.

Efter en halvtimme i solen tar vi vårt pick och pack och går. Det var den sämsta service jag någonsin fått.  Jag har bara hört positivt om Krukan tidigare. Och varit nöjd de två gånger vi varit där. Men alltså idag… vad hände?

Så det blir en baguette i hamnen och en stunds chillande innan vi tar oss till Ängelholm och tåget hem.

12 mils cykling, en halvtimmes frustration, medvind och strålande sol. Det får väl ändå räknas som en typiskt bra dag!

 

 

9+
Aktuellt

När Garmin blir hackat…

Garmin Connect har tydligen legat nere sedan igår, och i tidningen står att läsa att det förmodligen rör sig om en ransomware-attack…

Vad ransomware-attack är har jag inte en aning om men de har tydligen blivit hackade. Så att Garmin-folket inte kan komma åt sina konton. Mig själv inkluderad.

Jag bryr mig i nuläget inte alls eftersom jag inte har några pass att registrera. Hade faktiskt inte ens märkt att sidan ligger nere.  Men frustrationen i olika forum är monumental. I facebookgruppen Garmin Connect Sverige kan man roa sig länge. Folk ska efter ett dygn utan Garmin minsann byta klocka. Det är INTE ok att sidan ligger nere såhär. Hur ska man nu veta vad som hände medan man sprang?

Å andra sidan finns det lika många som jag. Som undrar om man verkligen bara tränar för att analysera passet i Garmin efteråt? För att göra snygga instabilder med distans och medeltempo på? Och om oregistrerade pass ens har hänt? Siffrorna finns ju på klockan för egen beskådan, det räcker väl?

Fast det finns ett problem. När min fot är cykelduglig och jag ska cykla över halva Skåne igen, då behöver jag Garmin. Jag behöver ett streck på cykeldatorn att följa, annars vetetusan var jag hamnar. Att ofrivilligt hamna i Eljaröd när man skulle till kaffebaren i St Olof är bra mycket värre än att inte kunna analysera dagens stegfrekvens….

Så det kunde ju de där hackarna haft lite förståelse för!

Så länge kan vi alla ta ett djupt andetag. Duka fram en riktigt god cappuccino och sätta oss i soffan. För den träning som görs nu har uppenbarligen ändå inte hänt och alla eventuella snygga kilometertider kan inte bevisas….

Så en gofika mina Garmin friends, så får ni med Polar och Suunto hålla ställningarna. Spring snyggt!

15+
Aktuellt

Värsta program-idén…

Jag bröt ihop en smula igår. Familjen åkte iväg ett par dagar till skogen och jag var avis. I vanliga fall brukar jag uppskatta min egentid under o-ringenveckan. Jag brukar fylla mina dagar med äventyr, långlöpning, långcykling och fika. Men en höft och en fot kom emellan. Nu ska jag vara ledig. Ensam. Utan att kunna röra mig.

Jag bryter ihop över lunchen innan de ska åka. Känner mig ensammast i världen och gråter en skvätt så synd det är om mig. De ska sova ute, äta på mina favoritställen och dricka mitt bästa kaffe. Jag ska döda tid i väntan på nästa arbetsdag.

Sen känner jag mig tragisk. Tar mig i kragen, trycker ner tjockfoten i en sko och går en promenad. Det går sakta men jag får vara ute. Röra mig.

En timme senare känns allt bättre. Så jag gör en liten sifo-undersökning på insta. Kollar om alla andra också blir sura, arga och ledsna när de inte kan röra sig. Och responsen är total. Alla av alla känner likadant. Alla blir otrevliga. Jag läser MONSTER i beskrivningarna. Äkta män som tar fram gymväskan till den sura frun när det blir för illa.

Och så kommer jag på värsta program-idén. Som Robinson fast mycket värre:

Placera 30 löpare i en lokal, där ingen får röra sig mer än vanlig promenad från soffan till kylen.

Förstå vilka raseriutbrott, bråk, tårar och tandagnissel som skulle uppstå. TV3, hör av er så berättar jag mer…

8+
Aktuellt

Instatipset: @hurtigahurtig

Sommaren 2015 var jag i Slovakien på löparresa.  Där jag träffade Petra Hurtig, en grym löpare med ett passande efternamn! Idag börjar hon sitt äventyr att springa mellan Stockholm och Göteborg, en nätt resa på 67 mil.

Och här sitter jag med min tjocka elefantfot och följer det äventyr jag önskar varit mitt. Och som kanske någon dag kan bli det. Om jag slutar snubbla över stenar och tramsa med trasiga höfter.

Fatta egentligen hur coolt. Att ta sig fram för egen maskin och ta dagen som den kommer. Jag hade inte vågat själv,  men med rätt sällskap hade det varit sjukt roligt.

Petras insta hittar ni här. In och häng med!

9+