Det finns säkert miljoner definitioner på livsnjutning men alltså kombinationen av löpning, sällskap och mat är svårslaget….

Planen för dagen är att möta upp Ingmarie i Helsingborg och springa 31 kilometer längs Skåneleden till Mölle. Där ska Fredrik och Anders ansluta för lunch på Mölle Krukmakeri. En typiskt bra plan!

Vi har dessutom tur med väderguderna och istället för gårdagens ösregn får vi sol, 18 grader och vinden i ryggen. Ja ni hör, det blir knappt bättre.

Från Anders och Ingmaries lägenhet tar vi oss genom Pålsjö skog ner mot havet, och allt är sådär vackert att man storknar. Strandängarna, nyponrosorna och havet. Av nostalgiska skäl, och minnen av nyponrosor från min allra första skoldag, blir jag alltid lycklig av just nyponrosor. Älskar springa genom havet av nyponbuskar och ibland måste jag stanna och lukta. Ingmarie får helt enkelt ha tålamod med det…

Vi pratar konstant i flera timmar, stannar och fotar, avslutar med bad i iskallt vatten, innan vi tar oss vidare till Krukmakeriet.

Efter 3,5 timmes löpning sitter det gott med mat i magen! På en solig uteservering frossar vi loss på pizza och mellanrätter. Njuter av sommaren som tillfälligt gjort come back!

Men än är det inte slut. Lägenhetsvisning, med kaffe och glass återstår innan vi tutar vidare mot Malmö och vardagen. Boostad med ny energi som räcker hela vägen till midsommar!

Löpning, sällskap och mat alltså. Se det som ett tips från coachen!

Jag valde bort Malmöloppet i år till förmån för annat roligt, men kunde såklart inte låta bli att gå dit och heja. Jag har inte pratat med någon efteråt, och det är möjligt att jag feltolkar, men det kändes något kaosartat…

Vi kommer till startområdet 2 minuter innan start. Det finns två startbågar men inga människor vid någon av dem. Musiken pumpar högt som om det vore uppvärmning, men ingen rör sig. Vi börjar ana oråd…

Kanske har informationen gått ut tidigare men när klockan är 14:00 är det knäpptyst. Vad händer? Förutom att regnet öser ner….

Plötsligt går förvirrande information ut om vilken runda som startar var? Här hade man kunnat hänvisa till distans, men speakern pratar Cityrundor och Havsbrisrundor. Och hälften verkar inte ha en aning om namnet på rundan de ska springa… Folk går åt alla håll.

Loppet är upplagt så att du inte behöver välja distans i förväg. Du anmäler dig förvisso till en distans men sen kan du förlänga eller förkorta som du vill… Något som skapar viss förvirring i resultatlistan sen. Där vinnaren på 20 km kom i mål på 18 minuter. Men tillbaka till loppet!

30 minuter efter tidtabell drar det ihop sig till start i loppet för de som börjar med Havsbrisrundan. 20 minuter tidigare har löparna kommit iväg som börjat med den andra, och som kanske nöjer sig med 5 km. Eller kanske inte.

Men först Friskis. Snabblöparna längs fram i starten drar en djup suck över ännu mer försening när de äntligen trodde att de skulle få springa. De lämnar startfållan och springer runt lite vid sidan om. I ihållande ösregn är uppvärmning färskvara och den som var startklar för en halvtimme sen är förmodligen rätt kall nu. Men så går äntligen starten. Trots regnkläder och stövlar känner jag mig blöt. Det är inget mot vad deltagarna är.

Vi rör oss mot varvning/målgång och möts av femkilometerslöpare som springer fel. Lagom opedagogiskt sitter denna skylt framför en delning där man inte alls ska ta höger. Det är först efter nästa. Någon man med förstoringsglas kan se om man noterar den lilla tillkomna skriften i brunt…

Problemet löser sig efterhand när deltagarna ser hur de framförvarande gör och bara följer efter. Gott så.

I nästa delning är det femkilometerslöpare som springer rakt fram trots en stor skylt som visar 10 km. Det är inte arrangörens fel, men vis av erfarenhet vet jag att vi löpare inte kan läsa när vi är trötta. Det behövs funktionärer. Och tids nog dyker det upp en! Vi skrattar i smyg åt de som tror de ska springa fem och ofrivilligt råkar springa tio….

De snabba tiokilometerslöparna kommer i fatt svansen på 5 km precis i varvningen. Jag vet inte om det störde dem. Men jag stördes å deras vägnar. En kommentar från speakern att hålla höger hade kanske varit på sin plats.

Pga regnet härdar vi inte ut hela vägen. Får inte se 20-kilometerslöparna komma i mål. Men från bilder på instagram ser området öde ut.

Regn kan vara den värsta partypoopern som finns. I sol hade folk hängt kvar. Ätit picknick på gräsmattan. Njutit av sitt lopp. Nu har alla gått hem fortast möjliga. Mitt medlidande till arrangörerna för utebliven fest. Men alltså svensk sommar kan man ALDRIG lita på. Lite tydligare kommunikation och mer strategiskt placerade skyltar hade man dock kunnat önska…

Reflektioner från sidan alltså. Så nyfiken på vad löparna tyckte. Alla verkade glada men det är man ju oftast när man få springa. I gummistövlar är man ju i regel lite mer bitter. Förlåt för det.

Dessutom undrar jag om man kan jämföra resultat på 10 km om några har sprungit två OLIKA femkilometersrundor och några har samma femkilometersrunda två gånger. Men det är en annan historia.

Stävie Trail som vi arrangerar samlar varje år pengar till Ronald McDonaldhuset i Lund, och i dag var det dags för själva överlämnandet. De får pengar och vi får en rundtur i huset för att se vad förra årets pengar gått till.

Det hör till att jag springer dit. Att komma med pengapåsen i bil känns lika fel som att duscha utan att ha tränat. Därför får jag ju snällt hoppa i löparskorna trots de maffiga tusenmetersintervallerna igår….

Det är inte världens lättaste ben men de gör sitt jobb. Därmed är Stävie Trail 2024 avslutat och klart. Nu återhämtar vi oss ett par månader till innan det är dags att dra igång planeringen inför 2025. Hoppas få se dig på startlinjen då!

Tusan så kul med tusingar.  10 x 1 km enligt marathonprogrammet från Helsingborg marathon. 90 sekunder gåvila däremellan. Fram och tillbaka på Ribban. Precis så där monotont som jag älskar det.

Första intervallen är jobbigast. Det är som att chockstarta en gammal Volvo Amazon. Jag får kämpa för varje steg. Och så är det motvind. Undrar hur i all sin dar jag ska orka 9 till.

Andra intervallen. Det börjar ordna upp sig. Systemet har kickat igång och det känns lättare trots att farten är lite högre.

Tredje intervallen. SIsta motvindsintervallen innan vändning. Hoppet tänds.

Fjärde intervallen. Shit vad det går. Vinden puttar mig fram och jag hinner inte få med mig benen. Lyckas inte komma upp i samma puls och känner mig okontrollerad i mina rörelser.

Femte intervallen. Varför är alla i vägen? Ser dom inte att jag har bråttom. Make way liksom. Fyra i bredd plus hund är inte okej.

Sjätte intervallen. Håller på att bli påcyklad av sms:ande gubbe på fel sida strecket. Sista medvindsintervallen, nu är det snart dags för vändning. Ångest pågår.

Sjunde intervallen. Motvind igen. Går lätt. Vad gnällde jag för tidigare? Så skönt att få kontroll igen och slippa alla flaxande armar och ben som blåser omkring.

Åttonde intervallen. Det blåser upp till storm. Och ösregn. Jag kommer inte fram. Kranen är öppen. Alla gömmer sig under träd utom de stackars löparna mitt i sina intervaller…

Nionde intervallen. Bara två medvindsintervaller kvar. Men nu börjar jag längta hem lite.

Tionde intervallen. Det öser ner. Men inget stoppar en traktor. Stabil hela vägen in i mål.

Over and out. Jag gjorde det. Copy paste om du är sugen!