Tar med dottern till Löplabbet för att vi båda behöver skor. Tomt i butiken så vi föräras varsin personal shopper.

På varsitt håll blir vi analyserade i stående och springande. Provar olika skor och får resultatet av löpanalysen i siffror. Betyg på energiåtergivning och annat smått och gått. Jag provar nya versionen av mina New Balance Rebel men den rymdfarkostliknande skapelsen passar mig inte alls. Istället blir det Puma Devitate Nitro 2 som går vinnande ur löpskostriden idag. Svarta. Diskreta. Jag som ALDRIG haft skor i neutral kulör. Hur konstigt!

Går över till dottern för att se vilka skor hon bestämt sig för. De ser misstänkt precis exakt likadana ut. Fast en storlek större.

Det kommer bli kaos i hallen. Jag kommer springa i för stora skor eller med två medhögerfötter.

Personalen tipsar om att det finns en likadan sko där puman är grön istället för guld. Så vi kan skilja dem åt. Men alltså, vi vill ha guld och glitter båda två. Då får vi leva med lite misstag i hallen ibland.

Det finns lopp jag vill springa varje år, men där alltid något kommer i vägen. Skrylleloppet är ett sånt. Senast jag fick ihop det var 2010 då jag vann i det jag då kallade ”tantklassen” – K35. T-r-e-t-t-i-o-f-em alltså. Om det är TANT, vad är jag nu…?

Anyway. Loppet finns som 3 km, 5 km eller 10 km. Det går på motionsspåren och är den där bästa mixen mellan lättsprunget och skog. Även en asfaltjunkee kan därför ta sig fram obehindrat. I alla fall de första 7 km innan backarna träder in och avslutar hela tjottaballongen med en rafflande pulstopp. Lite vår på det och upplevelsen är liksom total. Den 20 april är det dags och jag har fått två startplatser att lotta ut. Jag har valt att hålla tävlingen på instagram så är du sugen på en plats är det hit du behöver ta dig!

Tävlingen på går till den 24/3 då jag drar en lycklig vinnare!

Så in och tävla så ses vi kanske där!

Alltså Morton. Ni som vet ni vet. Det konstigaste som kan hända en fot. Och nu hände det. Mitt under en arbetsdag, sittandes på en kontorsstol. En sketen nerv i kläm.

Förr fick jag bara Morton när jag sprang i för mjuka skor. Då släppte det alltid efter någon timme. Nu kan jag få tydligen få Morton både på yoga och i kontorsstol. Och den sortens Morton är lite mer envis och seg. Behöver mer en någon timme för att ge sig.

Morton fungerar dåligt med barfota. Därför var kvällens yogaklass en timmes självplågeri. Bara att gå från skohyllan till yogasalen i strumplästen var en utmaning av rang. Och i hunden ville jag mest bara gråta.

Räddningen är inneskor, eller egentligen alla skor. Gärna lite tighta. Då trycks fotvalvet upp och nerven får frid.

Nu är det bara att hoppas att det släpper under natten. Jag ska ju springa till svärmor och äta middag i morgon!

Ny release på Body Pumpen idag. Går dit förväntansfull men kommer hem besviken. Vad var det egentligen som hände?

Det finns favoritövningar och skräckövningar. Favorittempon och tempon som inte faller mig i smaken. Har man tur får man bingo på allt, men ibland blir det liksom tvärtom. Värsta på det mesta. Och en längtan efter nästa release nästan innan vi börjat med den här…

Jag gillar långsamt och tungt. Gillar att pressa mer än att dra. Att känna mig kraftfull med stång hellre än pushups på knä. Ogillar för många byten av position och tycker hattigt är fnattigt. Ungefär så.

Release 128 har pushups både på bröstlåten och tricepslåten. Pushups kan jag göra hemma på golvet, låt mig utnyttja utrustningen när jag tagit mig till gymmet. Jag vill göra bänkpressar med en tungt laddad stång, så där så armarna skakar.

Samma på rygglåten. Jag vill pressa och känna mig powerful. Lite rodd är okej, men rodd nästan hela låten blir för bra. Och när jag äntligen får göra frivändningar ska jag först tvingas till min absoluta antifavorit HIGH PULLS. Sånna som känns obehagliga i hela armarna och tvingar mig ta en lättare vikt än jag vill till frivändningarna.

Tricepsen funkar trots tricepsarmhävningarna, och musiken på bicepslåten är bra. Men vem rotade fram Preacher curls ur garderoben?

Utfallslåten förstår jag inte alls. Skulle den ens vara jobbig? Fjuttar runt och pressar en platta över huvudet. För att den ska funka för axlarna, i värsta tempot, blir den tyvärr alldeles för lätt för benen.

Axellåten har  potential. Greppar den inte helt men känner att den kommer att ta sig. Och maglåten är typ alltid trist. Men det är inte Les Mills fel, det är mitt eget. Bara ingen favomuskel att träna.

Anyway. Jag ska inte dissa releasen helt efter första gången, ibland blir det bättre gång två. Jag får hoppas på det. Annars får jag bli löpare på heltid…

Tränar du Body Pump? Och har du testat 128:an?