Jag skulle bara springa exakt samma runda som dagen innan. Vägen ner till parken, en sväng i parken, och samma väg hem. Jag hade noggrannt lagt vägen dit och hem på minnet. Och visste att det skulle gå vägen. Men jag glömde detaljen parken….

Hinner bara några hundra meter innan första stigdelningen, och jag är lost. Kommer ut på asfalt och försöker hitta mig tillbaka. Vet att jag sprang uppför dagen innan och tar första bästa backe in i skogen igen. Sen har jag tappat det. Väderstrecken. Riktningarna. Klockans hjälpfunktioner har jag ännu inte tagit mig tid att lära mig, och jag får förlita mig på google maps. Fast jag vet ju inte ens var jag ska. Vilken dela av parken jag kom in på. Jag vet inte var dottern bor på för gata och har inga riktmärken att slå in. Chansar åt ena hållet, tills jag passerar en järnväg och drar öronen åt mig. Någon järnväg har jag aldrig passerat tidigare. Vänder och hittar tillslut tillbaka. Nedan är orignalet och därefter mitt försök att återskapa rundan. Det gick sådär…

Vi har redan hunnit vara två dagar i Madrid, men schemat är tight och bloggpauserna få. Därför kommer här en kortkort sammanfattning. Vi har:

Sprungit en guidad cityrunda på stadens gator och torg. Lokaliserat sportaffärer, kaffebarer och pralinbutiker för framtida behov…

Testat stans kaffebarer och i topp efter dag 2 placerar sig Toma på Calle de la Palma. Så himla mysigt sälle.

Ätit hipsterpizza på Brett Wild, i en mysig källarlokal med visst inslag av fuktlukt. Men pizzan var god, liksom surölen. Har jag ens berättat att jag efter 50 år äntligen hittat en öl jag tycker om. Kanske för att den inte smakar öl…

Ätit frukost på dotterns favoritbageri -Alma. Här finns knappt några sittplatser men en parkbänk på torget bredvid funkar utmärkt. Jag gick loss på ett wienerbröd med ost och tomat. Lyxigt värre för den som äter havregrynsgröt 99 gånger av 100.

Utforskat en jättestor park. Eller typ naturområde. Med smala stigar, bredare stigar och en himla massa fina träd. Knallgröna Casa de Campo är verkligen skatt mitt i stan. Från dotterns lägenhet är avståndet 2,5 km så den som inte är långpasstränad fick ta elsparkcykeln till hjälp.

Lunchat på Casa Pei+. Supergoda dumplings som gjorde gott för blodsockerkurvan som vid det laget var i höjd med fotknölarna.

Besökt Pradomuseet.

Och i detta nu ligger alla nerbäddade. Laddar batterier för middagen som väntar. Vår 140-årsmiddag i form av en åttarättersmeny. Bordet är bokat klockan 20:45. Jag har tankat på med kaffe för att hålla mig vaken!

Jag skuttar inte alltid ut genom dörren. Onsdagarnas efter-jobbet-löpning brukar vara veckans mentala utmaning.

Först har jag frusit på jobbet en hel dag och därefter gått hem genom ett snålblåsigt Malmö. Jag är kall in i märgen och hade hellre suttit under filten än att ge mig ut igen.

Tanken på en tunn löpartröja lockar inte alls. Jag hade hellre sprungit i dunjacka och vintertights men min samlade löperfarenhet bromsar mig. Vill ju inte smälta bort…

Drar ut på mellanmålet för att skjuta obehaget framför mig en stund till. Tillslut har jag ätit mig lite för mätt och måste vänta lite till för att låta maten sjunka ner. Smart där.

100 år senare kommer jag ut. På något vis gör jag alltid det. Hur hemskt det än känns.

Och resten vet ni. Jag blir varm. Det är skönt. I alla fall varannan intervall. De som går i motvind är inte lika kul. Men jag gissar att de bygger pannben snäppet mer effektivt.

En hel vecka till nästa onsdag och nästa efter-jobb-spring. Och innan dess ska jag njutlöpa Madrid. Där snackar vi INGEN Ågren alls!

Ibland tänker jag att man borde ha ett instakonto med alla misslyckade foton som blir till i jakten på en någorlunda representabel bild. Fast det kontot hade liksom blivit fullt på en eftermiddag…

Ni som av en händelse ibland lägger upp bilder i sociala medier vet säkert att det krävs minst sjumiljoner fula bilder för en normal. Eller är det bara mig det är fel på?

Som idag. Jag tänker mig en bild på bryggan i Västra Hamnen. En grådassig bild förvisso men jag har i alla fall en orange tröja som förgyller en smula.

Sätter timern och börjar springa. Då dyker det upp en svartklädd man från ingenstans och sumpar den bilden.  Jaja, nytt försök.

Sätter timern och börjar springa. Och ni kommer inte att tro mig. För plötsligt seglar en man i badrock in från vänster. Nybadad och ren men ändå. Hans stör utsikten över havet lite.

Andra favoriter utan inbördes ordning:

Blundar

Hår i hela ansiktet

Mobilen välter och fotar asfalten

Har bakåframkameran på men glömmer. Står och ser snygg (??) ut helt i onödan när jag fotar åt andra hållet

Vatten på linsen

Fokus på ett grässtrå som råkar komma i vägen

Självutlösaren är långsammare än jag. Hinner springa ur bild innan den knäpper.

Det kommer förbi någon när jag står och ser fånig ut. Med resultatet att jag ser ÄNNU fånigare ut, när jag låtsas som jag inte tar kort….

Typ så. Tar du snygga bilder?