Att vandra hela Skåneleden är ett pussel av rang. Där planeringen och logistiken tar nästan lika lång tid som själva vandringen, men nästan också är halva nöjet. Vi fortsätter vår resa längs SL2 med målsättningen att glida över på SL4 mot Ystad Saltsjöbad lagom till bröllopsdagen den 1 juli. Fredag eftermiddag och kväll tillbringade vi alltså mellan Fulltofta och Maglebjer.
Etapp: 9-8-7 (Fulltofta ligger på halva etapp 9)
Hur: Vi parkerar bilen i Höör och tar buss 470 till Fulltofta riksvägen. Därifrån en kort promenad på en läskigt stor väg utan vägren innan man når leden.
Svårighetsgrad: lätt vandring. Ingen nämnvärd kupering och bra underlag.
Vi hade tänkt vandra på lördag men en snabb titt på SMHI ställer om planerna. Sol vs ösregn och beslutet är enkelt. Packar ihop ryggorna på 14 minuter och stressar i väg som två illrar för att hinna med bussen från Höör som bara går en gång i timmen. Fullt medvetna om det orimliga i att allt viktigt faktiskt kommit med i väskorna…
Busshållplatsen vi ska hoppa av på ligger på en stor landsväg mitt i ingenstans. Det händer förmodligen aldrig någonsin att någon hoppar av här för busschauffören struntar blankt i att stanna trots att vi plingat. Om du ska göra samma resa, se till att vara uppmärksam…
Vi får kliva av till sist och väljer mellan att bli påkörda av lastbil eller att promenera i en brant sluttning på utsidan av vägräcket. Inget av alternativen särskilt skönt, men tänker att urledvridna vrister är bättre än att ofrivilligt åka längst fram på en lastbil. Undrar fortfarande varför hållplatsen finns och om den är tänkt till leden, varför det inte finns en stig dit??
Anyway. Man ska inte gnälla över småsaker. Det är bara ett par hundra meter innan vi är på Skåneleden som ska ta oss till Bjeveröd och vårt första fikastopp. Problemet är att jag redan är hungrig. Ser ostmackor för min inre syn och kan inte riktigt koncentrera mig. Börjar drömma om middagen som är flera timmar ännu längre bort. Och kommer på det. Vi har glömt salt!
Jag är saltberoende. En middag utan salt är som en cappuccino utan mugg. Eller nått. Men jag är också uppfinningarnas moder, och jag har en plan. Vi kommer passera Fulltofta och deras restaurang. Där ska vi tigga salt… Eller Fredrik då alltså. Jag vågar inte.
Inte han heller. Så han köper en glass för att det ska kännas mindre dumt. Salt till mig. Glass till honom. En glass som jag nästan hinner äta upp medan han packar ner saltet. Jag är ju svälthungrig och måste få de där flygande ostmackorna att försvinna ur tankarna…
Stigen vi går på är fantastisk. Det är mjukt och gosigt under fötterna och även som asfaltlöpare hade jag älskat att springa här. Det är liksom inte så mycket att snubbla på, bara ett skönt flow framåt. Mot ostmackan. Men det är något som stör. En orm i paradiset. Eller en kryddkorv i en ryggsäck…
Jag har valt en större ryggsäck än jag behöver. För att den är skönare än den mindre. Därför har Fredrik passat på att slänga i lite bonusgrejer där platsen finns. Som en påse med kryddkorvar. Men jämna mellanrum kommer det puffar av rökt, kryddig och vitlöksspäckad korv som sipprar över axeln och konkurrerar ut doften av rosa blommor på väg mot min näsa. Jag mår illa.
När vi packar upp ostmackan får jag snällt gå och gömma ryggsäcken för att den inte ska störa min fikastund och naturupplevelse. Kryddkorv alltså. Packa aldrig med något sånt.
Därefter har vi 15 km promenad till middagen. I den fart vi håller bör vi vara där innan 20.00.
Leden är fortfarande fin, och det är inte förrän sista biten genom Sjunnerup som man får avverka lite asfalt. Men med tanke på den tilltagande hungern gör det inget att det går lite fortare nu…
Exakt 20.00 puttrar pastavattnet på gasköket. Vi kör färdigmat med färdigmat. Fylld tortellini med färdig tomatsås och mozzarella. Och kryddig korv för den som smugit den med sig.
Efter 25 kilometers promenad känns portionen som en förrätt och vi får komplettera med den finchoklad som den andra av oss har smugit med sig. Medan myggorna har fest på Fredriks ben. Mig bryr de sig inte alls om. De kanske gillar vitlök…
När middagen är intagen är vi färdiga med dagens etapp. Men bilen står ju i Höör, 4 km bort!
Så vi packar ihop och knatar vidare.
Och med det har vi 5 dagsetapper kvar till Ystad Saltsjöbad, bröllopsmiddag och spabehandling. Har jag sagt att Skåneledengrejen är typ världens bästa sätt att fira en 20-årig bröllopsdag?
