Igår meddelades lättade restriktioner på motionslopp fr om 1 juni och vi bestämde oss att dra till med ett Frontyard veckan innan midsommar. Jag la ut en liten teaser i sociala medier och intresset verkade stort. Nu skulle arbetet börja, deltagarna raggas och festen äntligen bli av.

I vanlig ordning ska man lägga ut ett datum för när platserna släpps, räkna ner mot detta datum och skriva att platsåtgången var strykande i premiären förra året. Skapa en hajp. Inläggen ska naturligtvis publiceras på strategiska datum och tider. När folk är på internet och har tid att kommentera. Så att de syns och sprids.

Fredrik är väldigt sällan inne på sociala medier och följer typ Kullamannen och vår katts eget konto. Och kanske mig…

Medan jag diskar hinner han dock uppdatera loppets hemsida och publicera ett evenemang genom att kopiera förra året. Med länk till anmälan.

Medan jag viftar runt en diskborste i en kastrull har anmälan plötsligt öppnat och tiden är typ 22:22. En onsdag kväll, lillördag och just denna kväll även fredag. Sämsta möjliga. Inte ens med en löneutbetalning i närtid.

Men. Folk är visst på hugget. Trots att ingen marknadsföring gjorts, eller att det någonstans går att läsa att anmälan är öppen. Bara med ett automatiskt inlägg om att Stävie Trail ”har publicerat ett evenemang” hinner 15 personer anmäla innan dagen är slut.

När det är lopptorka i landet kan man visst lansera ett lopp precis hur som helst!

Med det sagt. Det är bråttom om du vill med!

Här kan du läsa om förra årets frontyard.

Här kan du läsa om hur det går till.

Här kan du anmäla dig.

Ett helt osponsrat inlägg i samarbete med mig själv. För att det hade varit grymt kul att se dig på startlinjen!

Dagens Runacademypass bjöd på traillöpning. Asfaltlöparen började skaka tänder redan vid lunch….

Det är i Skrylle det ska ske och kvällen till ära har jag rotat fram mina gamla Inov-8 ur gömmorna. Fint ska det vara när man ska ut bland rötterna och skogstrollen! Det finns tre olika slingor som vi ska testa. Den första är stenig, den andra är mjukaste mjuk och den tredje något mitt emellan. Och det är tre intervaller som ska köras på varje slinga,  tre, två och en minut.

På första banan svär jag över stenarna och min egen oförmåga att bemästra dem. Jag stannar i steget, kommer inte fram och blir knappt trött. Det är liksom gas och tvärstopp om vartannat.

Andra banan är jobbigare, där kan jag trycka på mer i det mjuka. Jag känner mig som Tove i en orienteringsskog och älskar känslan.

Den tredje är också lite för bråtig för min framfart. Det här är inte kvällen jag tränar kondition, men trailkunskap. Jag känner efter hand hur jag vågar lätta på bromsen och öka farten. Och när intervallerna inte är så långa så orkar huvudet hålla fokus. Jag tänker att det hade varit bra för mig att köra den här typen av kortare trail-intervaller oftare.  För att öva upp modet och huvudet. Koordinationen i löpsteget och förmågan att studsa fram mellan rötterna.

Efter avslutat pass är jag så trött i huvudet att jag tar ett extra varv på motionsspåret. Stänger av huvudet och njutspringer tre kilometer innan jag kör hem. Platt är ju rätt skönt…

Dottern klagar på att det tar 4 månader från det att hon lägger sin gula människotröja i tvättkorgen tills den blir tvättad. Det är sant. Å andra sidan bli hennes träningskläder tvättade innan hon hunnit blinka…

Det känns olönt att tvätta EN gul tröja. Mycket bättre att fylla en maskin med träningskläder. Och det kan man ju göra flera gånger i veckan. Hur ofta kommer det EN TILL gul tröja i korgen liksom?

I familjen fylld av träningsnördar finns fler egenheter. Att tvättstugan luktar träsk pga den inte alltid så angenäma sporten orientering. Som får husets icke-orienterare att gå bananas och förbjuda löparstrumpor i tvättstugan. Med den tveksamma följden att det som välkomnar en utanför ytterdörren är två par träsk-skor med tillhörande stinkbomber till strumpor.

I garderoben trängs lakanen och handdukar på alldeles för få hyllplan. För att göra plats till yogamattorna och yogablocken. Det krävs en tetris-kung för att få in alla lakan samtidigt. Men när garderobsutrymmet tryter är det bra med en spinningcykel som kan agera klädhängare åt de kläder som inte riktigt får plats.

Löpartidningar finns det gott om och alla de där gamla numren av SPRING funkar ypperligt till grytunderlägg, eller bara att ställa sin cappuccino på.  Vi har SPI-belts som hänger på tork lite överallt i huset och gps-klockor på kö till laddarsladden. Ja vi har försnillat de andra…

Vi har en kettlebell med framskjuten plats som prydnadsföremål.  Övriga prydnadsföremål, om än lite mer slumpmässigt utplacerade i huset, är foamrollers, massagebollar och gummiband. Man får vara glad så länge man inte trampar på en boll och får en gratis flygtur.

Anyway. Medaljerna har vi inte kommit till. De som pryder väggen och är så där lite lagom skramliga för en katt.

INGEN hade kunnat missa att det bor en familj träningsnördar här. Men vi har i alla fall inte en enda nummerlapp på väggen. Vilka egenheter har du hemma hos dig?

Jag har alltid dubbla pass på måndagkvällarna. Även när det är 20 grader och strålande sol och grilldoften ligger tät över Kävlinge. Det är jag liksom van vid….

Den här veckan efterlystes vikarie till tisdagens spinningklasser. Två pass. Och eftersom jag vet hur avis jag är på alla som cyklar ute i sommarvärmen kollar jag SMHI noga innan jag nappar. För att liksom försäkra mig om att inte missa någon rafflande utecykling för ett svettigt inomhuspass. SMHI lovar regn och kraftiga vindar så jag tar båda vicken. Perfekt att få lön och träning på samma gång när man ändå inte har något bättre för sig.

Och nu sitter jag här. Måndag eftermiddag och redo att missa första sommarkvällen. Tittar på SMHI som jag alltid gör typ fyratusen gånger om dagen. Tisdag kväll: 22 grader och sol. Jag kommer att missa den andra sommarkvällen också.

Men jag är inte bitter. SMHI gör sitt bästa. Jodå. Och till långhelgen ska det regna. Man får väl hoppas de har fel fler gånger!