Trail-intervaller

Dagens Runacademypass bjöd på traillöpning. Asfaltlöparen började skaka tänder redan vid lunch….

Det är i Skrylle det ska ske och kvällen till ära har jag rotat fram mina gamla Inov-8 ur gömmorna. Fint ska det vara när man ska ut bland rötterna och skogstrollen! Det finns tre olika slingor som vi ska testa. Den första är stenig, den andra är mjukaste mjuk och den tredje något mitt emellan. Och det är tre intervaller som ska köras på varje slinga,  tre, två och en minut.

På första banan svär jag över stenarna och min egen oförmåga att bemästra dem. Jag stannar i steget, kommer inte fram och blir knappt trött. Det är liksom gas och tvärstopp om vartannat.

Andra banan är jobbigare, där kan jag trycka på mer i det mjuka. Jag känner mig som Tove i en orienteringsskog och älskar känslan.

Den tredje är också lite för bråtig för min framfart. Det här är inte kvällen jag tränar kondition, men trailkunskap. Jag känner efter hand hur jag vågar lätta på bromsen och öka farten. Och när intervallerna inte är så långa så orkar huvudet hålla fokus. Jag tänker att det hade varit bra för mig att köra den här typen av kortare trail-intervaller oftare.  För att öva upp modet och huvudet. Koordinationen i löpsteget och förmågan att studsa fram mellan rötterna.

Efter avslutat pass är jag så trött i huvudet att jag tar ett extra varv på motionsspåret. Stänger av huvudet och njutspringer tre kilometer innan jag kör hem. Platt är ju rätt skönt…