Alltså lopp. Sånna underbara grejer. Jag hade nästan glömt.

100 anmälda men två dagar innan start börjar återbuden trilla in. Folk är rädda för värmen. Några har barn med förkylningssymtom. En stackare har ramlat och slagit tån och någon ska på utbildning. Jag älskar att folk liksom bemödar sig att skriva och berätta. Så fint på något vis.

Det är 83 personer som kommer till start för vad som ska bli ett stekhett lopp med bastufeeling. Till tävlingsområdet kommer det ett lämmeltåg med säck-kärror, bagar och tält. Det är som att folk ska på två veckors campingsemester i Stävieskogen. Och uppfinningsrikedomen för att klara värmen är hög. Där glass (!) på termos vinner kreativitetspriset 2021. Handduk på huvudet ska komma att bli en ny trend för året och ett par timmar in i loppet är tävlingsområdet ett myller av oljeshejkar.  Och funktionärsstaben är inte sena att hänga på trender:

Dagen bjuder på mycket svett, en något annorlunda photoshoot och en överhettad tidtagningsklocka som dör redan vid 44,8 grader. Den bjuder på glada miner och grynig grädde. För det går inte att vispa grädde i 30 grader, prova själva får ni se!

Det går inte heller att köra kaffekokare och musikanläggning på samma el-aggregat. Eller sammanställa resultatlistan efter 4 timmars sömn och 11 timmar i solen. Vi ber därför om ursäkt till hejarklacken i tävlingsområdet för bristen på party när kaffebehovet blev för stort. Och för alla som råkade få fel placering i resultatlistan i den första versionen….

Jag är så in i baljan trött. Kan inte ens formulera med ord den magiska känslan när vi väntar på första och andra dam och inte har en aning om vem som ska ta hem kalaset. Och när två herrar ett par varv senare slåss om första platsen. När jag får hjärnsläpp och försöker tvinga ut segraren på ett sista varv fast matchen redan är klar. Men han står bara kvar under vattenkannan och låter sig duschas. Måste jag? Frågar han oroligt. Och nej, det gör han ju faktiskt inte…

Inga världsrekord idag men folk hängde i bra mycket längre än jag trodde!

Nu äter vi jordgubbstårta, bananer, chips och bilar ett tag framöver. Till frukost, lunch och middag. Eller inte!
Varma salta bilar ska visst vara en höjdare har jag hört ryktas…

När hela världen kollar fotboll smyger jag omkring i buskarna…

Pimpar banan inför i morgon och inventerar myggbeståndet. Det kommer bli en tuff dag!

Temperatur på över 30 grader och ingen vattenslang liksom. Men jag vet att det är ett helt gäng hjältar som kommer fixa biffen galant. Men världsrekordet på 20+1 varv (63 km) kan bli svårslaget i värmen!

Vi är nästan redo. Förutom att dottern valda att åka på beachparty istället för att baka de sista två tårtorna. Med motivet att det var varmt.  Tårtbakningen var delegerad och ingick inte i vårt tighta schema med tänkt sluttid kl 23:59.  Två tårtor på det och klockan är 01:30. Men vem behöver skönhetssömn? När det vankas lopp finns hur många pigghetsreserver som helst att plocka från! Nu kör vi!

Säsongsavslutning på Runacademy igår, och sista chansen till ego-onsdag med mjölksyra på ett tag. Jag passade på att njuta lite extra!

Onsdagarna har kommit att bli min mitt-i-veckan-lyx. En utflykt till ett somrigt Lund för en stunds mingel och maxpuls. Jag har tagit mig tiden till två extra uppvärmningskilometer innan passet, bara för att få njuta av blommorna och folklivet i stadsparken. Jag har utmanat mig själv i min sämsta gren – intervaller- och kommit därifrån nöjd varje gång. För att jag klivit utanför bekvämlighetszonen och vågat öka farten istället för längden. Har babblat löpning och träffat nya och gamla ansikten. Och det har tamejtusan varit sol varenda gång.

Efter avslutat pass har jag tagit ett extra varv runt parken. Njutit av sommarkvällen och tittat lite avundsjukt på folket på Stadsparkscaféets uteservering. Sen har jag skickat sms:et ”KÖR NU” till Fredrik. För då vet jag att maten är perfekt tajmad när jag kommer hem…

Alltså onsdagarna har varit min lyx. Jag kommer sakna dem.

Förberedelserna är i full gång inför loppet på lördag. Ett ny utmaning har tillkommit i form av 29 grader och stekande sol. En utmaning som jag vet att jag kan hantera som löpare, men inte som arrangör…

Jag är livrädd för att folk ska tuppa av på stigarna. Att de inte ska sköta sin dricka och sitt saltintag. Att de ska få en plågsam upplevelse när jag önskar dem party och fest.

Vi har panikhandlat vattendunkar och resorb. Men helst vill jag stjäla en brandbil för världens största dusch. Gräva en pool i kommunens mark och sätta upp luftkonditioneringsutrustning i träden. Men jag tror inte jag hinner få tillstånd…

Deltagarna i alla ära men allra mest nervös är jag faktiskt för att Fredrik ska bli sur. Det finns inget som gör honom på så dåligt humör som när han är varm om fötterna. Och en sur Fredrik blir inget party. Så snälla ge mig en isvak någon!

För att tagga till läser jag blogginlägget från förra året. Och det låter ju sjuhelsikes kul det där med frontyard. Jag tror det kommer att bli bra. Även om Fredrik ramlar ner när han monterar luftkonditioneringen och brandlarmet går när jag stjäl den där bilen….

Men. Vi har ett större problem. Vi har fått återbud på nummerlapp 100. Den snyggaste av dem alla förutom nummer 1.

Jag är beredd att ge bort den. För att det svider i själen att se den bli kladdpapper i sekretariatet. Vill du vinna en plats till ett crazy lopp med stor svettfaktor skicka ett mail till anna@piggelina.se och motivera varför just du borde få platsen! Mer om loppet läser du här!

Tips på kreativa motiveringar:

• Jag kommer att förgylla festen med en flamingohatt under alla mina varv
• Jag har med mig en semla till tävlingsledningen
• Jag ska hjula över mållinjen varje varv
• Jag fyller 100 år och nummerlappen matchar min ålder
• Jag vill slippa måla staket
• Svärmor fyller år…

Typ så! Tre dagar till start. Du hinner!