Aktuellt

Löpcoachning goes swenglish

Det är en första gång för allt och idag var det dags. Löpcoachning på engelska. En gång i tiden var jag bra på engelska. Jag hade bott ett år i USA och hade flyt i språket. Det var 31 år sedan…

Skåneleden

Idag använder jag engelska ytterst sporadiskt. En gång i veckan på jobbet typ. Och då pratar vi aldrig i löptekniska termer. Därför är jag nervös hela dagen och pratar engelska med mig själv i bilen på vägen dit. Det funkar hyfsat.

Sen står jag där i min iver och ska förklara löpsteget och dagens övningar,  och plötsligt faller orden bort. Vad heter ens BACKE på engelska? Och STAVAR? Backen är ett ett rent hjärnsläpp men alltså stavar, har jag någonsin lärt mig det?  Hälsenan försvinner också spårlöst ur ordförrådet men jag är en stjärna på kroppsspråk så det löser sig.

Nu blir det skönt att prata svenska ikväll. Jag har övat in några fraser:

– Kan jag få en cappuccino?
– Kan jag få massage?
– Var är min löparklocka?

Sånt som är viktigt dagen före långlopp!

 

Aktuellt

I syltburken utan att äta

Att hämta nummerlapp på Löplabbet utan att handla är ett konststycke som kräver sin disciplin. Speciellt som den med nummerlapp får handla till 20% rabatt.

Jag räddas lite av att jag faktiskt inte behöver något. Utom shorts, och det är lite fel säsong för det….

Och den där villhöver-känslan infinner sig inte. Kanske för att alla tights har sidofickor…

Så jag går olyckligt tomhänt därifrån. Fast lite lycklig ändå. För jag har en nummerlapp och fyra säkerhetsnålar. Någon gammal jacka att sticka dem i finns ju garanterat där hemma. Och så har jag ju ”tjänat” jättemycket på det jag inte köpt. Därmed har jag ju råd med nya inneträningskor. Jag är troligen den ENDA i hela världen som fortfarande har färgglada inneskor. Det är förövrigt inga inneskor utan ett par löparskor som jag köpte i för liten storlek och som fått tjänstgöra som inneskor sedan stenåldern. Jag är verkligen för snål för nya innegympaskor. De går ju liksom aldrig sönder heller. Men någon gång måste man ju våga öppna plånboken. Speciellt som den var så exemplariskt stängt idag.

Vilken färg är dina innegympaskor?

Aktuellt

Norska superintervaller

Vilket lyckopiller. Efter 4 x 4 minuters plåga är jag fnittrig i själen. Liksom småberusad fast utan föregående intag av alkohol.

4×4 minuter låter lätt men låt dig inte luras. Det svider ordentligt. Speciellt om det finns folk i gruppen som det tar emot lite att bli frånsprungen av.  Varför är det egentligen så, att vissa personer liksom triggar en?

Det blev lite blandad kompott mot båda mina kombattanter. Vinst ibland förlust ibland. Men mest var det en vinst för mig själv. Jag som är livrädd för intervaller men faktiskt överlevde. Och tyckte det var kul. Igen.

Aktuellt

Race week

Från att inte ha skrivit rubriken Race week på typ två år så bara regnar det raceweekrubriker här inne på bloggen. Det har blivit dags igen. På lördag springer jag Lund Runt.

Det jag minns från förra gången är snicksnacket i omklädningsrummet och chokladbollen efteråt. Den supergemytliga stämningen. Allt däremellan har jag glömt. Det där med att det faktiskt kan kännas ganska långt med 28 kilometer. Därför har jag inte börjat oroa mig ännu. Inte kollat SMHI eller försäkrat mig om att det finns energi i gömmorna. Inte börjat känna de där krämporna som alltid dyker upp när det närmar sig.

Men en sak vet man. På torsdag eftermiddag kommer det kittla i halsen och på fredag morgon kommer fotlederna stelna till. Det hör liksom till.

Och SMHI ska jag inte kolla mer. För det ska blåsa 15 m/s i parentesen. Det är jag gärna lyckligt ovetande om.