Från att inte ha skrivit rubriken Race week på typ två år så bara regnar det raceweekrubriker här inne på bloggen. Det har blivit dags igen. På lördag springer jag Lund Runt.
Det jag minns från förra gången är snicksnacket i omklädningsrummet och chokladbollen efteråt. Den supergemytliga stämningen. Allt däremellan har jag glömt. Det där med att det faktiskt kan kännas ganska långt med 28 kilometer. Därför har jag inte börjat oroa mig ännu. Inte kollat SMHI eller försäkrat mig om att det finns energi i gömmorna. Inte börjat känna de där krämporna som alltid dyker upp när det närmar sig.
Men en sak vet man. På torsdag eftermiddag kommer det kittla i halsen och på fredag morgon kommer fotlederna stelna till. Det hör liksom till.
Och SMHI ska jag inte kolla mer. För det ska blåsa 15 m/s i parentesen. Det är jag gärna lyckligt ovetande om.
Inga kommentarer