Aktuellt

Race report: Lund Runt 2018

Jag tror jag precis sprang det mysigaste och hemtrevligaste loppet ever.  Ni måste få höra. 

Kommer till startområdet en halvtimme innan start. Det är kallt som attan, och det känns helt underbart med ett omklädningsrum att uppehålla sig i. Även om jag råkar följa med strömmen en sväng in på herrarnas innan jag slutligen hamnar rätt…

I omklädningsrummet finns två toaletter utan lås, och vi alla hjälps åt att hålla vakt åt varandra. Kön är som mest fem personer lång och man hinner i godan ro gå både en och två gånger. Fast mest av allt är hänget i omklädningsrummet ett enda stort kafferep. Fast utan kaffe. Här finns det grymt trevliga personer att bekanta sig med i väntan på det jobbiga som ska ske. Här kan man vela om vätskevästens vara eller inte vara. Här kan man bestämma sig och ångra sig och bestämma sig igen. Med två minuter till start kan man ta sig ut i det kalla utanför,  och precis med några sekunders marginal få satelliter.

Jag vet inte vilken tid jag ska förvänta mig på 28 kilometer. Hur ofta springer man den distansen liksom? Jag drar till med 2,5 timme och ber Fredrik möta upp i målet för en kaffe på stan. Det visar sig bli lite galet, men mer om det sen.

Starten går i ett ljuvligt medlut och de första kilometerna bara tickar på. Det tar en stund att hitta sin plats i ledet, att hitta folket som springer precis så där lagom fort. Jag har tjejen i den gröna tröjan som håller ett klockrent tempo framför mig. Hon blir min taktpinne.

Loppet går på cykelvägar med den plattaste asfalt, och de första 7-8 km är det liksom bara rakt fram, precis som jag vill ha det. Sen vrider vi norrut till ett motlut som aldrig vill ta slut. Någonstans innan vätskan vid 10 km har jag passerat den gröna tröjan, men när jag stannar för att dricka blir jag frånåkt igen. Men jag tävlar ju inte…

Vi snirklar i bostadsområden och efter 15 km når vi Norra Fäladen och den plats jag bott på under hela min studietid. Här börjar det luta neråt igen och jag nostalgispringer mig förbi gamla lägenheter och barnens första dagis. Helt ärligt vet jag inte var kilometer 15-21 blir av.  Jag är 20 år tillbaka i tiden i mina tankar. Tuffande som en traktor. Och någonstans där har jag plötsligt passerat den gröna tröjan igen.

Jag hänger på bakom ett gäng killar ända fram till sista vätskan vid 24 kilometer. Då försvinner alla och jag förväntas hitta hem själv. Jag fokuserar och skärper mig mitt allra mesta. Jag. Ska. Inte. Springa. Vilse. Men det är bra snitslat. Jag tar mig enkelt ner mot Rinnebäcksravinen där det plötsligt börjar gå lite trögt. Sträckan vid reningsverksdammarna tar liksom aldrig slut och jag får vänta länge innan skylten 1 KM KVAR dyker upp. Då gläds jag åt att äntligen vara framme, en kilometer är ju ingenting. Om det inte vore för att den är typ rakt uppför. Med fyra hundra meter kvar uppmanas man att spurta, men det går inte i uppförsbacken. Och varför skulle det? Det går ju inte annars heller…

Glider över mållinjen efter 2 timmar och 11 minuter, 19 minuter tidigare än bestämt. Så får jag också vänta snällt i min ensamhet. Efter tio minuter skickar jag ett sms till Fredrik: ”Är i mål sen ett tag. Var är du?”

Han ringer. Från Alfa Laval, och den plats på banan där han står och hejar. Och undrar var jag blivit av. Hans teori är att jag har  blivit dålig i magen och tagit en tio minuter bajspaus. Det har jag inte. Jag har bara underskattat min förmåga som vanligt.

Fryser ihjäl i målgången men passar på att mingla runt med alla trevliga människor. Tävlingsledaren kommer fram och tackar för ett tips jag gett om enduropilarna, som använts i loppet. Någon annan kommer fram och flashar med sin Stävie Trail-buff. En tredje är glad för att jag ska komma och springa för musikhjälpen mitt i natten. Och så får jag ansikten på folk som kommenterat på min blogg. Någon annan frestar med tidslopp på bana och just i detta nu är jag hur lättlurad som helst. Visst ska jag prova det! Vi har så trevligt, både i omklädningsrummet och utanför.

Hade det varit tjugo grader varmare hade jag aldrig gått hem.

Lund Runt alltså. Lägg det på minnet vettja. Så kanske vi ses nästa år!

 

0

21 Kommentarer

  • Svara
    Helena
    17 november, 2018 kl 20:16

    Visste väl att du skulle lyckas hitta runt! ;-)

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 06:58

      Haha, det var verkligen bra utmärkt. Men så var det jag som tipsat dem om de knallorangelysande pilarna också 🤣

      0
  • Svara
    Ingmarie
    17 november, 2018 kl 20:42

    Grattis!!!! Nästa år ser du till att ha en påse med varma xtra-kläder vid mål. :-)

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 06:59

      Eller så springer jag nitton minuter saktare och luktar på blommorna 😀

      0
  • Svara
    pernillabredolt
    17 november, 2018 kl 20:56

    Snyggt sprunget. Bra lördagsunderhållning för maskineriet! Själv fick jag till en runda runt Djurgården i SOL.

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 07:01

      En solrunda kan aldrig bli fel 👍

      0
  • Svara
    Cecilia
    17 november, 2018 kl 21:40

    Starka snabba starka du! Vi njöt lite längre…value for money..😜

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 07:03

      Det gjorde ni rätt i! Kul att snackas i omklädningsrummet! Idag ska jag googla banlopp….😀

      0
  • Svara
    A-mamman
    18 november, 2018 kl 10:23

    Du måste vara en extrem löpartalang med tanke på att du slår tider utan att pressa dig, och klarar vilka lopp som helst (nåja, typ) utan träningsprogram eller särskilda upplägg? Med tanke på inlägget innan, och jag håller verkligen med om att du visar otrolig löparglädje, så måste jag ju fråga hur det var vid ditt första långa lopp? En halv eller hel mara; kunde du klara av en sådan utan större problem? Eller var det stort i början, innan du började käka långlopp till frukost? För många är ju 20 km och uppåt både svårt och jobbigt! Både att orka, att lägga upp distansen på rätt sätt, att göra rätt träning och loppförberedelser och att sedan kanske pusha sig för en bra tid – svårt att njuta under tiden. Tycker i alla fall jag, om jag lägger på ett kol!
    Skulle kunna ställa 100 löparfrågor till dig tror jag, men ta det som en komplimang.

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 19:52

      Alltså det där var så spännande frågor att jag faktiskt har gått och finurlat på dem hela dagen. Men de förtjänar mer utrymme än en kommentar. Jag kommer svara dig i ett helt inlägg, senare i veckan. Funkar?

      0
      • Svara
        A-mamman
        19 november, 2018 kl 08:44

        Det funkar fantastiskt fint, jag blir överlycklig om du vill skriva om det :)

        0
  • Svara
    samanthalouisefernandez
    18 november, 2018 kl 14:41

    Grymma Du! Och alltid lila underhållande. Nästa gång får du ta en bajspaus😂

    0
    • Svara
      Anna
      18 november, 2018 kl 19:51

      Haha, den slipper jag gärna!

      0
  • Svara
    Mia
    18 november, 2018 kl 21:04

    Alltså, det låter ju verkligen som ett lopp som skulle passa mig. Trevligt och snällt liksom :) Bra jobbat Anna. Som alltid!

    0
    • Svara
      Anna
      20 november, 2018 kl 17:51

      Och så fick man en kaffekopp liksom! De har ju fattat allt!

      0
  • Svara
    Lisa
    19 november, 2018 kl 11:15

    Som vanligt helt grymt! Jag blir så nyfiken på tröjan din kompis har, Valtellina Wine trail, det loppet har jag tittat på länge…jag vil höra mer, kan hon inte gästblogga?

    0
    • Svara
      Anna
      20 november, 2018 kl 17:53

      Jag hann inte höra så mycket om det, men jag kan göra lite research :)

      0
  • Svara
    Jan
    26 september, 2019 kl 04:55

    Kul läsning. Jag var också med och måste hålla med dig om att det var ett himla trevligt lopp. I år jobbar jag helgen då loppet går, vilket känns lite tråkigt. Man får hoppas på fler tillfällen.

    0
    • Svara
      Anna
      26 september, 2019 kl 09:36

      Du får komma till Sjöbo och testa mitt nya lopp den 13/10 istället. Mycket mer backar än i Lund :D
      Kika in vetja! https://runtgs.se/information-ny/

      0
      • Svara
        Jan
        26 september, 2019 kl 20:54

        Ah, hade ju passat perfekt eftersom jag är ledig då + att mina svärföräldrar bor i Sjöbo… MEN, jag springer Running Lights i Alingsås den 12 oktober. Men tack för tipset! Ska nog hitta något Skåne-lopp som passar framöver. Ett har jag gjort i år redan (Helsingborg Marathon). Hoppas på att Österlenmaran återuppstår så småningom också. :)

        0
        • Svara
          Anna
          3 oktober, 2019 kl 14:37

          Det var ju dålig tajming :D Skånelopp finns i miljoner och utan att säga för mycket finns snart ett till….. :D

          0

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.