Det är en första gång för allt och idag var det dags. Löpcoachning på engelska. En gång i tiden var jag bra på engelska. Jag hade bott ett år i USA och hade flyt i språket. Det var 31 år sedan…
Idag använder jag engelska ytterst sporadiskt. En gång i veckan på jobbet typ. Och då pratar vi aldrig i löptekniska termer. Därför är jag nervös hela dagen och pratar engelska med mig själv i bilen på vägen dit. Det funkar hyfsat.
Sen står jag där i min iver och ska förklara löpsteget och dagens övningar, och plötsligt faller orden bort. Vad heter ens BACKE på engelska? Och STAVAR? Backen är ett ett rent hjärnsläpp men alltså stavar, har jag någonsin lärt mig det? Hälsenan försvinner också spårlöst ur ordförrådet men jag är en stjärna på kroppsspråk så det löser sig.
Nu blir det skönt att prata svenska ikväll. Jag har övat in några fraser:
– Kan jag få en cappuccino?
– Kan jag få massage?
– Var är min löparklocka?
Sånt som är viktigt dagen före långlopp!
Inga kommentarer