Det finns saker jag älskar att shoppa loss på. Som löparskor. Sen finns det nödvändigt ont. Som löparklockor…
Jag är totalt ointresserad av teknik och Fredrik tror till och med att jag har en aura som slår ut all teknik runt om mig. Som datorer, teveapparater och touchfunktionen på spisen. Jag vill alltså inte slösa ett enda öre på en ny löparklocka men efter de två senaste löpturerna börjar jag bli orolig för klockans hälsa.
Tjörnarparen i lördags:
Observera det spikraka strecket mellan kilometer 38 och 41. Som en linjal, där jag i själva verket sprang s-format, precis som på vägen ut.

Pildammsparken idag:

1,5 varv runt parken är spårlöst borta. Och den säger att kilometer 4 gick i 14-minutersfart…
Jag är ju inte på några vägar återställd från lördagen men alltså fjortonminutersfart gör man ju krypande!
Så kanske behöver jag en klocka ändå. Typiskt trist. En vårgarderob träningskläder hade varit mycket roligare.
Men vad gör väl en vår i gamla paltor, jag har ju i alla fall en ny mössa!




