Jag råkade fråga i Tjörnarparens Facebookgrupp om det var någon annan som fått 6 bonusminuter på sitt resultat…
Svaren lät inte vänta på sig.
-Det är bara asfaltlöpare som räknar minuter :D
Eller den lite längre:
”Never forget… it’s the finish that counts, the experiences, the whole journey, the people, the scenery. Don’t get caught up in the seconds, minutes. I met amazing people and shared an amazing course, ran through the night alone, fell over once or twice in mud… in the end… I came away a better person. I finished 
km. Time is irrelevant. Just my opinion. Happiness is a state of mind.”
Och jag håller med. 6 minuter är helt ointressant i ett traillopp där jag slösar minuter på fika, photoshoots och kisspauser. Jag bryr mig verkligen inte om placering, men om att rätt ska vara rätt. Det är inte asfaltlöparen i mig utan siffernörden.
Därför blev jag glad när jag fick ett meddelande mitt i pågående alla hjärtans-middag om att de hittat felet.
Min tracker fanns nämligen inte att hämta ut på morgonen och jag fick ta någon annans. Någon lite mer morgonpigg hade förmodligen av misstag fått min. Och den personen sprang på 6:09.
Jag sprang på 6.02.42 vilket bara diffar med 6 sekunder från min egen tid. 6:02-tiden hade istället getts till Sebastian som snällt låg hemma på soffan och sov.
Ja ni hör. Förvirrat. Men skönt i magen att minutmysteriet är löst.
Inga kommentarer