Alltså. Göteborgsvarvet fyller 45 år nästa år och firar med tema åttiotal. Vi snackar åttiotalsmusik och dekor i neon.
Jag kommer ALDRIG kunna motstå festen. Vi snackar pannband och benvärmare i rosa. Om det inte vore för att det helst gå att springa också hade jag lätt kört i body och skärp….
Men att ”kreppa” håret och rota fram ett par färgglada plastclips borde funka. Undra om de kör Vira Blåtira i vätskekontrollerna….?
Pizzanörden och bagaren ville testa pizzadeg. Jag tog tillfället i akt att bjuda in till pizzalöpning. Allt går nämligen fint att kombinera med löpning, det vet jag med bestämdhet.
För lite extrakrydda till pizzan bjuder jag in en salladsspecialist och en kantarellfantast. Och sist men inte minst en kaffedrickande försökskanin villig att prova vår hajpade sommarkaffedrink The Dude. Men först löpning…
Det är Hässleholmsloppets 21-kilometrare jag vill visa hela världen. För dess underbara blandning av lättlöpta stigar, trixiga partier och galen kupering. Jag har garderat mig mig gpx-fil i klockan och gammeldags karta. Hängslen och livrem. Nu ska det inte kunna gå fel!
Efter den första branta backen som kväver alla samtal börjar snacket. Och det är mitt i någon spännande diskussion (förmodligen om vilken stig vi ska välja) som kantarellfantasten skriker till. Salladsspecialisten försvinner snabbt in i en busken och jag tänker att det var en signal för akut kollektiv kisspaus. Det var det inte. Det var signal om Kantareller. Som guldgula pluppar lyser de upp marken vi precis sprungit förbi. Det är svampplockarstopp. För såklart finns det påsar med i packningen.
Efter avklarad svampplockning fortsätter färden. Den lättlöpta första halvan avlöses av lite fler trixigheter, och fler backar. Samtal tystnar och börjar om. Bagaren muttrar över rötter och jag känner samhörighet. Jag svär i mitt inre. Både över rötterna och över att jag är så kass i terräng. Det är inte bagaren. Han springer om alla och försvinner i fjärran. Men sikten fri är han en fena på rötter. Dessutom börjar han nog bli sugen på pizza.
Den kaffedrickande försökskaninen är mer sugen på kaffe och jag inser att jag måste förvarna baristan att ha drinken redo när vi kommer tillbaka. Att inte få kaffe när man mest behöver kan bli ödesdigert. Jag ser till att han preppar en till mig också…
22 kilometer senare är vi åter på slottet. Nu vankas pizza.
Efter en välkomstkaffe väntar våra standardpizzor STURE och ARNOLD. Och en wild and crazy testpizza med gorgonzola, friterad kapris, semitorkade vindruvor och salta mandlar.
Efter löppasset sitter det som ett smäck. Sen kommer budapestbakelsen fram….
En underbar skapelse som vi klämmer nästan hela. Det var nog ingen som gick hungrig från det här kalaset!
Jag följer inget träningsprogram utan väljer att bestämma själv. Inte så att jag helt planlöst irrar kring för jag har såklart en grov ram att utgå från. Där långpass ska samsas med distanspass, intervallpass och njutspring. Och när det gäller just intervallerna plockar jag russin ur kakor. Jämför olika upplägg och tar från den som har roligast att erbjuda just den här veckan…
Förra veckan blev det 10 x 1 km från Helsingborg marathons marathonprogram. Idag föll valet på 3 x 3 km, direkt från instagrams outsinliga källa till roliga pass. Jag tror det är L-G Skoog som ligger bakom just detta…
Själva intervallerna ska gå någonstans kring mil/halvmarafart med en kilometers ”vila”, där man får plussa på 30 sekunder/kilometer. En tung massiv historia. Inte undra på ångesten som kommer krypande redan till förmiddagskaffet…
Som vanligt är Ribban brottsplatsen för äventyret. Cykelvägen längs havet som är så lång att den räcker till hela intervallen. Inga svängar, inga rödljus. Men motvind…
Första intervaller är rak motvind i 3 kilometer. Själva nackdelen när man undviker svängar…. Jag krigar och drömmer om nästa intervall. Den som ska ta mig tillbaka med vinden i ryggen.
Att direkt efter intervallen sänka farten med 30 s/km går bra. Fartblind efter första intervallen känns min marathonfart plötsligt som slöjogg. Jag njuter, men snart är det dags igen.
Andra intervallen går i rak medvind. Livet är lite härligare åt det här hållet. Även om det är lätt att slappa till lite eftersom jag har mycket gratis.
För rättvisans skull delar jag tredje intervallen på mitten och vänder riktning efter 1,5 km. Mot och med. Nu börjar det kännas i benen. Kämpar på, överlever och inser när intervallen är slut att passet inte är slut. Jag har ju en sån där rackarns kilometer i marathonfart kvar. Men igen, den går plättlätt, och sen får jag äntligen stanna. För en photoshoot och slölufs hemåt.
Hemma landar jag på hallgolvet. Tittar på när middagen lagas. Orkar med nöd och näppe krypa till duschen.
In timme senare är jag mätt i magen. Och med fötterna på soffbordet sitter jag nu och väntar på att krafterna ska återvända så jag orkar plocka undan efter middagen. Hoppas det händer innan midsommar…
Plötsligt var det måndag. Men jag vågade vägra…
Jag jobbar mig förvisso igenom min arbetsdag men sen upphör alla likheter med en mainstream måndag in the middle of the ekorrhjul! Vi snackar pizza, vin och uteservering! På en måndag!
Vi ska säga tack och hej till vän som lämnar stan för sommaren. Och en löparväns hejdåkväll börjar såklart med löpning. Även om själva huvudpersonen ansluter först efteråt. Och därmed är den enda som äter pizza osvettig!
Dottern ifrågasätter min vinkvällsoutfit, men jag låter henne veta att som 50-åriglöpare har man slutat bry sig om sånt för länge sen….
Anyway. Vi möter upp i Folkets park och springer runt stan i den första sommarkvällen på länge. Ett dopp hade varit pricken över i:et men där någonstans går gränsen för hur blöt man kan äntra en restaurang!
Vi delar på tre magiska pizzor och en flaska vin. Far i hatten är fullt med folk denna somriga quiz-kväll och det är underbart att leka lördag på en måndag.
Nu ekorrar jag mig vidare hela vägen till torsdag. Sen väntar jordgubbar har jag hört! Sommar alltså!
