Crazy week

Tredje sista veckan i maraprogrammet blev en galen historia. Mycket, långt och hårt. Och jag har älskat varje meter!

Gårdagen bjöd på 15 x 1 km och det var med viss oro jag klev på dagens 30 kilometer. Skulle kroppen verkligen vara redo för det? Som tur fanns inga krav på fart och jag valde ett njutpass längs Skåneleden mot Torekov.

Det där med njuta går dock sådär. När jag blir avsläppt någonstans mitt ute i ingenstans ösregnar det. Ett regn som SMHI i vanlig ordning glömt varna för, och jag har kläder därefter.

Det blåser 15 meter per sekund och nu är det ändå sidvind. Den minst värsta av de två vindriktningar jag ska få uppleva…

Anledningen till att jag ska springa till Torekov är att Fredrik ska simma Openwater från Hallands väderö, med målet just där. I den bästa av världar är jag framme i tid, kastar mig runt halsen på honom i målgång och gratulerar till en grym simning. Men så kommer det inte att bli. Inte ens i teorin är det möjligt att jag ska hinna dit i tid. Lägg sedan till motvind och stora stenbumlingar på min väg, så förstår ni hur länge han kommer att få vänta.

När jag efter 5 km når vattnet och Skåneleden ryser jag. Vattnet stormar med stora vita gäss och jag tänker att jag är lycklig som inte behöver bada idag. Sen slår det mig att det är just det vattnet Fredrik ska simma i.  Tur han inte är av samma fega virke som jag!

Vädret ordnar upp sig och jag får en skön tur mot Torekov. Svär över vissa stenpartier men mestadels flyter det på. Jag är lite osäker på var på världskartan jag befinner mig och vad de olika ställena jag passerar heter men när jag når Torekov VET jag. För det första som uppenbarar sig är fem personer i badrock! Och jag törs lova att INGEN av dem kommer från Torekov. För så gör man inte här, det är bara så alla TROR att man ska göra här.

En elvamilavecka är till sin ända. Nu ska denna kroppen få vila!