Aktuellt

Långgångpass med lunch

När man inte kan springa får man hitta substitut. Det gjorde vi igår. Idag sprang jag…

Lördag är liksom själva definitionen av långpass, men jag känner när jag vaknar att jag nog inte är löpredo än. Samtidigt som det börjar klia i kroppen av allt stillasittande och all inomhusluft. Kommer på ett substitut och övertalar Fredrik att hänga på. Vi snackar långgångpass med lunch.

Målet är nyöppnade Ateljen på Limhamn som enligt Instagram ser ut att ha både gott kaffe, god lunch och finfika. Vad kan gå fel liksom? Vi tar en omväg dit, äter lunch och sedan raka spåret hem.

Uteluften är magisk. Solen skiner och vinden viner. Och belöningen på kafét gör ingen besviken. En extra stjärna i kanten för att jag FÅR en ny cappuccino när JAG råkat glömma att säga att jag vill ha en med havremjölk. Hon tar tillbaka den med mjölk och frågar sällskapet vid bordet bredvid om de vill ha. ”För man ska ju inte slänga en god kaffe”. Pluspoäng för sånt!

Idag vaknar jag och tänker att ”om jag kunde gå, så kan jag väl springa jättesakta. Det är ju typ samma….” Så jag testar.

Tar ett varv runt parken för att se om jag överlever. När jag inte känner något problem med luftvägar, puls och andning vågar jag mig iväg på små äventyr. Passar på att springa genom stan, för jag tänker att de rödljus som vanligtvis irriterar mig kanske är bra på en första testlöpning. Att tvingas till små micropauser. Cruisar förbi Dalaplan, Möllan, Folketspark, Värnhem och tillbaka. Det går inte fort men det går.

Nu återstår att se om jag var för het på gröten. Om jag straffas med en spark rakt tillbaka till soffan. Håll tummarna för att det inte blir så!

 

Aktuellt

Inte sant om morgonlöpning

Det sägs att man ska bli så himla pigg av morgonlöpning. Bli  effektiv på jobbet och överprestera extra allt. Är det verkligen sant, eller är det något man säger för att chefen ska tycka det är okej att man ramlar in kring niosnåret med andan i halsen?

För alltså. Jag blir så där skönt trött i kroppen när jag morgontränar. Avslappnad till tusan, men det vetetusan om jag rent hjärnkapacitetsmässigt är som mest på hugget just då…

Dessutom blir jag hungrig. Och trots att jag såklart fyller på med energi efter passet, är mat det enda jag tänker på fram till lunch. När jag borde tänka på excel och stämma av utfall mot budget…

Å andra sidan blir jag babblig, trevlig, speedad och glad. Och det borde ju vara bra för stämningen i teamet. Eller nått.

Punkt 1 och 2 behöver ni inte avslöja för chefen. Det får vara vår  hemlighet.

Blir du så där produktiv som alla säger, när du morgontränar?

Aktuellt

Löparkungen

Alltså jag bor vid en park. Ser en miljon löpstilar om dagen. Ingen är tamejtusan den andra lik. Vissa ser jätteroliga ut, andra ser ut som de har sprungit förr. Att titta ut genom fönstret slår teven alla dagar av alla.

Idag vågar jag mig ut i civilisationen efter alldeles för många dagar inomhus. Och får se parken från andra sidan fönstret. Liksom live. Och mitt i min promenad dyker han upp. Löparkungen.

Jag vet inte hur han gör eller egentligen ens hur det ser ut, men han svävar fram. Utan att nudda marken. Och alla kroppsdelar synkar på ett helt galet sätt. Det. Går. Fort.

Det var det coolaste som hänt i mitt liv på flera dagar. Mer sånt.

 

Aktuellt

Mina favosar

Börjar bli ont om träningsinspo här inne.  Mest förkylningsgnäll och familjedepp. Så jag tänkte köra en klassisk: dagens outfit. Och den är såklart inte alls från idag, eftersom ni ju då bara hade fått gotta er i mina lortiga mjukisbyxor.
Dagens outfit är från någongång innan jul. Fotad i världens sexigaste trappuppgång. Here goes – mina favoriter:

Uppifrån och ner:

Mössa – saknas. Har ingen favorit. Jo en lila som matchar till inget. Behöver en ny. Tips till efterskottstomten.
Buff – måhända lite partisk men Stävie Trail har världens bästa buffar. Användes oftast på huvudet. Därav glömt att köpa mössa. 2023 års nya blåa är en frisk fläkt januarimörkret. Och än så länge en raritet. Efter loppet den 5 mars hoppas vi hitta dem överallt. Precis som den rosa och gröna företrädaren!

Jacka – en Peak Performance som hoppade upp och bet mig i näsan vid mitt senaste Umeå-besök. Svart, stylish, stilren och världsbäst.

Vantar – ett par Craft från typ 2009. Tjocka fingervantar för halvvarma dagar. För den som saknar cirkulation till händerna. Har redan gått över till tyngre grejer. Tumvantar.

Vintertights – när det kryper under nollan. Nya för året, från danska märket Fusion. Högmidjade och släpper inte in någon kall luft. Sitter som en smäck och har reflexer. Men den mest otippade fördelen, som liksom överglänser alla andra tillsammans (i alla fall för den som har katt): de drar inte till sig katthår. Faktiskt är mina löpartights den mest katthårsfria zonen i hela vår lägenhet. Undrar om man kan beställa människokläder i samma tyg? Och löpartröja, jacka, mössa, baddräkt och filt….?

Strumpor – CEP halvhöga för att undvika varje glipa. Har jag sagt att jag avskyr glipor? Årsmodell bortre stenåldern och lagade med nål och tråd. Har ett par svarta också. De hade gjort sig bättre på bild i ett outfit-inlägg…

Skor – Adidas Terrex Speed Ultra. Den första trailskon jag älskat lika högt som mina asfaltdojor. De är underbara. Mats på Löplabbet Lund borde ha nobelpriset för att ha lurat på mig dem.

Gammalt och nytt. Fult och fint. Jag är en blanding av allt när jag springer. En favorit är en favorit är en favorit.

Vilken är ditt favoritlöparplagg?