Långgångpass med lunch

När man inte kan springa får man hitta substitut. Det gjorde vi igår. Idag sprang jag…

Lördag är liksom själva definitionen av långpass, men jag känner när jag vaknar att jag nog inte är löpredo än. Samtidigt som det börjar klia i kroppen av allt stillasittande och all inomhusluft. Kommer på ett substitut och övertalar Fredrik att hänga på. Vi snackar långgångpass med lunch.

Målet är nyöppnade Ateljen på Limhamn som enligt Instagram ser ut att ha både gott kaffe, god lunch och finfika. Vad kan gå fel liksom? Vi tar en omväg dit, äter lunch och sedan raka spåret hem.

Uteluften är magisk. Solen skiner och vinden viner. Och belöningen på kafét gör ingen besviken. En extra stjärna i kanten för att jag FÅR en ny cappuccino när JAG råkat glömma att säga att jag vill ha en med havremjölk. Hon tar tillbaka den med mjölk och frågar sällskapet vid bordet bredvid om de vill ha. ”För man ska ju inte slänga en god kaffe”. Pluspoäng för sånt!

Idag vaknar jag och tänker att ”om jag kunde gå, så kan jag väl springa jättesakta. Det är ju typ samma….” Så jag testar.

Tar ett varv runt parken för att se om jag överlever. När jag inte känner något problem med luftvägar, puls och andning vågar jag mig iväg på små äventyr. Passar på att springa genom stan, för jag tänker att de rödljus som vanligtvis irriterar mig kanske är bra på en första testlöpning. Att tvingas till små micropauser. Cruisar förbi Dalaplan, Möllan, Folketspark, Värnhem och tillbaka. Det går inte fort men det går.

Nu återstår att se om jag var för het på gröten. Om jag straffas med en spark rakt tillbaka till soffan. Håll tummarna för att det inte blir så!