Jag åker till nummerlappsutdelningen på Löplabbet i Lund fast jag med största sannolikhet inte ska springa. Mest för att träffa lite löpare och prata lite. Har ju varit lite ensamt på hemmakontoret när både Fredrik och dottern varit iväg…
Träffar Anna-Karin och får min nummerlapp. Känner att hon får lida konsekvenserna av min dygnslånga ensamhet. Jag pratar nog sönder hennes öron…
Träffar andra löparkändisar och avhandlar blå tånaglar och vilket nagellack som täcker bäst. Ser andra shoppa loss på pannlampa och gels men jag ska inte ha något.
När jag hängt i butiken lite för länge kommer Mats. Han är livsfarlig för ekonomin. Han frågar om jag behöver nått och det gör jag ju inte. Ändå hör jag mig själv prata trailskor. Det hör han också.
Plötsligt svingar han fram ett par nätta, lätta godbitar. De ska passa mig som springer i Brooks Hyperion Tempo. Älskar att löpskopersonal alltid har koll på vilka skor man springer i. De måste ju ha ett minne större än hela världen!
Anyway. Skon är inte ens ful. Jag som förärats en fot som alltid är som mest kompatibel med de fulaste trailskorna blir alldeles till mig. Måste ha.
Så jag shoppar loss. Och lovar mig själv att sälja minst tre par i helgen…
Inga kommentarer