Aktuellt

Skåneleden SL5 Höllviken-Klagshamn

Vi fortsätter beta av de nytillkomna Skåneledenetapperna söder om Malmö och idag kom turen till Etapp 20 Höllviken-Klagshamn. Med sikte på belöningslunch på Ateljen Limhamn, bara en kort bussresa från etappmålet…

Tar buss 15 från Södervärn till Höllviken och startar vandringen drygt 20 minuter senare. Blir upprörd över en skylt men samlar oss. En hamburgersemla kan inte få förstöra en sån fin dag!

Fortsätter på världens tråkigaste väg. En cykelväg bredvid en bilväg. Här snackar vi inga naturupplevelser men en typiskt bra sträcka för att prata och avhandla vardagspusslets klurigheter. Vi hinner både planera träningsveckan, veckans mat och utse vinnare i en tävling vi utlöst på gårdagens löpevent. Vi hinner också bli kissnödiga.

Men… sträckan vi går på är inte precis välutrustad med buskar. Vi får snällt hålla oss i fyra kilometer innan ”första bästa buske” dyker upp. Tips från coachen: starta inte denna vandring okissad!

Efter Vellingeblomman viker leden ner mot havet och trots att jag sprungit i krokarna miljoner gånger har jag inte vetat om denna dolda skatt. Vi vandrar över strandängarna som dagen till ära är mer strandbassänger…

Vi tackar minusgraderna för att vi kommer fram torrskodda. Och slipper lera hela vägen upp till ryggslutet…

På åkrarna blåser det svinkallt och vi söker skydd bakom en husvägg för vår nödmacka. Den som ska få oss att överleva till den sena lunchen på kaféet.

Not so naturskönt men ibland får överlevnad gå före…

Traskar vidare över vidderna och kämpar med att få upp värmen igen. Lagom till Klagshamns udde kommer den, och vi får runda udden med värsta vårfeelingen i kroppen. Solen skiner, havet är blått, svanarna badar och nu är busshållplatsen nära…

Men först ska vi passera etappmåls-skylten. Den som är beviset för att vi faktiskt nådde ända fram. Men jag tror de missade någon detalj i tillverkningen…

Klockan är strax innan tre och vi är jättehungriga. Skalman äter ju som bekant klockan 12. Plus minus en kvart. Nödmackan har förskjutit krisläget något, men nu är det bråttom. Tur att kaféet bara är ”en kort bussresa” bort…

I busskuren blir vi abrupt varse om att 10 km bussresa tar lika lång tid som att springa. 43 minuter behöver buss-skrället för att frakta två svältande till mat. En snabb huvudräkning och vi inser båda att den där fantastiska lunchen vi drömt om senaste timmen får förbli en dröm. Och för att inte riskera äktenskapet är Skalman tyst alla 43 minuter hem.

Ett snöpligt slut på en härlig vandring. Nästa gång kollar vi busstidtabellen innan vi ger oss ut.

Aktuellt

Löpningensdag 2023 – när man festar till det lite extra

Vi firar alltid Löpningens dag i Stävie. Provlöpning av den mysigaste lilla trailbana som finns, och liksom uppladdning för loppet som går av stapeln om en månad. Så gör vi även i år. Men personligen partajade till det lite extra den här gången…


Blir avsläppt i Lomma för transportlöpning till festen. Och Lomma knockar mig. På flera vis. Det är så magiskt vackert i soluppgången att jag stumnar. Stannar, fotar, springer och stannar igen. Jag kommer liksom inte därifrån. Tänker att jag ska ta en bild när jag springer mot den rosa himlen. Riggar kameran, springer och….. snubblar!

Förnedrad inför Lommas morgonpigga hundägare och dessutom fångad på bild i min egen kamera. Foten har landat i en grop och vikt sig lite för långt åt sidan. 200 meter in på löpturen som är tänkt att bli ett långpass! Paniken hinner infinna sig, men det löser sig. Efter några varvsnurrningar på fotleden är den fit for fight och jag fortsätter löpturen i rikting Stävie.

Att springa A-B är världsbäst. När inte vinden går från B till A…. Motvind 15 kilometer i sträck är aningens påfrestande och jag har redan hunnit glömma den magiska starten vid havet. Nu är jag på en åker utan ett enda hus som blockar vinden. Och det här är bara början. Del 1 av dagens 3 etapper.

Kommer till Stävie 25 minuter före start och löparna har börjat ramla in. Minglar runt och tittar på de fina nummerlapparna som folk pysslat i hop. Alla är glada. Så som man är i Sverige när solen skiner i februari!

Hinkar i mig en medhavd latte för att få upp lite energi till mysvarvet som väntar. Sen kör vi. Snackar mig runt. Genar och fotograferar. Solen genom grenarna. Ja ni fattar, alla batterier i världen tokladdas.

I målgången hänger folk kvar för att vinna utlottningspriser och semlor från världens mest välfyllda semmelgenerator. Joe Nimble pratar barfotaskor och vi andra pratar löpresor, löpevent och lopp.

Men kalas tar slut och så även detta. Folk åker hem till sitt. Via Konditori Kringlan i Kävlinge för att lösa in sina semlor. Så många att Kringlan himself får äta en från igår.

Och då återstår bara del tre av kalaset. Att springa och plocka in skyltar, och därefter ta sig vidare i riktning Lund.

Jag vet inte hur långt kalaset ska bli. Tanken är att jag ska springa tills Fredrik kommer ikapp mig, men när gör han det? Hur lång tid tar hans ärenden och hur babbelsjuk är han? Ska det bli 22 eller 30?

Det är något coolt i att inte veta. Och med vinden i ryggen och solen i ansiktet önskar jag att han ska ta det riktigt lugnt. Jag vill springa långt.

Vid 23 km kommer en bil. Håller tummarna för att det inte är han. Jag vill inte sluta nu! Det är en övningskörningsbil. Jag andas ut och fortsätter.

För varje kilometer hoppas jag få springa en till. För varje ljud av bil blir jag nervös. Vill inte att det ska vara över. Autopiloten är påkopplad och benen trummar av sig själv medan jag glassar mig i solljuset.

Det dröjer till 28 kilometer innan han dyker upp och jag snällt får hoppa in i bilen. Med en fantastisk känsla i kroppen.

Har nog aldrig firat Löpningensdag SÅ HÄR perfekt.

Hur firade du?

Aktuellt

Dagens ungdom…

Vi är hembjudna på middag hos dottern som precis flyttat ut. Plötsligt glider samtalet in på löpning…

Pojkvännen vill ha tips om gels. Ska man äta på långpass eller bara på lopp? Hur många och hur ofta? Själva träningen har han koll på. Han följer ett program. Mot marathon!

Dottern har FOMO för att både pojkvännen, pojkvännens bror och ett par av hennes kompisar ska göra maran i Köpenhamn. Hon vill också. Men backar lite för att startplats är dyrt. Och löparskor. Mamman njuter av att inte ha försörjningsplikt längre, men tänker ändå att det är synd att det står och faller med en sån sak…

Båda två tänker sig att eftermiddagsdejta löparmamman och bjuda på gratisfika för att mamman ska följa med på Löplabbet. Mamman faller i fällan. Det låter ju trevligt.

Men alltså. Vad händer med dagen ungdom?

När jag var 19 år gick jag på step-up och tyckte 5 kilometer var världslångt. Och sprang jag mot förmodan så gjorde jag det i aerobicsbyxor. Ett varv runt kvarteret eller två. Mitt första marathon gjorde jag vid 35…

Och nu påstår pojkvännen att löpningen smittat hela vägen från mor till dotter till pojkvän till pojkvännens bror….

Att allt är mitt fel på något vis. Och jag är stolt!

Aktuellt

Fåordigt….

Jag springer som bekant inte intevaller jätteofta men ibland händer det…

Det är under andra intervallen jag hör mitt namn. Hade det varit en vanlig slöjogg hade jag såklart stannat och snicksnackat lite. Men nu är det ju en intervall, typ lika sällsynt som julafton, och då kan jag ju inte stanna… Ropar hej och försöker se glad ut. Oklart om jag lyckas, intervaller gör ju inte underverk för ansiktsuttrycket.

Springer vidare. Och hör en cykel närma sig. Det är Olof med dotter som kommit ikapp. Jag säger något käckt om att det är trevligt med draghjälp, och draghjälpen drar upp farten till helt crazy 4:12 samtidigt som dottern berättar om en stundande basketmatch. I ett försök att inte avlida kraxar jag fram ett svar som säkert inte går att tolka. En korsning senare svänger draghjälpen av och jag får lugna ner mig lite.

När jag landat hemma på halvgolvet känner jag mig lite otrevlig. För att jag varken stannade eller var speciellt pratsam sådär mitt i löpsteget.

Och nu behöver jag hjälp i vett- och etikettdjungeln – är det oartigt att inte stanna i en intervall?

(Och till Olof. Om det blir en Tallriken Runt – late edition, lovar jag att prata sönder dina öron hela varvet runt!)