Aktuellt

Dagens ungdom…

Vi är hembjudna på middag hos dottern som precis flyttat ut. Plötsligt glider samtalet in på löpning…

Pojkvännen vill ha tips om gels. Ska man äta på långpass eller bara på lopp? Hur många och hur ofta? Själva träningen har han koll på. Han följer ett program. Mot marathon!

Dottern har FOMO för att både pojkvännen, pojkvännens bror och ett par av hennes kompisar ska göra maran i Köpenhamn. Hon vill också. Men backar lite för att startplats är dyrt. Och löparskor. Mamman njuter av att inte ha försörjningsplikt längre, men tänker ändå att det är synd att det står och faller med en sån sak…

Båda två tänker sig att eftermiddagsdejta löparmamman och bjuda på gratisfika för att mamman ska följa med på Löplabbet. Mamman faller i fällan. Det låter ju trevligt.

Men alltså. Vad händer med dagen ungdom?

När jag var 19 år gick jag på step-up och tyckte 5 kilometer var världslångt. Och sprang jag mot förmodan så gjorde jag det i aerobicsbyxor. Ett varv runt kvarteret eller två. Mitt första marathon gjorde jag vid 35…

Och nu påstår pojkvännen att löpningen smittat hela vägen från mor till dotter till pojkvän till pojkvännens bror….

Att allt är mitt fel på något vis. Och jag är stolt!

2 Kommentarer

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    3 februari, 2023 kl 19:30

    Stolt ska du verkligen vara!!!!

    • Svara
      Anna
      7 februari, 2023 kl 20:43

      Haha, någonting man har lyckats med :D

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.