Det är inte varje dag man blir omjoggad av Mustafa Mohamed på en löparbana.
Bana alltså. Så roligt! Igår blev det 4*5*40 sek. Galet jobbigt, men inspirerande med alla löpare runtomkring! Någon att jaga, någon att hålla undan för och någon att bli hopplöst ifrånsprungen av.
Bana is the shit. Bygga en i Kävlinge någon?
Jag har bara provat Yinyoga två gånger så egentligen borde jag inte uttala mig. Säger till alla andra att ge allt nytt minst fem gånger. På kort tid. Två gånger på två år kvalificerar sig inte dit…
Anyway. Jag tycker inte om det. Det är obekvämt och gör ont. Att stanna fem minuter i oskön ställning är rena plågan. Det känns som kroppsdelarna ska lossna… Duvan funkar för där är jag tillräckligt smidig för att landa i golvet. Vila i positionen. I övriga positioner blir det en kamp för att hålla upp ett tungt huvud eller överleva trycket mot en stackars knäskål!
Instruktören var hur bra som helst, det är inte där felet ligger. Jag tror bara jag är för stel för att det ska bli kul. För ont för att jag ska kunna slappna av.
Jag har inget emot lugn och stillsam yoga, men jag behöver byta position oftare. Jag hade emellanåt grymma problem att härda ut. En känsla jag inte ens har i slutet av ett marathon!
Och nu måste jag väl ge det tre gånger till – enligt mitt eget råd. Känns lite jobbigt….
Vilken yogaform tycker du bäst om?
Det kommer regn längre fram i veckan så vi passar på att maximera solen så länge det går. Därav morgonpromenad istället för yoga i mörk källarlokal.
Det var fler än vi på stranden idag…
Av samma anledning valde vi på shorts och linne till löpningen. Man vet aldrig när man får se dem igen liksom. Och känslan av att springa i bara ben var precis lika ljuvlig som alla andra år. Synd att man ska bli så bländad av sin egen blekhet bara…
Nu väntar crossfit, yoga och middag med amerikanskt tema. Går nog att överleva…
Om jag varit någorlunda mer bloggsmart hade jag fotat de fantastiska mandelfrikadellerna vi åt till middag igår. Nu fick jag norpa bilden någon annanstans…
Recept (4 pers):
120 g mandel
50 g riven västerbottensost
1,5 dl ströbröd
3 ägg
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 msk vatten
Mixa mandeln till ett mjöl. Blanda mandelmjölet med 50 g ost, ströbröd, salt,svartpeppar ägg och vatten i en bunke. Forma smeten till ca 25 st bollar och koka i vatten ca 7 min.
För att få en krispig yta stekte vi sedan bollarna i smör. Kokosfett går säkert lika bra.
Som tillbehör hade vi ugnsrostade körsbärstomater, varm fänkålssallad med tomater och oliver, samt zucchinispaghetti. Lovely!
Med sånna här frikadeller behövs inget kött i världen!
