Foto: Anders Szalkai…
Det är nästan läskigt hur synkade vi är när vi springer. Exakt samma stegfrekvens och löpsteg. Vi faller nästan omedelbart in i samma takt och med det synkade ljudet av smattrande fötter förvandlas vi till värsta travhästen. Sån är känslan. En känsla av galet flow. Ett ben före det andra.
23 km i bergen och 6 km återhämtningjogg blev dagens tur. Och benen studsar fortfarande. Vill ha mer!
Onsdagen brukar vara en mellandag för mig i Portugal. Mellan långpass och ännu längre pass. Därför har jag vilat mig i form med yoga, massage, löpstyrka och cirkelgym. Nu känner jag mig redo att nöta löparskor igen. Vad mina massakrerade ben säger om saken återstår att se…
När jag springer långt brukar det gå lugnt och städat till. Idag såg Team Stockholm marathon till att jag fick testa nytt. Så här:
Mellan varje intervall 2,5 min jogg
Totalt 20 km. Allt i regn, stundtals modell ösregn. Men det gjorde inget, passet var grymt! Tack TSM för inspo!
Det är inte varje dag man blir omjoggad av Mustafa Mohamed på en löparbana.
Bana alltså. Så roligt! Igår blev det 4*5*40 sek. Galet jobbigt, men inspirerande med alla löpare runtomkring! Någon att jaga, någon att hålla undan för och någon att bli hopplöst ifrånsprungen av.
Bana is the shit. Bygga en i Kävlinge någon?
