Bläddra i kategori

Resor

Aktuellt Resor

Buenos Aires – sammanfattningen

När löparbloggaren blir förkyld förvandlas löparbloggen till reseblogg. Här kommer en sammanfattning av vår resa till Argentina.

När man bara har 10 dagar på sig krävs det planering för att maximera dagarna, speciellt som restiden är lång – ca 22 timmar från dörr till dörr. Vi bestämde oss tidigt att vi ville ha både storstad och naturupplevelser och blandade upp huvudstaden Buenos Aires med en 4 dagars utflykt till norra Argentina. Valet att resa norrut gjordes med tanke på vädret. I landet bak-å-fram är det varmare i norr än söder, och maj betyder höst på väg mot vinter…

Vår utflykt har jag redan skrivit om här. Det här inlägget kommer handla om Buenos Aires. En jättestor stad som vi inte ens hunnit med en bråkdel av…

En viktig del i alla våra resor är mat och kaffe. Det är alltså där allt börjar, på en kaffebar. Vi kommer att ha avverkat ett par stycken under resan, och vi hittar vår favorit i The Shelter. Här finns både finkaffe, underbara croissanter och avokadomackor. Precis som hemma, New York, eller var som helst. Med undantaget att havremjölken inte nått stan.

Dottern bor nära Reserva Ecologica Costanera Sur, som är en stor park där jag har tänkt ta mina löparrundor. Problemet är att hitta dit utan hjälp av mobiltelefonen. Jag har förvisso skaffat ett kontantkort för att komma billigt undan med surfen, men enligt dottern är det inte att rekommendera att plocka upp sin mobil och se vilsen ut. Pga rånrisk. Därför ägnar vi första eftermiddagen åt att lära mig hitta vägen till parken utantill. Så att jag ska kunna springa dit när hon går i skolan nästa dag. Jag ägnar även en stund på kvällen att plugga kartan. Safety first.

Och på tal om säkerhet. Det känns sådär säkert att gå omkring med stora buntar sedlar men det är så det funkar här. Cash is king och vi snackar mycket cash. Den vanligaste valören är på 1000 pesos, ca 10 kronor. Och din hyra betalar du kontant…..

MATEN

Eftersom vi har ett stort matintresse är det med spänd förväntan vi sätter tänderna i den argentinska matkulturen. Som visar sig vara lite…. tråkig..
Det är mycket bröd och ost. Mycket okryddad quinoa och väldigt lite grönsaker. Och såklart grillat kött. Men alltså salt, det verkar inte ha nått den här delen av världen.

Jag har hört mycket om det fantastiska argentinska köttet och har bestämt mig att jag måste prova trots att jag mestadels äter vegetariskt. I saluhallen (väl värd ett besök) i San Telmo hittar vi en liten restaurang med grymt kött och en gigantisk tallrik grillade grönsaker. I kontrast till all brödmat som jag börjat tröttna på känns detta som höjden av lyx.

Den bästa maten hittar vi dock på de restauranger vi googlat upp hemifrån: Osaka med en fantastiskt asiatisk meny, och Chui där vi frossar loss bland vegetariska smårätter. Kostnadsmässigt ligger just dessa i paritet med Sverigepriser, med undantag av vinet. Äter man empanadas på stan kommer man dock billagare undan.

GUIDADE TURER

Jag älskar att gå med guide. Orkar liksom inte ta reda på fakta själv och dör tråkdöden av att läsa på skyltar. Därför har vi bokat upp tre (engelskspråkiga!) tourer för ca 100 kronor styck. Vi börjar med en tvåtimmars tur i La Boca, stans färggladaste kvarter, men också en lite fattigare del av stan med mer sociala problem. Och inte att förglömma Boca Juniors hemmaarena La Bombonera. Här får vi veta allt om invandringen från Europa och om hur italienarna satt sin prägel på både mat (sa jag bröd med ost….?) och kroppsspråk. Vi får lära oss om tangon som ursprungligen var en dans för män, Argentinas historia, och om varför fotbollsarenan har en väldigt speciell form. Riktigt spännande från början till slut.

Vi går också en tur för att se på street art och fascineras av de många målningar som helt lagligt pryder stan.

Och såklart åker man inte från Buenos Aires utan att bevittna Kyrkogården i Recoleta. Det rika folkets kyrkogård. Där störst Mausoleum vinner. Kyrkogården är snarast att likna vid en stad i sig. Det är gator med hus och i husen ligger kistorna som du kan se om du kikar in. Vill du ligga här när du är färdig med jordelivet finns Mausoleum till salu på Argentinas Hemnet. Ett par miljoner kan du behöva lägga. En crazy och lite spooky upplevelse.

LÖPNINGEN

Jag hade inga stora förväntningar på löpmöjligheterna. I en stor stad är jag glad om jag slipper allt för många rödljus, och jag undviker helst fel områden. Jag har sett ut parken jag beskrev ovan men det ska visa sig lite lurigt att komma till. Vid minsta regn stängs parken och jag fick roa mig UTANFÖR parken alla gånger utom den sista. Det finns en fin gångpromenad längs parken som sträcker sig ca 2 km enkel väg. Första gångerna roar jag mig med att springa fram och tillbaka där. När jag blir lite mer varm ikläderna vågar jag mig på små utsvävningar och springer längs kanalen i Puerto Madero som går genom det nya fancy affärsområdet i närheten.

Sista dagen är parken öppen och jag får äntligen nöjet att upptäcka den. Runt om är den 7-8 kilometer och jag lyckas få ihop ett långpass genom att ta två varv plus dit och hem. Det är mjukt underlag, soluppgång, och efter ett par kilometer havet vid min sida. Trots att Buenos Aires ligger vid havet är detta första gången jag faktiskt ser det. Det blir en fantastisk runda som jag verkligen rekommenderar. Toalett finns vid ingångarna samt ute längs banan. Det får jag veta i efterhand. Efter att ha uppsökt en buske till tänderna rädd att bli arresterad av argentinsk polis. Man vet aldrig hur lagarna för kissnödiga löpare är i andra länder och jag är nervös när jag hukar mig ner. Men alltså min spanska räckte inte till att översätta toalettskylten..

ÖVRIGT ATT SE

Sista dagen får dottern guida oss. Vi får se Obelisken som är stadens symbol. Som Eifeltornet i Paris eller Frihetsgudinnan i New York. Monumentet restes för att fira 400-årsdagen av stadens grundande 1936. Vi besöker också den omtalade bokhandeln El Ataneo i en gammal teater. Det är den coolaste bokhandel jag besökt och jag blir sugen på att shoppa loss bland böckerna även fast jag inte hade förstått ett dugg.

Inser att vi hunnit bara en yttepyttedel av utbudet men är nöjda ändå. Och mest nöjda med den extra bonusen att få tillbringa 10 dagar med sin sedan länge utflugna dotter. Det mysigaste av av allt!

Resor

Midnight Runners Buenos Aires

Vi har haft fantastiska dagar i Norra Argentina och inlägg om vår road trip kommer. Men först: Midnight Runners – vilken grej!

Amanda har tenta och jag och Fredrik ska själva testa detta crazy löpfenomen som Amanda så varmt berättat om. Det är mörkt ute  när vi klockan 19:30 sätter oss i taxin mot äventyret. Dränkta i myggmedel och spända av förväntan…

Vi har blivit förvarnade om att vi kommer att vara äldst men alltså, i löpning finns inte ålder. Stämningen är välkomnande och partyfeelingen på topp innan start!

Ett par ledare är utrustade med gigantiska högtalare på ryggen, andra springer med mindre bärbara. Alla (hyfsat) synkade och utspridda i gruppen. Musiken dånar genom stan när vi tar oss fram.

Vi fattar ingenting av instruktionerna och när 15 pers under uppvärmningen plötsligt samlas i en ring i mitten inser vi lite för sent att det pågår en presentation av alla förstagångsdeltagare…

Kroppsspråket funkar dock fint och vi hänger med i alla övningar som uppvärmningen bjuder på. Musiken pumpar. Instruktörerna uppbringar en galen energi och flaggor med Midnight Runners pryder marken vi står på.

När vi fått upp värmen är det dags att ge sig ut i den argentinska kvällen. Då knackar någon på min axel…

Det är Amanda som avverkat tentan i ett tjillenix och anslutit med taxi en halvtimme senare. Men vi har ändå knappt börjat.

Totalt blir passet ca 6 kilometer och löpningen går i valfri fart. Återsamlingarna är många och vi hinner både göra situps, dansa och gå krabbgång längs vägen.

Musiken triggar mig och jag passar på att dra upp tempot mellan stoppen. Att hamna rakt bakom högtalaren är dock lite plågsamt i örontrumpeten och jag tvingas springa om. Även om det redan går rätt fort. Men alltså,  på den här festen har krafterna ingen ände.

Målgången är en lång korridor av människor (efterhand som de kommit fram) som vi ska springa genom och high fajva. Alla tjoar och skriker. En random barnfamilj med vagn lockas in i korridoren och får sin beskärda del av festen!

Klockan 22:30 är vi hemma. Och då har vi ändå hoppat över post-run-ölen. Jag är pirrig i kroppen och kan inte allt sova! Men det får det vara värt!

Tänker att det här vore något för Malmö Gerillalöpare att ta efter, men efter att ha tänkt lite till hade det förmodligen inte alls funkat hemma.

Det hade säkert behövts tillstånd. Ingen svensk hade vågat gå bananas som dessa ledare. Alla stoppade bilister hade blivit sura och ingen kvinna med barnvagn hade skrattat sig genom en korridor av galna löpare frivilligt…

Om du kommer hit någon gång! Missa för tusan inte!

Vill ni se rörligt från festen klicka in på min insta. Finns i stories….

Resor

Costa Rica – Arenal. Resereportage del 2…

Löparbloggen goes reseblogg. Ni är många nyfikna på Costa Rica och istället för att svara i kommentarerna så blir det en tillfällig paus från löparskor och svettiga långpass.

Vi ville blanda strand med äventyr. Inte bara ligga platt på marken utan uppleva, vandra, se spännande djur och åka kanot. Bilderna från Arenal-området var magiska och efter en vecka på stranden var vi redo!

Inte i vår vildaste fantasi hade vi tänkt tanken att vi bara 25 mil senare skulle befinna oss i ett oavbrutet och till synes ändlöst regn…  Att ordet regn faktiskt ingår i ordet REGNSKOG hade liksom inte riktigt slagit oss!

Vi kommer till Rancho Margot iklädda klänning och sandaler. Regnet vräker ner. Vi plaskar genom lervälling till receptionen och mina nya sandaler är därmed invigda och förstörda på samma gång. Med paraply över huvudet tar vi oss åtskilliga höjdmeter genom området för att nå vår bungalow. Från att ha oroat oss för obefintlig AC saknar vi nu faktiskt mest värme. Och något som får kläder att torka…

När vi vaknar har det ännu inte slutat regna. Vi går på en visning för att lära mer om platsen vi bor på. Det är en helt självförsörjande gård, både vad gäller el och mat, och det första företaget i Costa Rica som är ”carbon negative”.  Medan regnet strilar i nacken ser vi en supercool groda, grisar, hästar och kor. Vi lär oss om kakaobönor, smakar på medicinalörter och lär oss lite om mycket. Dottern som åkt på en förkylning får en häxbrygd från gårdens skafferi och blir snart frisk igen.

Boendet är enkelt men fräscht. Vi har en hängmatta på altanen som hade varit ljuvlig att chilla i om vädret tillåtit. Nu blir den mest en inredningspryl. Dag två skyndar vi oss till närliggande by för att köpa regnkläder. Vi kan ju inte ha åkt över hela jorden för att spela UNO inomhus…

Regnkläder är dock inget det finns gott om i regnskogen. Så vi bestämmer oss för att bita ihop och göra det bästa av det. En plastponcho över en dunjacka kan ju duga. Och utflykter som funkar i regn.

Vi kittlar våra äventyrsnerver med Zipline och forsränning i gummiring. Blöt som blöt tänker vi. Det äventyret fick ni direktrapporterat ifrån Costa Rica och hittas här. Vi går ett par vandringar men den heldagsvandring vi sett mest framemot får ställas in.  Att vandra till en vulkan som inte ens syns bland molnen känns inte värt promenaden på 8 timmar. Och det var ju i kratern längst upp vi skulle ha badat. Det känns allt annat än lockande. Ge mig en bastu.

Kanotturen ställs också in för att sjön är vågig och knappt syns i dimman. Vi går på smakpromenad på någons ägor istället. Plockar kastanjer och kryddor som blir tillbehör till den mat som lagas till oss av gårdens råvaror. Stället är skönt flummigt och här får Fredrik semesterns andra häxbrygd. Denna gång mot hans mage som för tillfället spökar lite.

Den fjärde natten vaknar jag, sätter mig upp och får ångest.  Vi har åkt över hela världen,  och sitter inomhus och spelar kort på dagarna. Vi gör såklart annat, men där mitt i natten är känslan precis sån. Kort är trevligt men hade varit billigare i Tjörnarp. Jag vill tillbaka till stranden. Till den goda maten.

På vår ranch har vi ätit ekologiskt och härodlat men i ärlighetens namn: ris, bönor och kokta morötter tre gånger om dagen är inte så fancy.  Jag vill ha bowls. Och cappuccino.

Familjen är inte svårövertalad. Vi offrar de 4000 vi betalat för den sista dagen och åker vidare till kusten.

Med i bagaget har vi två ton dyngblöta och illaluktande kläder, ett par fantastiska löprundor,  några grymma utomhusyogapass, ett lerbad, ett par vandringar och lite läskigheter. Men någon vulkan har vi inte kunnat se bakom molnen. Nu ska vi få se hav igen!

Fortsättning följer…

(Resereportage del 1 – Santa Teresa- hittar du här!)

Aktuellt Resor

Resereportage: Costa Rica – Santa Teresa

Ni är många som har undrat över Costa Rica. Som vill veta hur det var.  Costa Rica känns nytt och fräscht. Det är många som vill dit, men det finns kanske inte så många i bekantskapskretsen som varit där,  som man kan rådfråga.  Därför blir det ett inlägg till er som är nyfikna. Ett reseavbrott i träningsbloggen. Det kanske blir fler. För det är mycket att avhandla. Anyway. Här är det. Resereportaget från Costa Rica. Del 1…

santa teresa

Det finns mängder av färdiga rundresor i Costa Rica och vi började att titta där. Undersökte vilka ställen som fanns och som verkade fina. Tidigt insåg vi att vi skulle spara massor med pengar på att sätta ihop resan själv. Vi ville heller inte ägna för mycket tid i en turistbuss då vi bara hade två veckor på oss. Därför koncentrerade vi oss till en liten del av Costa Rica. Vi valde Santa Teresa för stranden,  och vulkanområdet Arenal för natur, äventyr, vandring och löpning. En klockren kombo för familjen där några vill sola och några har myror i benen….

costa rica

Vi flög med Air Canada till San José via Toronto, två flygningar på vardera 8 resp 5 timmar. Tog en snabb övernattning i San José innan vi fortsatte resan i hyrbil mot vårt första mål: Santa Teresa.

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när vi åkte dit, mer än en fantastisk solnedgång. Hade dålig koll på hur stort stället var, om det var superturistiskt och om det ens fanns internet…
Nu vet jag.

Santa Teresa är en fantastisk strand, en solnedgång to die for, riktigt bra mat, fina affärer, bra internet och en stor fet dammig grusväg!

Vi bodde i en lägenhet ett par hundra meter från byns enda väg, grusvägen Allan. Boendet heter Zona Azul och drivs av en surfande familj hitflyttad från Kalifornien. Receptionen är utomhus och obemannad, och man kommunicerar genom en walkie talkie som ligger ute på ett bord. På muren sitter en ödla som redan första dagen fick namnet Gunnar…

zona azul

Att ta sig till lägenheten kräver bil med fyrhjulsdrift och en viss vana av att köra i eländig terräng. Det sista har vi inte. Därför sitter vi mest och skriker när Fredrik trycker gasen i botten, och hoppas att det ska räcka för att ta sig upp. Alternativet att kasa baklänges hela vägen ner till autostradan känns sådär….

Boendet är enkelt men fräscht. Vi är omringade av den galnaste grönska, blomsterprakt i all färger och höns, katter och ödlor. Det är här vi laddar batterier mellan våra äventyr.

Santa Teresa är berg, en dammig väg och en makalös strand. Och alltså bara EN väg. Där outfitten inte helt sällan består av skidglasögon och munskydd. Men den är inte bara dammig utan även full av bilar, fyrhjulingar och mopeder. Det är ingen väg man helst vill strosa på men den rymmer riktiga juveler i mat- och shoppingväg. Som vi ofta når med bilen, trots att sträckan är pinsamt kort. För att vi nästan inte tar oss ner för vår branta backe i flipflops.

Maten är fräsch och modern. Vi snackar bowls, smoothies, sushi, hälsotallrikar och färskpressade juicer. Av nationalrätten Gallo Pinto märker vi inte mycket men så har vi också fokus på andra matinriktningar. Gallo Pinto kommer vi få lära känna bättre senare….

Våra favorithak är Earth Café och Ani’s för supergoda bowls, The Bakery för stadiga äggfrukostar och The Roastery för cappuccino. Costa rica är mycket fisk, och vi åt smarriga fishtacos på Taco corner och god sushi på Katana. 

Ordet som gäller i Costa Rica är PURA VIDA. Det betyder ”ett rent liv” och är ett sätt att leva på. Att njuta av livet och vara lycklig utan bekymmer. Ett enkelt liv utan materiella ting.  Sitter du på ett café och sakar lösenordet till wifi är det en klok idé att gissa just på pura vida. Det funkar nästan överallt…. Är de riktigt wild and crazy sätter dom en siffra bakom, typ Puravida13…

Pura vida genomsyrar hela stämningen på stället. Det är avslappnat och chill. Folk surfar, hänger på caféer och går omkring barfota. Det finns en del svenskar men i övrigt känns det väldigt oturistiskt. Det är kanske inte heller costaricaner man ser utan folk som flyttat hit från USA och Europa för ett avslappnat liv. Hur de har råd vetetusan för prisläget är HÖGT (och valutan helt omöjlig att lära sig…). Vi äter frukost för 800 kronor om dagen…

santa teresa

Om huvudgatan är extremt full av folk och fordon är motsatsen inte långt borta. Stranden som ligger bara ett par hundra meter bort är nästan helt öde. Det finns inte en enda människa som steker i solen, bara ett mindre antal personer sittandes i skuggan under palmerna. Det är en strand så öde att Lomma Beach känns som ett shoppingcenter på mellandagsrean… Kan inte låta bli att undra var alla är men är glad att de faktiskt inte är just här!

På eftermiddagen strömmar dock folket till. Det är då man samlas för att titta på solnedgången. Varje kväll. Den ena mer magisk än den andra. Redan innan halv sex på kvällen sker miraklet, och det är ett nöje att bara titta på. Att springa i solnedgången är snäppet ännu bättre och förmodligen det coolaste jag gjort.

Löpningen i övrigt är ganska begränsad. Dels pga värmen men också pga att det ju bara finns en väg. Som man helst inte uppehåller sig på…

Därför springer vi ut ur byn på snabbaste möjligaste sätt, och letar oss ut på landsbygden. Det blir fram och tillbaka-rundor men vi slipper i alla fall trafiken. Ska man få en någorlunda bilfri upplevelse gör man klokt i att gå upp tidigt. Vi springer direkt när solen gått upp, med start kl 05:30.  Byn vaknar redan vid 06.00 och därefter är trafiken igång.

Förutom att bada och springa tar några av oss surflektion. Fegisen i familjen väljer att filma äventyret och får semesterns roligaste händelse på pränt. När Fredrik ska flasha med ett dyk från brädan och glömmer att det bara är 20 centimeter djupt…

Vi gör även en kortare vandring till Montezumas vattenfall, samt åker på snorkelutflykt. För en som är van att vandra ensam i svensk skog blev vandringen lite väl turistisk. Att beskåda vattenfall till tonerna av hårdrock, sittandes vid sidan om ett bord med krimskrams till försäljning, var sådär. Snorkelutflykten till Tortuga island var däremot underbar och rekommenderas!

Vi har 6 nätter i Santa Teresa innan vi ger oss iväg mot regnskogen. Men det blir ett separat inlägg. Stay tuned.