Onsdagen brukar vara en mellandag för mig i Portugal. Mellan långpass och ännu längre pass. Därför har jag vilat mig i form med yoga, massage, löpstyrka och cirkelgym. Nu känner jag mig redo att nöta löparskor igen. Vad mina massakrerade ben säger om saken återstår att se…
När jag springer långt brukar det gå lugnt och städat till. Idag såg Team Stockholm marathon till att jag fick testa nytt. Så här:
Mellan varje intervall 2,5 min jogg
Totalt 20 km. Allt i regn, stundtals modell ösregn. Men det gjorde inget, passet var grymt! Tack TSM för inspo!
Det är inte varje dag man blir omjoggad av Mustafa Mohamed på en löparbana.
Bana alltså. Så roligt! Igår blev det 4*5*40 sek. Galet jobbigt, men inspirerande med alla löpare runtomkring! Någon att jaga, någon att hålla undan för och någon att bli hopplöst ifrånsprungen av.
Bana is the shit. Bygga en i Kävlinge någon?
Jag har bara provat Yinyoga två gånger så egentligen borde jag inte uttala mig. Säger till alla andra att ge allt nytt minst fem gånger. På kort tid. Två gånger på två år kvalificerar sig inte dit…
Anyway. Jag tycker inte om det. Det är obekvämt och gör ont. Att stanna fem minuter i oskön ställning är rena plågan. Det känns som kroppsdelarna ska lossna… Duvan funkar för där är jag tillräckligt smidig för att landa i golvet. Vila i positionen. I övriga positioner blir det en kamp för att hålla upp ett tungt huvud eller överleva trycket mot en stackars knäskål!
Instruktören var hur bra som helst, det är inte där felet ligger. Jag tror bara jag är för stel för att det ska bli kul. För ont för att jag ska kunna slappna av.
Jag har inget emot lugn och stillsam yoga, men jag behöver byta position oftare. Jag hade emellanåt grymma problem att härda ut. En känsla jag inte ens har i slutet av ett marathon!
Och nu måste jag väl ge det tre gånger till – enligt mitt eget råd. Känns lite jobbigt….
Vilken yogaform tycker du bäst om?
