Aktuellt

Vi lät döttrarna ta bilen till Sportstugan i måndags. Tanken var att vi skulle cykla upp idag, och väderprognosen har gjort mig nervös under hela veckan…

SMHI har varierat prognosen mellan regn, ösregn, regnskur och åska. Inget särskilt lockande, men alternativet TÅG kändes som ett o-fancy sätt att starta semestern. Så vi beslutade oss för att chansa.

Kliver upp klockan 7 för att komma iväg innan det värsta regnet. Men plötsligt är regnet som bortblåst ur prognosen. Och verkligheten. Vi får faktiskt inte en enda droppe!

I vanlig ordning är det excelnörden och sifferfreaket som beslutar om när fikapausen ska ske. Det är vid 60 km. Oavsett var det råkar vara.

60 km är mitt på en stor väg (såklart!) och jag tvingas att bryta sifferlogiken och cykla en kilometer till. För att det finns en kyrka där och Fredrik säger att det alltid finns bänkar vid kyrkor…

Det gör det inte. Men det finns en stenmur som funkar. Det finns också en kyrkvaktmästare som drar igång en gräsklippare och en lastbillschaffis som några minuter senare startar sin lastbil och låter den gå på tomgång.

Det blir inte världens mysigaste fika!

Men vi har bara 28 km kvar nu. Till lunchen som döttrarna lagat och som står färdig på bordet.

Självaste höjden av semesterlyx!

Jag gick på semester klockan 15:30 men helt utan semesterfeeling. För jag har en podd-inspelning som väntar….

Är nervös hela eftermiddagen. Inte för själva intervjun, men för att tekniken ska strula mitt i en livesändning. Och för att allt sänds på youtube och jag inte kan sluta eftersvettas efter det spinningpass jag hunnit köra mellan utspringet från jobbet och själva poddandet.

Anyway. Det var superkul. Vi snackade marathon. Jag kan snacka hur länge som helst om marathon. Det är liksom det bästa som finns.

Nu tar jag semester!

Jag gillar att skriva race reports fast jag inte rejsat. Därför gör jag det. En frihet man kan ta sig på sin egen blogg!

När alla andra rejsade chillade jag och Fredrik omkring i tävlingsområdet. Snackade med funktionärer och lyssnade på rolig musik. Att vara tävlingsledare på ett Frontyard är verkligen höjden av kul. Vi tar det från början…

05:00 Klockan ringer och det är dags för frukost och avfärd till Stävie. Jag är laddad, det här ska bli så kul.

Medan jag kollar av banan och banmarkeringen bygger Fredrik startområde. Funkar alltid så. Vi är ett väloljat maskineri. Men jag har missat på detaljerna. Det har regnat hela natten och gräset (som inte finns i mars när vi kör ordinarie lopp) är dyngblött. Dessutom är hela skogen full av mygg. Efter avslutat uppdrag är jag genomblöt med hela skorna fyllda med vatten. Dessutom kliar det överallt. För att jag glömde instruktionen jag gav till alla deltagare: GLÖM INTE MYGGSPRAY!

När de första deltagarna trillar in för nummerlappsutdelning har jag mygglappar över hela mig. Klistergubbar i fina färger. Det ska visa sig funka och jag kan slappna av. Men det är fortfarande swimmingpooler i mina skor.

I hela tävlingsområdet smäller folk upp tält, stolar, bord och picknickkorgar. Det är som världens mysigaste campingplats. Och på ett av borden hittar jag en oväntad detalj. En vitlöksklyfta. Tydligen ska den vara bra mot myggen. Smashas och insmörjs över kroppen för bästa effekt. Funkar tydligen på mygg, men säkerligen lika bra på de medtävlande, som troligen håller sig ett par meter bakom. Kanske ett vinnande koncept?

Varven är 3 kilometer långa och tiden deltagarna har på sig minskar med en minut per varv. Från ett slött 30 minutersvarv, och sen snabbare och snabbare. Medan kilometerna ansamlas i benen. Ett grymt koncept men jag slipper ju prova det själv…

Fikabordet är digert och inför varje start är det kafferep i startfållan. Inför någon av de tredje starterna har DJ Fredrik satt på Purple Rain och lämnat området för att hämta vatten. Stämningen i startfållan är lite mer sista låten innan stängning, än pepp extra allt. Han får sparken till varvet efter och ersätts av ÖNSKELÅTEN. Det blir en kul grej och det är spännande att höra vad folk går igång på innan start.

Skydive Skåne triggas inte oväntat av Skydiver. Lite mer otippat är den vuxne man som vill höra Doktor Bajskorv.

Men doktor Bajskorv är en höjdare, hela funktionärsteamet dansar loss till den medan löparna är ute på sitt varv. What happens in the tävlingsområde stays in the tävlingsområde…

Allt flyter över förväntan och snart drar det ihop sig till slutstrid. Vi har regerande banrekordhållare på plats bland herrarna, och starka namn även på damsidan. Det kommer bli fight.

På varv 20 behöver du springa i 3:40 fart för att hinna runt. Och det med 57 kilometer i benen.  En enda visar sig klara biffen.  Han ger sig runt på varv 21 och klarar det inom tillåtna 30 minuter för att få räkna varvet (men får då inte fortsätta). 21 varv och 63 kilometer. Så crazy.  Bästa dam kommer in på 17+1. Det var hon med vitlöken. Den måste ha hjälpt!

Jag tror jag har sagt det förr. Det är världsroligt att ordna lopp. Det var nog inte sista gången….

Jag har haft en svettig dag. Roddat Frontyard och sett ett helg gäng löpare slå personliga distansrekord. Jag är tröttmössa extra allt, så behind the scenes från loppet sparar jag till i morgon. Idag ska ni får mina svettiga svar på fredagsfrågan. Håll i hatten!

Innan vi startar. Ni är många som vågat svara i kommentarerna. Men jag har fått ”hemliga svar” via både sms, dm och mail. Gemensamt är att alla tror sig vara värsta lortgrisen, fast alla egentligen är ungefär lika lortiga. Underbart!

Så här lortig är jag:

Vätskevästen. Tvättas i tvättmaskin ungefär 1-2 ggr per säsong. Inte för att den luktar utan för att den blir helt vitrandig av salt. Oftast nöjer jag mig att skölja ur den, om jag ska ut i civilisationen vill säga.

Sport-bh:n. Har jag den på gymmet kan jag använda den hur många gånger som helst utan att den börjar lukta, men tvättar den efter 2-3 ggr. ALLTID efter spinning dock. Löpning klarar den 1-2 pass beroende på utomhustemperatur. Vintertid svettas jag inte och kan ha den hela veckan…

Löpartightsen åker i tvätten efter ca 2 ggr. Om jag ska springa med sällskap vill jag dock ha helrena.

Löpartishan tvättar jag varje gång. Den fixar absolut inte mer. Ett linne kan klara två gånger, men bara om jag springer själv…

Löparskor. Fattar inte grejen med att tvätta skor. Enda gången jag ens sköljer av dem är när jag ska försöka kränga dem på Tradera. I övrigt tänker jag att det löser sig på nästa pass i regn. Är det VÄLDIGT mycket lera under kan jag slå av dem mot varandra eller dofsa in dem i en vägg….

Löparjackor klarar många rundor. Tvättar när de börjar lukta.

Mitt spi-belt har nog aldrig någonsin besökt en tvättmaskin. Det har förövrigt inte mitt headsetbälte på gymmet heller. Trots att det ägnar sitt liv åt spinning. Det är faktiskt lite äckligt när jag tänker efter men det luktar faktiskt inte….

Buffen. Jag har en miljon buffar. Hälften ser likadana ut. Jag har ingen aning om vilken jag använder när eller hur ofta. Under buffsäsong svettas jag inte heller. Jag tvättar bara om den luktar och det gör den nästan bara när jag råkar ha tagit Fredriks….

Löparklockan. Kan faktiskt bara komma ihåg att jag tvättat den en gång. Det var när saltkristaller liksom blockerade el-överföringen och att den inte gick att ladda. Annars får den väl hänga med ner i havet i bland. I övrigt inte.

Men det finns en fråga som jag inte frågade. Men som några av er valde att svara på ändå. Det handlar om dusch. Men den tar vi en annan fredag…